Torsdag.
Matte stökade i stugan och städade bort julen. Husse gick ut tidigt och körde snöslungan och lånade ut den till en behövande granne och fortsatte med skyffeln. Snart var även Matte ute och flyttade snö. Många prydnadsbuskar hade åter däckat och såg ut som stora snöhögar igen under snömängderna. Det skulle inte falla någon snö över reviret under torsdagen, men det visste snön inte om och fortsatte falla hela dagen.
Matte gick en runda med hundarna och nu var det inte för motion utan för allmänt hålligång, rastning och tillåtande nospauser. Motion fick Matte nog av i trädgården och beövde räta på ryggen. Ibland är hårt fysiskt arbete bra för att skingra oönskade tankar. Bland annat tynger det att veta att sedan i våras har ytterligare 5.000 svenskar avlidit. Totalt över 10.000 har avlidit i Sverige sedan i mars och den absoluta merparten av dessa avlidna i Covid-19 är från 70 år och uppåt. En generation försvinner och många har mist föräldrar, mor- /farföräldrar. Matte har lungor som behöver medicin utan att ha varit rökare (bara passiv sådan under uppväxten) och har små chanser att överleva Covid-19. Det börjar tära att inte kunna umgås med andra annat än utomhus. Vintertid är fikastunder utomhus mindre lockande och nog vore det fint att få träffa sina närmaste igen, innan det är för sent. Smittspridningen ökar konstant och rätt som det är utsätts man för smitta vare sig man vill eller inte. Behöver uppsöka vården trots att man gör allt för att slippa. Till akuten vill ingen, när folk blandas i väntrummen. Så tänker gamlingar nu. Förr eller senare har man ramlat, halkat eller blivit sjuk i något åldersrelaterat och sedan får man Covid-19. Sedan är det slut. Matte är definitivt inte ensam om dessa tankar. Då är det bra att jobba sig trött. Det mesta i form av ont någonstans förtränger man i dagsläget. Vården vill man inte ha med att göra.
Varför skall det behöva vara så att i landets samtliga regioner förväntar man sig en ökning av smittspridningen nu, efter det att många rest och träffats över Jul och Nyår?!
Kunde man inte ha stannat hemma över helgerna för att minska smittspridning.
Matte jobbade vidare med snön och lyckades hålla igång kroppen fyra timmar i sträck med mycket frisk luft. Skönt var det! När Husse kom tillbaka från en kortare skogsrunda som tog lång tid med nyttigt pulsande i djup snö, missuppfattade Modji och Aili något Matte gjorde. Aili var full av energi efter den i hennes tycke för korta skogvistelsen. Hon sprallade runt i snön och när Matte höjde armen av någon orsak uppfattade den intensiva och explosiva Aili det som att Matte kastade något över bäcken. Aili kastade sig efter detta något som inte fanns. Modji hängde på och Matte tog chansen. "Leta godis!" ljöd uppmaningen och båda hundarna gav sig ut på godisletande i ökad trav. Flockmentalitet. Man följer de andra. Det dröjde ett tag innan de bromsade upp och frågade Matte om hon verkligen spritt ut något ätbart över den snötäckta gräsmattan. Matte ljög friskt och uppmanade dem till fortsatt letande. De är förvisso vana vid tomsök i områden där ingen människa är gömd, men ett tomsök efter godis hemma var en nyhet. De höll på ett bra tag innan de gav upp och gemensamt avrapporterade att området var tomt på ätbart och nu ville de gå in.
Vilket passade fint då det var fikadags och nu fick det räcka med frisk luft och fysisk aktivitet för hela flocken. Även hundarna fick något gott att gnaga på. Belöningen för ett väl utfört tomsök efter något ätbart.