På onsdagen var Matte och hundarna utkallade till Ljusterö, Linanäs, där hundarna vid ett flertal tillfällen på olika platser markerat intresse ner i vattnet, i sitt sökande efter en försvunnen man. Reporter, fotograf och anhöriga skulle också komma, tillsammans med Annika som är operativ chef i Missing People Stockholm. Lokaltidningen Mitt I / Södra Roslagen ville göra intervjuer och reportage.
Nu kunde inte Modji närvara, då hon just i dag skulle hjälpa Husse med att lägga upp en övning på jobbet och Modji skulle söka efter försvunna personer i källaren till kommunalhuset i Täby!
Matte och Násti gav sig iväg i god tid, då Matte ville ta tillfället i akt och söka tomt på de bryggor och längs de stränder där hundarna så sent som förra onsdagen kände vittringen från den försvunne Åke. I akt och mening att träna "läsa hunden". Matte lät även Násti söka omkring den plats där hon både haft vittring ner mot vattnet och där den funna kroppen sedan placerades på land. Resultat: Násti visade inget som helst intresse in under bryggorna eller ut över vattnet så som både hon och Modji gjorde förra onsdagen. Inget intresse vid stranden. Inget intresse där kroppen legat på land i väntan på transport. MEN! När hon passerade den plats där kroppen legat på botten, 4 meter ner, stannade hon upp helt kort och lutade sig över bryggkanten och konstaterade att där inte fanns något intressant längre och gick vidare ut på bryggan. Hon hade en tydlig minnesbild av att exakt där hade det tidigare funnits en ovanlig lukt. Helt otroligt. Precis som när hundarna kollar en gammal lega. Matte blev djupt imponerad. Samt fick än en gång bevisat för sig att man nästan alltid kan lita på hunden.
Reporter, fotograf och anhöriga anlände och Násti gjorde sig mycket populär hos alla. Hon fick massor med uppmärksamhet vilket hon tacksamt tog emot och fotografen fick mängder med jättefina bilder av en glad och alert Lapsk Vallhund, iförd tjänstetecken med sitt namn och "RESCUEDOG". Både reporter och fotograf var noga med att fråga vad Násti tillhörde för ras. Inte så tokigt med sådan positiv uppmärksamhet. Matte kastade godis i vattnet och hon tittade så snällt ner från bryggan mot vattenytan.
Att träffa de anhöriga igen kändes väldigt skönt. Känslan av att ha kunnat hjälpa en familj är mäktig. Matte hade inte någon relation till deras far/svärfar och kunde jobba med hundarna utan några starka känslor inblandade. Man måste kliva in i en form av yrkesroll. Utan att för den delen vara känslokall. Men efter att ha träffat familjen och sett några av dem intervjuas på TV är det svårt att ungå skillnaden mellan ovisshet och visshet. Det är detta man jobbar för. Skänka visshet. Tack för ert stöd och den fina kontakt vi fick!
Modji har skött sig mycket bra under dagen och Husse var stolt. Husse informerade om räddningshundar på jobbet och Modji fick visa hur räddningshundar jobbar. Fyra olika personer fick låna Modji för att genomföra sök efter sina kollegor. Modji visste vad hon skulle göra och hon brydde sig inte det minsta om vem som var hennes förare för stunden. Modji fick söka både i koppel och frisök och hon skallmarkerade bra.
Både Násti och Modji har i dag, var och en på sitt håll, gjort synnerligen god reklam för rasen!