Söndag.
Mygginvasionen är ett faktum. Inte bara hemma kring bäcken! Träningskompisen i grannkommunen vittnar om detsamma. Kopiösa mängder av aggresiva minimyggor, som attackerar i flockar och kryper in i ögon, näsa och mun. Dessutom sticker de så det känns rejält! De uppträder som vore de knott i fjällen. Denna sommar är den nittonde som flocken tillbringar på samma adress och ALDRIG tidigare har något liknande upplevts. ALDRIG tidigare har man hindrats från att vistas ute på grund av mygg. ALDRIG tidigare har hundarna plågats av mygg i hela ansiktet. NU är det en plåga och en ren tortyr att gå ut. När solen skiner, när det regnar. När det är ljust och när det är mörkt. Tidigare har knotten härjat närmast kring bäcken. I mängder och de har stuckit i gemensamma attacker. Knotten har aldrig sökt sig inomhus. Någonsin. Varför öppna dörrar utan myggnät har fungerat. Nu är ingenting som förut. MYGGJÄVLAR har invaderat.
På söndagen var det en mellandag med solsken. Framåt dagen hade det snabbväxande gräset torkat tillräckligt för klippning, efter de senaste skurarna på lördagen. Nu måste gräset klippas innan nästa regn skulle dra in på måndagen. Husse klippte med gräsklipparen i omgångar och flydde undan myggen med jämna mellanrum. Matte gick med trimmern och kapade gräs där gräsklipparen inte kom åt. För första gången gick Matte där och hoppades att batteriet snart skulle ta slut, för en godtagbar anledning att fly från mygghelvetet utomhus. Ett batteri håller i en halvtimme och Matte körde slut på de båda batterier som finns tillgängliga.
Hundarna valde att ligga i uterummet.
Det var ren och skär tortyr att vistas på gräsmattan, där det virvlade upp skitförbannade och stridslystna myggor ur gräset. Upp i ansiktet skulle de! In innanför hörapparaterna surrade de stickande minimyggen! Husse körde gräsklipparen med en hand bitvis och fäktade efter mygg med den andra handen. Matte försökte stundtals hantera trimmern med en hand, för att kunna vifta bort mygg ur det svettiga ansiktet med den andra handen. En granne startade gräsklipparen i närheten, men gav upp och gick in. En annan granne kämpade på så som Husse.
Husse och Matte möttes inne i stugan, dit även hundarna ville, trots det fina vädret med sol och tjugo grader utomhus. Matte sköljde av sitt svettiga ansikte och sin hals och ner i handfatet föll döda myggor som fastnat i svetten. Det blev svartprickigt i handfatet. ALDRIG tidigare under sitt långa liv har Matte någonsin upplevt något liknande. Myggstimmen syns tydligt när man öppnar ytterdörren. Det är som att gå in i en bur med miljoner nyfödda små myggor i en mygguppfödning när man går ut. Bäcken är en orsak - i kombination med mängderna med vattensamlingar överallt runt om. Tre skogssjöar med till och frånflöden runt om. Fyllda diken. Våtmarker.
Icke förty tog Matte en långpromenad med sina hundar i området och nu gick Matte fort! Hundarna pinnade på och ville inte stanna upp och nosa så ofta som de brukar. Det gällde att hålla farten så att myggorna inte han landa och hem ville Matte fort! Nu ville inte hundarna stanna ute och leka en stund. De ville in! Bort från myggjävlarna!
Måndag.
Lika eländigt var det denna dag med myggorna. Kraftig blåst var nog det enda som hade kunnat göra utomhusvistelse möjlig. Det blåste knappast alls. Matte gick trots allt en långpromenad med hundarna även denna dag. I rask takt och i ständig rörelse. Någon utomhusvistelse i övrigt lockade inte.
På eftermiddagen anlände Mattes båda syskon för en syskonträff, när brorsan var uppe från Göteborg. På båten under lördagen var det mer mingelsnackande som var aktuellt. Nu blev det syskonprat i lugn och ro med tända ljus, när mörka moln sänkte sig över stugan. Tårta på bordet i glasrummet intill köket och hundarna fick vara i de båda sovrummen för lugn och ro vid bordet.
Dima vet vad som gäller, men glömmer sig lätt och alla älskar inte en hundnos i knät eller i ansiktet. Dima kan vara lite burdus och han är inte så finkänslig, när han gärna hälsar på tvåbenta så som på fyrbenta.... En nos i skrevet eller i rumpan är inget som någon uppskattar och en varning följde med när Dima flyttade in. Matte jobbar ständigt med att få Dima att sluta med detta icke önskvärda beteende; vilket inte är lätt! Så för att skona de besökande fick båda hundarna vara instängda i sovrummen tillsammans under syskonbesöket. Där hade de gott om utrymme i de båda rummen i vinkel till glasrummet och kände sig nog inte så övergivna.
Tiden går fort när man har trevligt och hundarna lät förstå att nu ville de ha sin middag! När de släpptes ut på tomten i samband med att besökarna for hem. Aili och Dima hade inte minsta lust att vara ute bland myggjävlarna! De ville in och de ville ha mat! Så då fick de det och alla var nöjda. De fick även en promenad och ville inte nu heller bli kvar utomhus i mygghelvetet. Inte Matte heller.