Det är mycket man inte begriper, har Husse och Matte konstaterat den senaste tiden.
På onsdagkvällen tränade i alla fall en grupp människor som begriper sig på varandra och har väldigt roligt tillsammans när de tränar hund! Hunderiet bör vara en källa till gemensam glädje och inte konflikter och en arena för mobbning. Ett tillfälle till samarbete människor emellan och inte maktdemonstrationer och intrigerande.
Tränade och skrattade gjorde sex människor och fem hundar, varav fyra Lapska Vallhundar och en Labbe. Dagen till ära (alla hjärtans) hade Matte förberett en lite annorlunda övning. Vanligtvis binds hundarna upp på nedervåningen i den stora och utrymda, men uppvärmda gamla villan. Nu ombads dock gruppen gå en trappa upp och finna lämpliga platser för uppbindning av hundarna i grupp. Jackor breddes ut som liggunderlag och hundarna slog sig till ro och kopplade av med en gång. De är vana vid detta sedan unga år!
Matte fördelade om hundarna så att samtliga fick nya förare. En gruppuppgift i form av DN:s språktest delades ut för dem som väntade på sin tur och Labben, såsom yngst i gruppen, fick starta med Husse som förarare. Matte hade gömt en kartong människogodis med fasttejpat hundgodis ovanpå längst in på en öppen, låg hylla i ett förråd. Hela nedervåningen skulle sökas igenom med kopplad hund. Alla dörrar stod uppslagna men uppgiften gällde samarbete hund och förare och hela köket med många skåp och lådor skulle sökas igenom. Hunden skulle signalera till föraren var det kunde vara intressant att öppna lådor och skåp. Husse lät sig ledas rätt och Labbegrabben fyndade godisbelöning åt både sig själv och sin låneförare. Ett och ett fick ekipagen göra denna övning och för varje ekipage bytte Matte plats för det gömda godiset. Gamla vittringar blev det vartefter gott om och Aili som gick sist fick det inte lätt. Aili lånades ut och Matte var lekledare för samtliga ekipage.
Träning skall upplevas som något roligt av både hund och förare och bakom denna övning fanns flera tankar, utöver att bjuda på godis! Hundläsande måste ständigt tränas och att läsa någon annans hund är en utmaning. För den kvarlämnade hunden är det mycket stressande att se sin egen förare gå iväg med en annan hund! För alla hundar är det ingen självklarhet att gå iväg med en låneförare och omedelbart börja jobba! Att få till ett omedelbart samarbete med en lånehund är något som måste fungera för ett räddningshundekipage, där hunden är ett redskap som skall kunna användas av flera. Den här hundgruppen tränar alltid sök tillsammans i olika områden. Nu skulle hundarna i ett välanvänt sökområde plötsligt ställa om och i stället söka rätt på ett föremål och dessutom med en låneförare! Inte lätt och ingen självklarhet för alla hundar.
Samtliga hundar skötte sig mycket bra rakt över, med utmärkta reslultat och belöningen kom omedelbart vid fynd! Denna övning gav mersmak! Alla hundar fick ett nytt uppletande och denna gång lämnade var och en ifrån sig något föremål som någon annan välvilligt gömde någonstans i undervåningen. Modji och Husse hittade Husses mobiltelefon, osynlig bakom ett uppställt toalettlock! Mattes plånbok hittade Aili i ett hörn i en garderob!
Träningen hade varit effektiv och rolig och ingen ville ge upp när klockan visade sig ha gått väldigt sakta, trots många skratt. Nu skulle hundarna få avsluta kvällen med varsina frisök i hela huset (minus rummet där de var uppbundna) och en figurant var utplacerad på okänt ställe. Aili var sist ut och efter att ha gjort ett grovsök i övervåningen rusade hon nerför trappen och försvann ur Mattes åsyn. För att sekunderna efter skallmarkera ihållande någonstans ifrån! En halvdöv Matte har mycket svårt att korrekt placera ljudkällor, då alla ljud hörs vänserifrån. Varför Matte nu fick påbörja ett ensamt sök efter sin skallmarkernade hund. Matte gick åt det håll hon hörde ljudet komma ifrån och det var naturligtvis från vänster. Vilket var fel håll. När Matte förgäves sökt igenom alla rum i nedervåningen utan att hitta sin skällande hund bakom en vägg, lyckades hon till sist även få syn på Aili! Som ihållande och intensivt, som en god räddningshund, till sist vägledde sin handikappade förare fram till den dörr, bakom vilken Husse låg ihopknölad i en liten garderob. Aili kallades som mycket litet knytt i valplådan för "Sirénen"! Hon har mycket lätt att ta till skall! Hon har ett helt fantastiskt bra markeringsskall och hon kommer mycket snabbt till markering vid fynd av en försvunnen person! Hon hörs! Hon slutar inte skälla förrän hon påkallat uppmärksamhet! Duktig Aili!
Tack alla för ännu en mycket rolig träningskväll tillsammans!
Mick har ätit sin egen belöning och överräcker här sin mattes fyndade godiskartong!
Klicka för större bild.