Modjis intresse för snokar börjar likna besatthet. På tisdagen jobbade Matte i trädgården och Modji letade snok som vanligt. Rätt som det var pilade hon iväg mot någon sten i bäckkanten och Násti hängde på. Modji kunde inte släppa detta. Droppen för Matte kom fram på eftermiddagen. Modji försökte envist få in nosen i mitten av en stor Vresros. Med stammar bepälsade av små taggar. Mitt i rosbusken låg den stackars snoken som en annan stam och såg inte helt tillfreds ut. Matte hade lite svårt att lokalisera den först, bland mängder med rosstammar av samma dimension och fjolårsgräs därtill. Men ett höjt snokhuvud med tydliga gulvita fläckar över ögonen syntes till slut. Modji tvingades därifrån. Mer än motvilligt lämnade hon platsen. Snoken måste få lite lugn och ro. Men å andra sidan är det ju inte helt obekant för denna snok att här finns en mycket intresserad hund. Eller två. Slingrar den bara vidare i bäcken så hamnar den utanför hundarnas räckvidd.
Modji övergick till att jaga humlor bland Mattes penséer i stället. Matte gillade inte heller detta, men det struntade en självständig Modji i. Mattes ögon kunde inte vara överallt hela tiden och det finns väl krokusar lite här och där på tomten. Där finns det också humlor. Lättfångade humlor. Matte klippte vissnade penséer på trappen och hur det gick till vet inte en överlistad Matte. Men så satt Modji där på trappen och såg mer än nöjd ut. Vid höger framtass låg en sargad humla med förlorad flygförmåga. Modji tittade intresserat på humlans fruktlösa flygförsök och halvlama kravlande. Fy! Sadistmodji. Matte förkortade humlans lidande med ett raskt klipp och sopade den decapiterade humlan ner i rabatten. Modji tittade besviket på. Gjorde faktiskt ett försök att hämta tillbaka humlan....
Hittills har det inte varit läge att ta hundarna på cykeltur. Vägarna i området har inte varit cykelbara. Násti har varit sjukskriven. Nu var det läge att premiärcykla. Efter en sommarvarm dag med 20 grader var det svalare mot kvällen och lämpligare för lite motion. En tur i knapp styrfart blev det. Det gick inte så himla bra. Násti ville ha sin invanda plats närmast cykeln. Men med vänster öga borta och med hundarna på höger sida av cykeln blev det jobbigt för Násti. Hon såg inte cykeln och Matte och ville vrida huvudet åt vänster. Då riskerade hon att slå nosen in i framhjulet. En farlig situation. Matte försökte få hundarna att byta plats, med Modji närmast cykeln, vilket förorsakade ständiga stopp för att flytta om hundarna. Som automatiskt intog invanda positioner. Hundarna har ett elastiskt tvillingfäste i springern som är fastgjord i cykeln. Matte klurade på tänkbara lösningar under turen och får pröva sig fram. Att släppa hundarna lösa är inget alternativ. Inte på trafikerade vägar.