På måndagen begav sig Matte hemifrån ganska tidigt för att testa något helt nytt. Simmat har Matte gjort mycket, gympat har hon också gjort, men aldrig gympat i vatten. Spännande skulle det bli och Matte var tacksam för att ha fått plats i en grupp som vattengympar som träning för höfter och knän. Ledd av en sjukgymnast och med en bassäng fylld med varmt och skönt vatten för avslappnade muskler. Fem deltagare gav bra med rörelseutrymme och här kunde Matte med ens jogga runt bassängen i flera varv! Hoppa och studsa och böja höfter i vilka vinklar som helst! Lätt som en fjäder och mjuk som en kolarem kunde Matte här för en stund inbilla sig att hon var femtio år yngre! Ljuvliga känsla! Om än blott för en stund. Matte levde intensivt i nuet och tog ut alla rörelser maximalt! Ville inte missa en centimeter i böjningar och sträckningar! Ville göra allt som kunde göras för att få tillbaka ett rörligt liv tillsammans med hundarna! Balansen! Så mycket hänger på att få tillbaka balansen! För att inte sabba alltihop genom att drutta omkull eller falla ner någonstans ifrån. Matte bara måste kunna fortsätta träna hundarna i "miljö" och ett besök i ett lite avlägset ruinområde för räddningshundträning är inplanerat mot slutet av sommaren. Gissa om Matte kommer jobba för att ha kul med hundarna framöver! Det är de verkligen värda!
Under tiden tog Husse en skogpromenad med hundarna och var ute på tomten med dem till Matte kom tillbaka hem igen. Solen sken och det var fint vinterväder, dock med en väldigt kall nordlig vind.
Samma väder rådde på tisdagen och Lapskflocken försökte tillbringa så mycket tid som möjligt utomhus. Matte gick för första gången omkring utan stödjande säkerhetskäpp på snötäcket, som ännu ligger rätt tjockt över gräsmattan. Bara en mil söderut, nere i samhället, är det barmark! Medan Matte traskade där, ganska försiktigt, spridde hon smått hundgodis omkring sig i alla riktningar. Nu var ju snön rätt hård, så de små bitarna syntes som små prickar mot allt det vita, men i den fart som Modji och Aili höll, i konkurens om det goda, missade de ständigt bitar. Varför de lyckades hålla igång i god fart rätt länge i sitt födosökande. Matte hade förväntat sig träningsvärk efter den intensiva träningen, men det föreföll ha blivit tvärtom. Matte upplevde i stället en bättre böjlighet i höfterna och en jämnare och säkrare gång. Något hade väl töjts ut och någon spänning hade väl släppt kantänka.
När Matte funderar ibland, känns det svårt att tänka sig samma motivation i träningen utan hundarna. De är onekligen en mycket stor drivkraft, för att få kroppen att fungera tillräckligt bra för en hundägande gammal tant, som har lite svårt att ta till sig sin ålder. Man är ju likadan på insidan som när man var tjugo.... Hemma finns en liten plåtskylt med texten: "We don't know how to act our age, we've never been this age before." Men man lär sig väl kanske....
Innan dess tänker Matte jobba för att kunna gå i ruinerna utan att ramla i september!
MÅLBILD!
Klicka för större bild.
