Lapsk Vallhund är en till numerären mycket liten hundras. Det är en heterogen hundras där individerna kan skilja sig åt väldigt mycket! Till både utseende och kynne/mentalitet. Även vad gäller styrkan i de rastypiska och sedan "urminnes tider" nedärvda egenskaperna, nödvändiga för hundar i norr och levande inom renskötseln. På fjället såväl som i skogen. Varande sina människor behjälpliga med lite av varje, där en hund kan vara till nytta. Där man hade EN hundras/hundtyp som måste vara bra på mycket. Som att hjälpa sina människor att hitta och återföra renar, fösa renar, flytta renar, samla ihop renar, vakta renar mot rovdjur och rentjuvar. De måste kunna vakta och larma om obehöriga hundar och människor kan utgöra ett hot mot flocken. Ett hot mot reviret och resurserna såsom matförråden. De måste ha nära till att skälla både när de skall flytta renar och larma om potentiella faror. De skulle kunna användas för jakt för att förse flocken med annan mat än ren. De skulle kunna fungera även som sängvärmare och mycket annat där en hund är sina människor till stor hjälp när man lever i ett tufft klimat och ägnar sig åt ett tufft arbete med stora djur involverade.
De används i nutid som hjälp i renskötseln! De måste kunna användas i renskötseln även framledes!
Vill vi att det skall vara möjligt?
Hur bra blir det då om man anser delar av det nedärvda paketet med egenskaper hos rasen vara mindre önskvärt söderöver, där inga renar finns? Om man anser bra arbetshundar med mycket motor och energi vara "jobbiga" och om man inte vill ha lättskallade hundar eller hundar som har nära till jakt och larmvaktande? Om man primärt söker en AVKNAPP? När man söker en hund av en arbetande ras?! Är det inte PÅKNAPPEN som skall vara den man frågar efter först. Arbetsförmågan. Avknapp måste alla arbetande hundraser ha för att orka på sikt. Samt en påknapp när det är arbetstid. Om man söker en Lapsk Vallhund för att bara ha en hund som är bra på att gå på annat än asfalt och ganska länge? Om man vill ha robusta sällskapshundar som nöjer sig med att under tystnad och lydnad gå lösa på vandringar i skog och mark - oavsett var. I parken i stan eller i fjällen. Om man avlar efter efterfrågan? Lugna hundar utan besvärande energi och motor, utan ett ytligt skall och utan stor arbetslust. Utan vallningsinstinkt.
Man vill ha en Golden Retriever som ser ut som en Lapsk Vallhund. Vad det verkar ibland. Efterfrågan på hundvalpar är större än någonsin. Så även efter Lapska Vallhundvalpar. Eller vuxna Lapska Vallhundar. Att äga eller ha på foder.
Det går fort att förändra en ras och hos Lapsk finns ett brett spektrum av egenskaper. Väljer man bort de hundar som anses jobbiga för den som söker en promenadkompis som kan vara lös överallt när man producerar valpar, har man snart inga hundar lämpliga för renskötseln. Eller andra hundjobb/sysselsättningar. Rasen blir en robust sällskapshund tillsammans med väldigt många andra. Utan den motor och energi som krävs av en hund lämplig för renskötseln. Som böra vara ett signum för rasen även i framtiden.
En Lapsk Vallhund vill man ha - men utan de nedärvda egenskaper som gör rasen duglig inom renskötseln. Som att vilja ha en Border Collie som absolut inte vallar eller en Stövare som absolut inte jagar eller en Retriever som absolut inte apporterar.
Att vara draghund är något som kanske inte är en nödvändighet i rasen, när man hade renar som drog. Ingen egenskap man specifikt avlade på i rasens ursprungsområde. En del Lapska älskar att dra vad som helst de spänns framför och andra gör det inte. Varannan hund i Lapskflocken i den lilla stugan i skogen har varit draghundar. I nuvarande konstellation är Aili den som är draghunden. Inte hennes mamma Modji. Nyligen tog Matte de första turerna för året med hundarna spända framför sparken. Aili drog och Modji hängde med. På tisdagen var väglaget åter lockande för en tur med hundarna framför sparken och nu drog även Modji! Det var aningen kärvare med genombrytande småstenar här och där på denna tur och Matte fick sparka en hel del själv i motluten. I medluten satte båda hundarna fart och drog och på ett ställe måste Matte även bromsa!
Är man intresserad av att köpa en Lapsk Vallhund bör man söka de egenskaper man söker hos sin egen hund hos båda föräldradjuren. Sannolikheten för att få en bra arbetshund ökar om man vet att båda föräldradjuren visat arbetslust och goda arbetsegenskaper, motor och energi. Vilket inte är någon som helst garanti men en god förutsättning. Liksom tvärtom.
Lapsk Vallhund är en arbetande hundras - även om den inte i Sverige rent tekniskt hör till brukshundraserna. Lapsk Vallhund bör bevaras som en hundras duglig för renskötseln. Det är bara möjligt om man uppskattar deras nedärvda egenskaper som gör dem lämpliga därtill och inte betraktar dem som oönskade och "jobbiga".
Varför i hela friden söker man en Lapsk Vallhund om man inte vill ha en Lapsk Vallhund annat än till utseendet. Man tror sig kunna träna bort både jaktlust, vallningsegenskaper, lätthet till skall och självständighet, då dessa egenskaper inte önskas. Men en Lapsk vill man ha. Utan energi och motor och egen vilja och problemlösningsförmåga. Tyvärr finns även sådana Lapska då rasen är mycket heterogen. Frågan är vilken typ av Lapsk vi vill ha i framtiden. En som ännu duger för en renskötare att jobba med - eller inte.
Kan det vara så att rasen Lapsk Vallhund slinker undan om man söker en hund för träning, en arbetshund, när den inte hör till gruppen "Brukshundraser"? Att man inte förstår rasens kapacitet och att den i nutid används som arbetshund inom renskötseln. Ser den som olika typer där en minoritet av hundarna hör hemma inom renskötseln som en egen ras och övriga är anpassade till ett liv som robusta sällskapshundar som nöjer sig med att röra på benen.
Ibland verkar det så i valpförfrågningar. Håller det på att bli så.
Gátchis Juoksanáste Mánnu på renvallarprov i Finland.
Klicka för större bild.
Mánnu godkändes och fick mycket beröm av domaren!