Matte är lite morgonseg. Två morgnar i rad nu har knytten och deras mamma sett till att Matte vaknat klockan 03.30. Modji har varit nödig och knytten har då kommit på att de är utsvultna. Modji är själv en generellt väldigt morgontrött hund och har sedan somnat om och sovit till dess Husse gått upp strax före klockan sex. Matte har inte kunnat somna om. Kroppen lider fortfarande efter snubbelkraschen för två veckor sedan. Svårt att ligga. Gör ont.
Alltså har Matte sett till att komma ut i friska luften på en lite längre morgonpromenad med Násti och Modji, så snart knytten knytit sig och sussat djupt.
Tisdag.
Matte och hundarna knatade upp till sjön och där fick hundarna vara lösa. Upp och ner för bergknallarna. Matte var medveten om tröttheten och tog knappast ett steg utan att tänka: "Lyft på fötterna!" Oändliga slingor med regnblöta tallrötter över bergknallarna, innebär stora snubbelrisker för en trött tant med ont i kroppen. Men det gick vägen och Matte och hundarna kom välbehållna hem.
Där väntade en sovande kvartett, som någonstans i det undermedvetna noterade att morsan var tillbaka. Sirénen larmade som vanligt först! "Hörni allihopa! Vakna, för nu är maten här!" En skränande fiskmås och några kanariefåglar hälsade sin mor välkommen tillbaka.
När alla ätit och kissat och började tugga på varandra, tyckte Matte att det var lämpligt att låta dem få flytta till köket för ett första besök och påbörja inskolningen i en ny miljö. Glasrummet/matplatsen stängdes av och en skiva sattes i öppningen till hallen. För trygghetens skull är det bättre att inte erbjuda hela det nya utrymmet på en gång. Nu är dock inte några ytor så stora i detta lilla hus i skogen. Men en bit i taget känns bra.
En stor fäll placerades framför diskmaskinen och två leksaker och två tomma matskålar och en fylld vattenskål utgjorde hinder på golvet. Samtliga knytt spred ut sig över golvet och visade stor nyfikenhet. Pojkspolingen siktade in sig på vattenskålen längst bort och smakade på vattnet. Sedan klev han rakt igenom vattenskålen! Med det högra benparet. Vänsterbenen på golvet. Detta föreföll inte vara något som fick honom att hejda sig och han gick noga längs alla skåpsocklarna varvet runt. Så småningom samlades en trött skara hos sin mor på fällen och fick en slurk innan de tvärslocknade. Då bars de in i sin låda igen för ostörd och djup sömn. Välbehövligt för att bearbeta alla nya intryck.
Knytten har nu fått sina namn. Det är inget att dra på längre. Så här får det bli:
Gutten - den ende sonen får heta STALLU. Han är ett litet troll med sina varma bruna toner. En gossegubbe som lika gärna manglar sina systrar som kryper upp i Mattes famn och somnar.
Proppen fick sitt namn av personalen på Albano, direkt när hon plockades ut. Efter att ha hamnat som en regelrätt propp på väg ut och därmed hindrat sina syskon från att få se dagens ljus. Hon var ett hinder och som vallhund skall hon vara ett hinder för flyende tamdjur. ADJI är samiska för just ordet hinder. Det blir hennes namn.
Lilla Svarta är underbart djupt sammetssvart. Silkeslen päls. Med en mycket smal och lång strimma av vitt mellan frambenen. I övrigt inget vitt. Så söt! En skogsvarelse. En vittra. SAIV är samiska för skogsrå. SAIVI blir hennes namn.
Minimodji - Sirénen är mycket lik mor sin. Avsikten med denna valpkull var att få en egen hund att jobba med. Att klona Modji hade därför räckt. Om det varit möjligt. Det är inte lätt att kränga knytt. Så ansvarsfullt. AILI är ett namn som passar henne bra. Den Heliga - på samiska. Om man ser det symboliskt. Vad "Den skenheliga" heter på samiska vet inte Matte.... Förhoppningsvis kommer hon inte att uppföra sig alltför helgonlikt! Oavsett hos vem hon skall få jobba.