Onsdag.
Väderrapporterna för dagen var tämligen omväxlande, beroende på hur dags man tittade efter. Det skulle inte regna på dagen. Det skulle regna. Inte. Kanske. Någon skur just nu. ? Klarblå himmel och inte något regn trots att det skulle ösregna. När det inte alls skulle regna öppnade sig himlen över stugan och regnet öste ner.
När Matte och Husse skulle åka iväg till träningen i en grannkommun var det uppehåll och blå himmel men man körde mot en blåsvart vägg. Vid ankomsten var det oerhört mörkt i alla väderstreck och när Matte planerade söket för Aili valde hon att be de tre tillgängliga figuranterna att gömma sig på väl väderskyddade platser. I ett stort takförsett, men öppet, förråd, i ett förrådstält och i en förrådsbyggnad. Därefter började det åska och just som Aili och Matte gick iväg på ett frisök öppnade sig himlen och regnet forsade ner. Vilket inte bekymrade Aili. Inte Matte heller för den delen. Det finns bra kläder. Tränade denna kväll gjorde Aili 10½, Dima 2½, Ailis morbror Lime 13 år gammal och Ailis son Sumo som fyller 5 om fyra dagar.
Aili fick vittringen från figuranten i det takförsedda öppna förrådet. Matte visste inte alls var i förrådet figuranten gömt sig. Aili fick vittring intill en vägg, men där fanns ingen människa. Aili fick jobba sig vidare längs väggen där vittringen uppenbarligen slog ner från någon annan del i lokalen, när vinden friskade i utanför. Till slut hördes Aili skallmarkera taktfast inne bland en mängd föremål, där figuranten hade lyckats trycka sig ner! Det var varken lätt att ta sig dit eller därifrån, vare sig för hund eller människa och det var ett mycket bra/svårt gömställe som användes för fler hundar denna träningskväll.
Aili fick jobba vidare i regnet och kom fram till förrådstältet. Ett enda jättetält uppdelat i en liten del och en stor del, med en vägg av väv emellan. Aili sattes i arbete i den mindre delen och hördes kort efter skallmarkera i den större delen. Hon hade lyckats tränga sig förbi väggen och det lyckades även Matte göra, för att nå fram till sin hund. Som just hittat Husse på golvet mellan stora staplar med träskivor! Aili belönades och Husse kravlade fram.
Därefter fortsatte Aili söka ute i ösregnet och hon gick ut fint från Matte och sökte självständigt och med bra sökmönster långt ut från Matte. Som inte behövde dirigera Aili på annat sätt än genom hur hon själv rörde sig i området. Aili gjorde en avstickare för att följa vinden och kolla några bodar och vände sedan upp mot dörren på en byggnad. Där stannade hon och pekade och visade att hon ville in. Matte öppnade dörren och Aili drog iväg längst bort i byggnaden. Där hördes hon snart skallmarkera den figurant som gömt sig här hinne. Film från söket i regn ligger på Instagram och på FB/Lapsk Vallhund. På FB ligger även en film när Aili fyndar i byggnaden. Den kommer att läggas ut även på Instagram.
Dima fick göra ett likadant sök som sin sambo, bortsett från att han fick söka i koppel. Han slapp regnet som dragit vidare, även om det mullrade runt om ännu. Han släpptes lös när han visat att han lokaliserat en figurant. Han har från allra första början fått lära sig att efter fynd och belöning skall han hålla sig kvar hos figuranten och följa/valla in figuranten till Matte, som tackar och belönar honom. Vilket är betydligt enklare för hunden när figgen ligger gömd relativt öppet och föraren befinner sig helt nära hund och figurant. Nu var det inte enkelt! Figuranterna befann sig relativt långt ifrån Matte när Dima fyndade och han måste hålla ihop med figuranten hela vägen tillbaka. Ett vallningsmoment som verkar fungera fint med Dima. En hund som, från att ha varit reserverad mot främlingar, har visat sig vara social och gilla människors sällskap. Ville han så skulle han ha alla möjligheter att i stället ge sig iväg på vidare sök! Efter fler figuranter eller för att upptäcka världen på egen hand, eller kanske jaga harar som det finns gott om i detta sökområde. Dima gjorde som han lärt sig och förde var och en av de tre fyndade figuranterna tillbaka till Matte. Han är jätteduktig på räddningssök.
Dima hamnade nog på en för honom bra plats. En typ av hund som passar Matte och Husse perfekt och även Aili är mycket nöjd med att ryska Dima kom att tillhöra flocken, efter en mycket osäker start i livet långt borta i Volgograd. Han har hunnit uppleva mer under sitt första år i livet än vad många hundar får uppleva under hela sin livstid. Han måste ha rakt igenom goda erfarenheter av de människor han mött, innan han blev Ailis sambo ett år gammal. Han är den första hund som Matte har haft ansvar för som bett om att få klorna klippta, genom att räcka fram en tass i taget! Han fullkomligt älskar att bli kammad! Han har inget emot att få tandsten skrapad av Matte eller tänderna borstade. En hund utan några som helst identifierbara hundraser enligt dna-test (Embark) och en urhundtyp av en sort som söker sig till människor. En Eastern European Village Dog. I viss mån mindre självständig än de fyra Lapska Vallhundar som Matte ägt, utbildat och tränat. Lite oväntat kanske.