Torsdagen var en dag med för familjen lagom mycket värme. Behagligt varmt. Hundarna njöt av solvärmen i den kyliga och byiga vinden. Efter en morgonpromenad lämnades hundarna hemma och Husse och Matte for till Arninge och handlade lite byggvaror.
Efter hemkomsten tog Matte med sig tidningen för att sätta sig på den lilla bryggan i bäcken och läsa i solskenet. Modji satt redan där och tittade i Mattes riktning, vilket inte kändes alarmerande på något sätt. När Matte kom till det nedersta trappsteget nerför slänten mot bäcken och bryggan, uppenbarades det vad Modji tittade på. På trappsteget låg en aningen slankare snok än sist och vilade, nu medveten om att den var hotad från två håll. Den kluvna tungan for ut och in och snoken stirrade stint på Matte. Som gick runt snoken och satte sig på bryggan och bad Modji att lämna snoken ifred. En teori är att den frukostkorvtjocka och slöa snoken just skulle föda. Eftersom ett litet snoksnöre sedan syntes på trädgårdsgången. Lite senare hittade Matte skinnet av en groda framför lillstugan. Det låg inte där på morgonen. Förmodligen hade snoken ätit innehållet i grodan på något vis. Matte trodde att snoken åt grodan hel? Den kanske ätit hela och spytt upp skinnet och benen? Att leva med snokar tätt inpå, väcker nyfikenhet på ökad kunskap om dem så klart.
Snoken slappnade av och vilade vidare framför fötterna på Matte och Modji. Så småningom hoppade Modji över till andra sidan av bäckfåran och fokuserade på den lilla vattenytan. Fler snokar? Modji hörde när den vilande snoken sakta började ringla ner mot vattnet och var på alerten. Matte satt på första parkett med snoken en meter ifrån sig. Ner i vattnet och Modji efter. Matte hade läst klart och lät Modji och snoken reda ut situationen själva. Modji blev kvar i bäckfåran ett bra tag. Om snoken ville hota och anfalla Modji så hade den gjort det för länge sedan. Modji försöker inte fånga snoken. Hon vill bara hålla koll på den. Valla den. Om snoken var störd av uppvaktningen så skulle den inte hålla sig i hundarnas närhet så ofta.
Snoken avlägsnade sig så småningom från tomten och i stället kom långväga besök. I semestertider passar det bra att skaffa sig mer kunskap om olika raser. Jättebra! Husse och Matte betonade att Lapska är farligt söta och i första hand är arbetande hundar. Inte sällskapshundar. Nyfikenheten på familjens hundars utbildning och träning är stor, vilket är mycket positivt och uppenbarligen inspireras andra att göra lite mer med sina Lapska. Ett foto anlände från ett stenbrott med en lycklig Lapsk som hittat nya lekplatser! En matte som smittats.
Man måste inte ha som mål att utbilda hunden till räddningshund för att träna räddningssök. Att träna räddningssök är kul och en utmaning för både hund och förare. Ett sätt att utveckla hunden och samarbetet och variera den vanliga träningen. Man höjer ribban. En skogssökhund mår bra av variation på träningsområden och lite träning i rasmiljöer och liknande ger hunden stimulans. För hunden som skall vandra i fjällen genom blockrika områden är lite träning i rasmiljöer en god förberedelse. Hela kroppen får jobba. Självförtroendet växer när hunden får en god balans och kroppskontroll. Koordinationsträning. Så är det ju så kul när man ser hunden säga: "Jag kunde! Det var inte farligt! Det var kuuul!" Många barn och hundar älskar äventyrslekplatser av olika slag. Klättra och klänga, våga! Många barn får chansen. Fler hundar borde få den.
Kvällen var sval och behaglig och Matte tog en cykeltur med hundarna i det kuperade området. Förvånansvärt tomt och tyst är det i stugorna trots årstiden. Matte och hundarna fick rå sig själva på vägen denna kväll. Skönt, när varje passerande bil river upp stora moln av damm.