På fredagen var vindbyarna så kraftiga att Matte och hundarna inte kände sig säkra på tomten. Aili stod under en av granarna framför huset, när ett vindkast öste ner grankottar över henne, samtidigt som hon av vinden kastades åt sidan. Inte kul. Tyckte vare sig Matte eller hundarna. De två jättegranarna har gott markfäste, men Matte kände en osäkerhet huruvida topparna skulle knäckas i vindbyarna. det har hänt ett flertal gånger på granntomterna tidigare. En grantopp är synnerligen tung! Vet Matte som släpat hem en som julgran, på en kälke från skogen för många år sedan. En fasa vore det om någon av hundarna kom under. I kombination med en gräsmatta som var en sjö av smältvatten, valde Matte att fly hemmet tillsammans med hundarna.
Färden gick till Arninge där några ärenden fanns att uträtta. En födelsedag stundar i familjen och lämplig present skulle inhandlas. Det råkade bli en TV också. Lapskfamiljen har sedan tjockteven dog lagom till Kalle Anka för över ett år sedan, nöjt sig med en TV av allra minsta storleken som inskaffats till torpet. Med ett litet hus och ett litet vardagsrum har det varit tillräckligt. Även om ett nummer större vore önskvärt. Nu gjorde Matte slag i saken och köpte den som hade den bästa bilden, kontrast och färgåtergivning i 32-tumklassen. Fullt tillräcklig till ett bra pris.
Vid hemkomsten blåste det fortfarande kraftigt, men aningen mindre än tidigare. Solen sken och Matte och hundarna tillbringade resten av dagen på tomten. Inte under granarna. Husse promenerade sedan med dem alla. Matte städade inomhus i stället. Mängder med torra granbarr följer med in under hundarnas tassar varenda dag. Inte bara kottarna blåser ner.
Matte ringde sedan till en familj, vars Gråhund försvunnit från tomten för en vecka sedan. En kvart med bil hemifrån. Ett rykte sade att de skulle dra ihop ett sök efter hunden på lördagen. Matte och Husse erbjöd sina tjänster och ville veta samlingsplats och tid. Ett tjugotal personer skulle komma. Jägare och orienterare och hundfolk i största allmänhet.
Lördag.
Tidigt på morgonen kom ett larm om skallgång efter en försvunnen kille ca en timmes bilresa hemifrån. Hundförare efterfrågades. Då sekretessen skärpts utanför ledningsgruppen gick det inte att få veta så mycket i förväg. Vilket faktiskt känns väldigt viktigt för att kunna förbereda sig på olika sätt. Mentalt inte minst! Prioriteringsmässigt även. Alla har sina egna liv med familjeangelägenheter och tidigare planeringar. Naturligtvis prioriterar man olika om en person fortfarande kan förväntas vara vid liv eller om allt hopp med stor sannolikhet är ute sedan länge.
Familjen löste sina åtaganden så, att både Husse och Matte med alla de tre hundarna ställde upp som utlovat på morgonen/förmiddagen för att söka efter den saknade hunden. Människosöket skulle äga rum på eftermiddagen och dit lovade Husse att åka med Modji.
Aili fick för första gången vara ensam kvar i bilen, när Husse och Matte tog med sig de vuxna hundarna ut och jobbade. Bilen var parkerad vid en kyrka intill en mindre väg och där stod många fler bilar. Rutorna drogs ner lite och en vädringsspärr sattes i den låsta bakluckan. Ute blåste det kraftigt, solen sken.
Matte tog med sig Násti och sökte kring alla hus i den gamla lilla byn närmast kyrkan. Hunden hörde hemma i ett av husen. Efter en promenad lämnades den kopplad utanför dörren när ägaren gick in för att göra i ordning hundens mat. En mycket matglad tik på tretton år. Hon väntade alltid ivrigt på maten. När hon skulle hämtas in var hon borta med kopplet. Ett rep med många knutar och en ögla i änden. Stor risk för att hunden fastnast fanns. Stöld kan inte uteslutas helt, då den lilla vägen stryker tätt intill huset. Men å andra sidan var ägaren hemma och inne i huset bara helt kort. Ett mysterium. Matte gick med Násti kring alla uthus på samtliga tomter och även båtar som låg uppochnervända nere vid stranden. Om hunden gömt sig av någon orsak. Även kring klockstapeln fick Násti söka av, då den står på stora stenar och en hund absolut kan åla sig in under konstuktionen.
Husse tog med sig Modji och sökte av terrängen tillsammans med resten av de församlade. Åkerholmar och strandlinjen med vass. Husse gick tillsammans med en person utan hund. Inga fynd. Tankar fanns också på trafiken intill husen. Alldeles för fort går det och mellan de gamla husen är det mycket trångt. Trettio är vad som gäller men hålls av få. En smitolycka? Funderingarna var många.
Efter en timme återvände Matte och Násti till parkeringen och den ensamma Aili i bilen. Husse lämnade parkeringen sist och Aili var tyst hela tiden. Aili låg och sov djupt när Matte öppnade bakluckan. Bilen är helt klart hennes andra hem. Hon slår sig till ro och somnar uppenbarligen. Även när hon är helt ensam. Skönt att veta.
Matte tog ut Aili för rastning och lät Násti få vila lite i bilen. Aili fick upp vittringen av något mycket intressant i den vildvuxna häcken som omger parkeringen. Hon drog i kopplet för att komma fram. Matte hängde på och tänkte att kanske en ung och nyfiken hund skulle hitta en ledtråd till försvinnandet. Aili dök in i buskarna och kom ut med ett par svarta kallingar! Hela och fina, men de hade varit blöta och torkat efter det senaste snöfallet. Det är mycket man inte begriper. Hur hamnar ett par kallingar vid kyrkans parkering? Aili fick inte ha dem som kamptrasa. Men fick beröm för att ha fyndat något som luktade människa med stor säkerhet. Kanske låg de där för att de luktade VÄLDIGT MYCKET människa? Ursköljda var de i alla fall. Tänkte Matte som tagit dem ifrån sin valp.
Husse och Modji återvände så småningom. Husse med tunga extra lersulor under kängorna, efter ha gått över en uppgrävd åker där ledningar nyligen lagts. Han och andra rapporterade att de sett huggormar. Även där Matte och Násti sökt. På tomten till huset där hunden försvunnit. Matte såg inga ormar och Násti blev inte biten. Men kan Gråhunden ha blivt biten och krupit undarn och dött? Efter en fika och lite spånande angående hundförsvinnandet for Husse och Modji vidare för att söka efter en försvunnen kille resten av dagen/kvällen. Matte åkte hem med Násti och Aili, som uppskattade att få vara lösa hemma på tomten under eftermiddagen.
Nu närmar klockan sig middagsdags och solen sjunker. Násti och Aili sover djupt och har glömt att de brukar äta middag så här dags. Husse har med proteinrika godsaker, torkad kycklingbröstfilé, till Modji, för att hålla ångan uppe ett tag till i skogen. Han bunkrade själv på väg till söket. Man får inte glömma sig själv när man försöker hjälpa andra. Lätt hänt.