Ha en fin Lucia och tredje Advent!
Lördag.
Duggregn var det hela dagen, men icke förty tog Matte en rejäl powerwalk med hundarna, i den halva av fritidshusområdet dit den fritt levande arga kamphunden inte färväntas bege sig. En lösspringade Finsk Lapphund väljer även den att röra sig ensam på vägen utanför det egna reviet, men är nog bara sällskapssjuk och har tråkigt. Den umgicks med några barn med ägare på vägen, när Matte närmade sig med de två Lapskdamerna i full fart. Matte blev varse trängseln på vägen och avvaktade. Barnen med förare samlade ihop sig längs vägkanten och hunden gick hem till sig och Lapskgruppen kunde passera fint och under tystnad, utan närkontakt med någon. Snyggt jobbat av ungar och hundar!
Hemkomna utsattes hundarna för ett gammalt pälsvårdsredskap, som fallit i glömska när furminatorn dök upp. Modji hater den sistnämnda! Men hade stålkardan som bitleksak som valp! Ett redskap som för övrigt var vad som användes av Matte och andra med Siberian Husky på 1970-talet. Ett stort tack till A. för att du påminde om kardans existens! Nu upptäckte Modji till sin förvåning att det inte var så tokigt trots allt, att få fällande täckhår att lossna. Hennes täckhår har envist vägra släppa taget ända fram till nu. Hela sommaren har hon haft en ful, matt och orange/solblekt pälskrage, med förlängning ner över skuldror och rygg, samtidigt som den nya och mörkbruna fina pälsen försökt tränga igenom. Till skillnad mot sina släktingar i stugan nu och då, blir inte Modji en Lapsk nakenhund vid fällning. Nu släppte mycket av det matta oranga och Modji blev mycket snyggare!
Sin vana trogen låg Aili och väntade på sin tur. Vare sig det gäller kloklippning, borstning eller tandborstning och tandstenskrapning vill Aili alltid vara först och väntar troget på sin tur. Modji får gå först med ålderns rätt, då det verkar vara en konkurenssituation för Aili. Hon trängs gärna..... Det vinner man inget på.
Enligt FB upptäcker allt fler att just sök är en speciellt lämplig sysselsättning för Lapska Vallhundar. Vilket naturligtvis glädjer Hussse och Matte, som lärde känna rasen genom Gázzi 1998 när hon 9 månader gammal blev en del av Mattes flock och senare även Husses. Gázzi var en natrubegåvning och hon hade god nytta av att som ung ha varit på rymmen med mor sin i stora skogar. Gázzi lärde sig tidigt att ta för sig, använda nosen och hitta hem. Vilket Matte drog nytta av och styrde upp Gázzis mycket stora behov av att få jobba med något för henne både roligt och lämpligt. Gázzis utbildning till räddningshund startade fyra dagar efter det att hon införlivats i flocken tillsammans med sina två storasystrar av Husky/Schäferblandning. Den ena certifierad räddningshund, Mattes första. Gázzi blev 2001 den första Lapska certade räddningshunden i Sverige och fler följde senare! Inte bara Gázzis dotter och son, samt dotterdotter.
Allt fler upptäcker till sin stora glädje att när de testar sökträning med sina Lapska Vallhundar blir hundarna GLADA! Många gånger är de gladare än under träning av allt möjligt annat. Tränar man sök, även spår, med en Lapsk tränar man MED hunden. Inte MOT som när man kräver absolut lydnad tätt inpå föraren. Det kan upplevas obekvämt för en självständigt arbetande hundras. Vilket gör att när man börjar tävla skogssök med en Lapsk Vallhund är poängen på bruksdelen, sök eller spår, ofta ganska lättförtjänta. I jämförelse med lydnadsdelen, som inte sällan nollas. För en hund av vallande typ innebär sökträning berikning. Hunden får göra något där samma anlag som vid vallning aktiveras. Den skall leta rätt på och återföra saknade flockmedlemmar. Ett självständigt arbete i samarbete med en förare.
LYCKA TILL ALLA SÖKTRÄNANDE LAPSKÄGARE!
Mycket roligt väntar framöver tillsammans med era hundar.
Klicka för större bild.
