Tisdag.
Ett stort GRATTIS till Gátchis Bargi Saivi, som på tisdagkvällen tävlade i agility tillsammans med sin matte och kom på tredje plats av elva tävlande ekipage! För övrigt utan att ha haft möjlighet att träna under en längre tid. Mycket snyggt jobbat! En seger! Vissa har det i sig!
Y
Lapskflocken for på morgonen iväg till Åkersberga, där Matte inhandlade ett litet träd, en Birgittarönn, för att utöka trädgården på höjden. Sedan flera stora träd försvunnit tvärs över vägen har det känts väldigt öde i luftrummet framför ett av grannhusen uppe på berget. Där uppifrån tittar man ner på Lapskreviret från ovan med ett fågelperspektiv och Matte tycker att det käns lite ödsligt runt om. Så när som på den stora eken vid lillstugans gavel.
Under eftermiddagen fick Modji och Aili ett par kongletaruppgifter. Men det vete sjutton om man kan kalla det kongletande längre, när Matte delat den minsta biten rött gummi i två. Den lilla bit som användes vid torpet, utkastad i terrängen, klippte Matte itu så att hon fick två pyttesmå och knappt hanterbara, tunna och spetsiga flisor av rött gummi. I storlek som Mattes kortklippta pekfingernagel och avfasade från några millimeter till ingenting. En av dessa flisor tog Matte med tång och kastade ut i mossan på berget bakom huset. Båda hundarna fyndade rätt snabbt, men hade vissa problem med en helt exakt placering av markeringen, som gjordes inom en radie av 10-20 centimeter runt föremålet som var nersjunket i det gröna. De kunde helt klart inte se den lilla röda gummibiten som de själva trampade ner i mossan.... Nästa gömställe blev också bakom huset . Där placerade Matte gummibiten uppe på den på väggen hängande utskutstegen. Initialt undersöke de gummiskållorna över stegens ändar, men jobbade vidare och fyndade uppe på stegen. Det var tydligt att de följde vittringen som följde stegen långa sidoskena, där gummibiten var placerad. De jobbade sig närmare och närmare längs metallsidan.
Senare fick de två Lapskdamerna vara experimenthundar. Man måste ju våga testa för att få veta var gränserna går, så då testade Matte sina två hundars förmåga att skilja på gummilukt och gummilukt.
På gräsmattan ligger det konstant två hundleksaker för att indikera för ovälkomna att skylten på grinden om hundar på tomten stämmer. En stor boll och en liten boll som Matte då och då sparkar iväg en bit, eftersom hundarna inte är det minsta intresserade av dem. Den lilla bollen är kvar sedan Modji var ett knytt och den är lätt greppbar överallt, såtillvida att den är gjord som av ett galler av gummi. Gräsmattan var välbesökt och vältrampad efter dagen och behövde knappast vallas av. I den lilla gallerbollen släppte Matte ner den lill röda gummiflisan, så att den hamnade i gräset under bollen. Flisan fick ligga till sig i en dryg timme, innan Aili sattes i arbete på ett uppletande, skickad från en annan plats än där Matte gått ut och in. Aili satt och vittrade en stund, drog iväg ut och sökte vind och fyndade gallerbollen snabbt - men i stället för markering av kongfynd greppade hon tveksamt bollen och frågade Matte om hon var intresserad av apportering. Det var inte Matte, som närmade sig och bad om "leta bättre". Aili släppte bollen, nosade runt på marken och fyndade så den röda gummiflisan nersjunken i gräset ett stycke från där hon släppt bollen, vilket fick henne att markera fint. Aningen för svårt blev detta. Det har ju dessutom tränats en hel del apportering den senaste tiden. Samma uppgift har hundarna fått tidigare, men då med doften eukalyptus på en möbeltass i en liten behållare. Det var tydligare och enklare och vållade inte hundarna något huvudbry.
Modji fick samma uppgift och gick snarlikt till väga. Bortsett från att hon inte frågade Matte om bollen skulle apporteras. Modji tog bollen och kastade iväg den och började sedan krafsa runt i gräset och skickade således iväg gummiflisan åt fanders..... Den fick hon sedan leta upp på nytt och då utan "täckande" boll och nu frysmarkerade Modji fint.
Ergo: Att gömma en liten tunn och smal flisa röd kong på en centimeters längd ihop med ett stort gummiföremål känns som överkurs. Det känns som att där går gränsen. Än så länge. Svårast hittills med en större kongbit var mellan två stora gummidäck på pirra och cykel i vedskjulet. Det löste båda hundarna! Men de fick koncentrera sig och tänka till ordentligt. Den lilla flisan under gummibollen blev för svårt. I alla fall den här gången, mitt på den stora gräsmattan i rätt kraftig vind. Matte hanterar kongbitarna/flisorna med tång. Hundarna belönades med gott godis och mycket lovord för att de gjorde så gott de kunde och de fyndade ju. Men någon markering blev det kanske inte direkt.
Dagen hade tillbringats utomhus i sin helhet och avslutades med en kort men mycket rask promenad i skymningen. Aili ville bara nosa och pinka och Matte ville bara gå. Modji nosade gärna även hon. Pinkade lite men inte så mycket. Aili indikerar alltid i mycket god tid när löp är på gång. Kompromissen blev nosande och pinkande längs sträckan närmast hemma. Sedan öste Matte på för motion för alla tre.