Tisdag.
En vårdag som en försommardag. Matte varvade olika typer av trädgårdsarbete med att sitta i skuggen, med hatten nerdragen över pannan läsande något intressant. Den avsiktliga brännskadan i pannan och ögonbrynen får inte utsättas för någon sol och Matte hade solhatt på sig hela dagen. Kepsen skyddade inte mot sol från sidan. Hatten blev ett vindfång i de stundtals väldigt kraftiga vindbyarna. Håll i hatten Matte! Parasollet välte trots många stora betongklossar och stenbumlingar på parasollfoten! Aili och Dima låg precis intill och flög iväg åt varsitt håll, när stenarna rumlade iväg huller om buller över altangolvet. Aili tog skydd i uterummet intill och Dima drog iväg ut på gräsmattan. Innan Matte ens hunnit återställa parasollet i upprätt läge och baxat tillbaka betong och sten på foten, var båda hundarna tillbaka och kollade läget. De stod bredvid och tittade och gick sedan åter i viloläge, där de legat innan vinden välte parasollet med tung stenfot. Nyfikna hundar har mycket gratis.
Dimas nyfikenhet tar honom långt! Ända upp i Mattes pallkragelådor där det snart skall växa potatis. Matte har fyra höga lådor. I en växer det jordgubbar och tre är bara fyllda med jord ännu. En är försedd med spaljéer och är lite svår att ockupera. Dima hade tydligen förstått att den yttersta lådan i raden var helig för Matte; efter det att han lyckats gräva sig ner till botten och sprida jord över omgivningen. Varför han nu försökte tömma den intillstående lådan i stället. En överlycklig hund grävde sig neråt i lådan, skapande en sky av yrande jord omkring sig! Att han förbjudits gräva ur den ena potatislådan förstod han eventuellt. Alltså var den andra lådan tillåten för honom att gräva i! Matte tänkte annorlunda här. Men å andra sidan skall man ju inte odla potatis i samma jord år efter år. Hur som haver vill Matte inte ha någon hund alls i någon enda pallkrage någon enda gång. Då avsikten är att det inom kort skall finnas annat än jord i samtliga fyra lådor. Dima fick veta vad Matte tycker om hundar som tömmer hennes pallkragelådor. Sedan placerade Matte fyra kompostgaller liggande över samtliga lådor. Hoppar Dima åter upp, lär han bli lite förvånad förhoppningsvis.
Dima har skött sig exemplariskt de senaste dagarna, avseende att inte skälla på förbipasserande. Om han var sur på Matte och ville retas eller bara exploderade av någon orsak, likt många tonåringar, vet inte Matte. Men kort efter grävandet i lådan fick han ett utbrott i gammalt beteende och rusade galet skällande och okontaktbar längs staketet, när en av de kända hundarna passerade med sin ägare. Matte blev förbannad men det hade hon inget för. Dima var inte talbar och stendöv. En son till Matte förklarade en gån i sin gröna ungdom: "Jag är så trött på att vara så ordentlig!" När sonen gått över en gräns. Dima var kanske trött på att vara så ordentlig som han varit de senaste dagarna. En typisk slyngel på ett och ett halvt år. Det pyser över och det exploderar ibland.
Nu kan man tänka att den stackars hunden var understimulerad, när hans Matte bara såg sin trädgård och ogräset och vattenkannan och bara satt där med en tidigare aldrig skådad hatt i ett hörn i skuggan. En genomtråkig Matte helt enkelt. Vilket väl var sant i viss mån. Men - Matte hade precis innan Dimas äntrande av potatislådorna tagit en mycket rask långpromenad med sina hundar i området för motion. Promenaden inleddes med att Aili och Dima fick nosa av vägkanten ordentligt, samt ägna sig åt toalettbesök och ett antal markeringspinkningar. Först därefter satte Matte fart för motion av sig och hundarna. Matte tänjde på stegen och gick sig varm. Målet var att underskrida idealtiden på sträckan och det lyckades.
Ganska direkt efter promenaden gick Dima loss på jorden i lådorna och skällde ut den förbipasserande hundägaren, på ett mycket oförskämt och ouppfostrat sätt. Efter promenaden, när temperaturen sjunkit efter en varm dag, exploderade Dima i ett utbrott av accumulerad energi. Nu var han pigg! Nu var han igång! Aili ville inte bli inblandad och gick in till Husse i stugan. Matte ville gå in och att Dima skulle gå in. Det ville inte Dima. Att tjata var ju rätt meningslöst, så då gjorde inte Matte det. Valde Rapport framför Dima.
Hela flocken, utom Dima, hade gått in i stugan och glasdörren till uterummet var stängd. Dima kunde inte komma in. Ensam ute. "Vill du inte vara med oss så behöver du inte." Tänkte Matte och lät Dima sitta där på yttertrappen. Ytterdörren var öppen till uterummet och Matte hade koll på vad Dima gjorde. Uterummet är en perfekt sluss mellan inomhus och utomhus. Dima lämnade trappen och tog en sväng runt tomten men återvände rätt snart. Han parkerade sig framför yttertrappen och slog sig till ro. Vädret var fint och det gick ingen nöd på slyngeln. Men han hade för tillfället straffat ut sig och var inte välkommen i gemenskapen. Så småningom släppte Matte in honom genom att öppna utan kommentarer. Dima gick i viloläge på sin ryamatta bakom Mattes fåtölj. Det var färdigsnackat om vad som hänt.