På söndagen bjöds på en bonuslektion som avslutning på rallylydnadkursen. "Fröken" hade byggt en invecklad bana som gick som ett kors, där skyltarna korsade varandra och avståndet mellan skyltarna var väldigt kort ibland. Först fick alla ekipage gå banan var för sig och sedan gemensamt för att memorera hur den var byggd.
En startordning gjordes och varje ekipage fick gå banan med "Frökens" ögon i nacken. Korrigeringar där de behövdes. Husse och Násti såg ut att vara färdiga att tävla! Vilken följsamhet! Av Násti! Hon tittade uppmärksamt på sin Husse hela tiden!
Modji skötte sig riktigt bra! Men där Husse tappat godis fick Matte bära Modji vidare till nästa skylt... Platsen för banan var en annan än vid tidigre kurstillfällen. Här var gräset längre och platsen var välbesökt av gräsätande djur. Harpluttar överallt som utstrött godis! Modji gick som en dammsugare bitvis. Men momenten kunde hon bra nu. Hon sitter och ligger kvar när Matte skall gå runt henne. Hon sitter fint framför. Hon går runt Matte fint till höger. Hon är tyst! Med två Finska Lapphundar och tre Lapska Vallhundar närvarande samtidigt, var det nästan osannolikt tyst på träningsplatsen. Endast Modji gav till något enstaka skall ibland när hennes mamma gick banan.
Som avslutning fick alla ekipage gå banan på tid! Alla hamnade väldigt lika på ca 3½ minut. Även Modji! Trots att något moment måste göras om. Följsamheten var väl inte perfekt men för en knappt ettårig hund som vill titta på allt och lukta på allt gjorde hon en bra insats. Hennes utveckling från det första kurstillfället har varit mycket bra! Då skällde hon oavbrutet när hon såg de andra hundarna! Nu skällde hon endast när någon hund började leka eller när Násti gick banan. Vid de tillfällena gick Matte undan med Modji. Hon fick inte vara med om hon inte var tyst.
Skälliga Lapphundar talas det en hel del om. Alla tre raserna. Man får inte glömma att Lapphundraserna avlats för att kunna driva renar medelst skällande! Det är inte lätt för en relativt liten hund att flytta en stor renhjord i en viss riktning. Där behöver de ett bra skall!
En renvallande hund får inte skälla när den vill och hur som helst. Men den måste kunna skälla bra. Beteendet att skälla måste finnas nära under ytan så att säga. På en Rottweiler eller en Boxer till exempel, ligger benägenheten att skälla betydligt djupare begravt! Alla spetsraser är kända för att vara lättskallade. De har mycket lätt för att börja skälla. Det används när de ställer vilt vid jakt eller skäller mot en trädtopp för att markera att där sitter en Tjäder eller Orre. Lapska Vallhundar används av en del som jakthundar på detta sätt.
Vid sökträning använder vi oss av att Lapska Vallhundar har lätt att börja skälla. De markerar en funnen människa genom att sätta sig och skälla intill den funna människan. Där skall de sitta kvar och skälla till dess hundföraren hittar fram till hund och funnen människa. Vilket kan ta lång tid om terräng och miljö är svårframkomlig för en människa.
Man kan jobba med skälligheten och dämpa den. Men det är en egenskap man under lång tid avlat på i Lapphundraserna och det är ytterst sällan någon lyckas med att få en Lapphund knäpp tyst när den blir upphetsad. Men försöker man inte dämpa skälligheten riskerar man att få en hund som skäller i alla lägen oupphörligt. Skälligheten upplevs av många som en negativ egenskap hos Lapphundraserna. Likaså jaktbenägenheten. Att jaga och att valla är två sidor av samma mynt. Båda är beteenden där hunden skall springa efter djur. För att föraren skall skjuta djuret som hunden ställt eller för att föraren skall fånga in djuret som hunden har ställt. Där måste jag som hundägare/förare göra klart för hunden vilket beteende jag vill respektive inte vill ha! I en Lapsk Vallhund har jag en hund som jag själv måste forma till hur jag vill använda dess medfödda beteenden.
Det är en mycket mångsidig och användbar ras för den som vill ha en arbetshund! Men det är jag som hundägare som bestämmer hur jag vill använda mig av att de har lätt för att skälla och att de har ett stort djurintresse. En vallhund utan djurintresse vallar inte. Den jagar inte heller. Lapsk Vallhund skall ha förmåga att valla renar. Det är rasens användningsområde. Egenskaperna måste finnas där men kan användas i annat än att valla renar. I Finland görs renvallartest på Lapska Vallhundar! Perfekt för att få ett kvitto på att egenskaperna inte avlas bort! Rasen får inte bli en ren sällskapshund som bara används som promenadsällskap i skogen. Lapska Vallhundar används alltjämt i renskötseln i Finland, såväl som i Sverige och i Norge. Det är inte ovanligt att hundar till renskötseln köps från uppfödare spridda över de tre länderna. Även de sydligare delarna.
Lapsk Vallhund är även en mycket självständig ras med stor förmåga att ta egna initiativ. Viktiga egenskaper hos en renvallande hund! Även här gäller det att jag som förare använder dessa egenskaper på ett bra sätt. Hundarnas självständighet och initiativförmåga kan användas till mycket. Sökträning passar dem bra! Även olika typer av spårträning. Enklast är om jag som hundägare bestämmer till vad! Annars är de fullt kapabla att skaffa egna sysselsättningar!
Som uppfödare anser jag mig ha ett ansvar att avla på ett sådant sätt att mina hundar kan användas inom renskötseln. De skall ha den fysiska och psykiska kapaciteten att kunna fungera i ett hårt jobb i en sameby. Rasens ursprung.
Tillbaka