Rubriken alluderar på Matte, inte på någon av de Lapska tanterna. Telia har verkligen inte gjort sig förtjänt av något beröm, när de skickar frågeformulär att fylla i om vad man tyckte om bemötandet! Felanmälan efter felanmälan har inte registrerats. Till slut ges ett ärendenummer och ett löfte om att senast den 11.11.2020 klockan 13.00 skall fiberkabeln vara lagad.
Uppenbarligen utan att ha minsta tillsymmelse till dialog med den entrepenör som skall laga kabeln. Ett sms skickas från denna entrepenör, som glad i hågen meddelar att man nu fått ärendet "på sitt bord" från Telia. Samma dag som Telia lovat att allt skall vara klart! Något som naturligtvis inte kan ske. Entrepenören lovar att "innan veckan är slut skall det vara klart, men det är krångligt och fibern måste blåsas om". När Matte skriver detta sent på torsdagseftermiddagen har ingen rört den på marken liggande fiberkabeln. Internetuppkopplingen är minst sagt svajig.
Även mobiluppkopplingen via master har under torsdagen varit under all kritik. Tre viktiga samtal har Matte måst ringa och det första, på morgonen, slutade med att Matte måste gå ut, iklädd morgonrock, för att samtalet skulle kunna genomföras. Ute var det fem grader. Friskt minst sagt. Övriga två viktiga samtal fram på dagen måste ske med Matte lutad hårt mot ett fönster, för att slippa gå ut igen. Telefonköplatsen ville man ju inte förlora.
Ibland blir det lite för mycket och att man år 2020 har svårare att kunna nå sina medmänniskor än vad man hade för femtio år sedan, känns oroväckande vad gäller framtiden. Post levereras inte dagligen längre. Post kommer på avvägar.
Ja, Matte är en grinkärring.
Dock inte på räddningssökträningen under onsdagkvällen. Inte förrän efter....
Tränade gjorde två Lapska tikar, två Lapska hanar och en Jaktlabbegrabb. Stora härliga frisök fick alla hundarna över stora ytor! Fyra figuranter väl utspridda för alla utom för Ailisonen Sumo, som fick söka tomt genom flera områden. För att i slutändan hitta Matte, som gömt sig riktigt klurigt för grabben. Matte hade gått in i ett förrådstält och direkt in till kanten innanför ingången och sedan in mellan långsideväggen och mängder med stora kompressorliknande historier mycket tätt ihoptryckta. Fyllande många kvadratmeter. Det visade sig att vinddraget utifrån pressade vittringen från Matte rakt igenom den kompakta samlingen av "maskiner" med metallrör som ställningar tätt runt om.
Sumo visade sig vara en grabb som tar sin uppgift på mycket stort allvar. Längst in i tältet fick han vittringen och sedan fanns det ingenting som stoppade den ambitiöse unge mannen att ta sig rakt fram till figuranten Matte i vittringsstruten. Han lyckades åla sig igenom passager och genom hål inte större än 15-20 cm. och Matte kunde med tilltagande förvåning följa Sumos krånglande och krängade hela vägen fram för att få belöning. Killen liksom rann igenom den ena maskinen efter den andra. Hur han nu lyckades med det?! Hur som haver så lyckades han och föreföll se ut som innan detta uppdrag vid ankomsten. Inte ihopskrynklad alls. En imponerande målmedvetenhet! Ett fantastiskt driv och stor motor finns i Ailis son. I kombination med samma hängivenhet i arbetet och samma ambitiösa läggning som sin mor.
Mattes hjärta klappade hårt och varmt när hon kunde följa Sumos totala oberördhet i miljön, tack vare den starka lampa han bar under mörkersöket. Grinkärringen var långt borta. Lycka är att kunna följa en hund född hemma så nära inpå och i träning. Sumo är jätteduktig och väldigt trevlig och djupt älskad i sin flock. Trots att han är en Lapsk tonårsgrabb i en ålder då alltför många får epitetet "problemhund". När det är människorna i hundens närhet som är problemet. Inte hunden. Man visste inte vad man köpte när man köpte en Lapsk och man förstod inte att även hundar är tonåringar en period i sina liv. Handen på hjärtat, hur har ni själva varit som tonåringar? Lapska Vallhundar med mycket motor och energi är väl inte bängligare än tonåringar med två ben, tänker Matte. Med två vuxna söner och fyra genomgångna tonårsperioder med Lapska Vallhundar. Den första Lapska, Gázzi, hamnade i flocken just som en tonåring som straffat ut sig.
Grinig kände sig Matte åter när flocken skulle knyta sig vid läggdags efter en bra träningskväll och det upptäcktes att Modji åter fått sina fötter svartkletiga av något fett, superklistrigt. Trötta människor hade missat detta direkt vid hemkomsten...
Nu var det Husses tur att stå på knä vid duschkabinen för att tvätta Modjis alla fyra fötter med fettlösande Yes diskmedel. Vad som används till ojeskadade fåglar. Allt runt om blev svartkletigt och allt gick inte att få bort. Husse kroknade. Matte somnade. Modji stod stoiskt ut och somnade sedan intill Aili, med en bakfot ännu svart som natten utanför. Modjis tassar är normalt ljust crèmefärgade. Matte tog vid där Husse slutade, när hon vaknade vid femtiden på torsdagmorgonen. Då var det inte helt enkelt att kvittra som en fågel och hälsa en ny dag välkommen.