På torsdagen tog Matte bara en kort rastningspromenad med hundarna på morgonen. Tid fanns inte till någon längre promenix. Därefter for Matte ner till Vallentuna Centrum, en tur på fyra mil fram och tillbaka. Alltså blir det inte så ofta och vid dylika besök i civilisationen uträttas många ärenden samtidigt. Nu var det hög tid att göra ett lite mer omfattande besök hos frisören. En trevlig Libanes som funnit kärleken i Sverige. Han fick fria händer i våras och "gjorde om" Matte. Dessvärre inskränkte sig förändringen till allt ovan hårfästet..... Hur som haver förs intressanta diskussioner om skillnaderna mellan de två länderna under friserandet. Matte hör till dem som är nyfiken på andra kulturer och har mycket svårt att förstå att det finns de som undviker denna salong av det enda skälet "att det bara jobbar utlänningar där". Hur funkar ett sådant förhållningssätt om personerna i fråga hamnar på sjukhus? Eller hur tänker man när svenskar startar verksamheter i Thailand?
Så småningom kom Matte i alla falll hem igen och släppte ut sina övergivna hundar. Som fick en ny rastningspromenad med ett möte med de fem granncockrarna och deras matte. Nykomlingen i Cockergänget är inte längre så försiktig och ville gärna hälsa. Varför han och Snäll-Modji slläpptes lösa. Då stack Modji rakt in i klungan av fyra Cockertjejer och berättade hur snäll och vänlig hon är och lillgrabben lämnades åt sitt öde. Han fick i varje fall ytterligare bevis på att de där Lapkska är snälla och trevliga och ett stort steg är taget mot att inte vara osäker vid möten med främmande hundar. Modji blir kompis med alla.
Lite mer snö hade fallit under dagen, vilket gav Matte sysselsättning så att hundarna kunde vara ute på tomten ett tag innan det skymde på. Dagarna är nu påtagligt längre! I Longyearbyen på Svalbard börjar himlen ljusna bakom Operafjället och Gruvberget och polarnatten är på väg att ge vika! En webcamera på taket till Svalbard Museum skvallrar. Det finns en längtan tillbaka....
Matte har upptäckt att hundar har fått konkurens av en grupp människor som uppenbarligen anser sig kunna spåra genom att lukta på marken! Man beskriver det som att man får information av "markens safter" och grundaren av "skolan" har i en intervju sagt sig kunna spåra en gärningsman genom att "lukta på marken och avgöra åt vilket håll gärningsmannen sprungit". Det låter ju helt fantastiskt och lite för bra för att vara sant. Det mesta som låter för bra för att vara sant plägar vara det. Både Husse och Matte har läst mer och ställer sig undrande inför just åsikten att man kan lära vem som helst att med näsan spåra på marken. Mot viss ersättning naturligtvis.
I övrigt är det väl inte fel att få folk att förstå naturen lite bättre, i avsikt att vilja värna om den. Men att "finna djuret i sig" ... Det är väl det som alla vi hundägare gjort för länge sedan?! På ett mer konkret plan. När vi tvingas "tänka som hunden" för att kunna vara ett steg före och för att kunna fostra och utbilda den på rätt sätt.
Nyfikenheten på människospårarnas faktiska kunskaper i just spårarbete är stor och tillfälle lär komma då de får visa sina kunskaper. Spårar de även i snö? Hur funkar det då med "markens safter"?
Tillbaka till naturen är aktuellt igen. Där var vi på 1970-talet och Rousseau var på sin tid en naturentusiast.