Redan tidigt på morgonen, när Matte var ute och plockade äckelsniglar, visade Násti ett påtagligt stort intresse för ett speciellt parti av bäcken. Hon stod som en staty och fixerade en punkt med blicken. Snart upptäckte Modji att något pågick och sällade sig till sin mamma. Rätt som det var hoppade båda baklänges samtidigt. Så stack de fram nosarna mot vattenbrynet igen och hoppade strax baklänges igen. Matte gick ner mot vattnet från andra sidan och upptäckte så småningom ett snokhuvud i gräskanten bland stenarna. Tydliga gula fläckar syntes. Utan att följa hundarnas blickar från varsitt håll, hade Matte aldrig upptäckt snokhuvudet.
Matte ville se bättre och tog ett steg närmare bäckfåran i det halvlånga gräset. Som en blixt sköt en jättelång och tjock snok ut strax framför Mattes fötter! Den kastade sig raklång ner i vattnet och simmade uppströms i god fart. Matte såg tydligt att den hade ljusa fläckar, men denna snok var väldigt lång, grå och mycket tjockare än de snokar Matte sett tidigare, eller den snok som låg på hundarnas sida av bäcken. Huggormar är tjockare än snokar, men med ljusa fläckar var det en snok. När den stötte på hinder i form av stenar som bildar ett litet fall, drog den ihop sig i zick-zackform och reste huvudet mot Matte på strandkanten bredvid. Inte helt behagligt faktiskt. Tänkte den ta sig upp på gräsmattan?! Men Matte klappade lite i händerna när hundarna kom farande efter snoken och snoken fortsatte genom röret under infarten och över till granntomten.
Hela dagen har både Násti och Modji haft noga koll på var de båda snokarna befunnit sig. De har stannat kvar på samma plats mitt framför huset. Bäckfåran går ungefär tio meter från ytterdörren. Ingen av hundarna har försökt att ta snokarna. De har bara varit myckt nära dem. För nära tycker Matte utifrån att det lika gärna kunde vara huggormar. En paralyserad padda satt på botten av bäcken och tycktes stirra på en snok inne i strandbanken bland stenarna. Till slut måste den upp och andas och överlevde. En salamander låg helt stilla även den. Snokarnas närvaro tycktes bekant bland bytesdjuren.
En Matte närstående kom på besök och tyckte bestämt att den stora grå snoken hade zick-zackband på ryggen.... Varpå resten av kvällen ägnades åt att försöka få syn på den igen för att säkerställa om det var en snok eller en huggorm. Men Matte som sett den simma iväg var säker på de ljusa fläckarna. Men det var kanske inte samma individ? Det kanske var två snokar och en huggorm? Det visar sig nog. I vilket fall ville inte Matte att hundarna skulle stoppa ner nosarna i gräset i strandkanten.
På kvällen tvingades de Lapska bort från bäcken och ut på en promenad med Matte. Positivt är att vattnet i bäcken förmodligen är bra, eftersom djurlivet frodas där. Modji gick omkring i vattnet och tittade på alla "skräddare" som studsade på ytan.
◊
I går fick Husse och Matte en CD med bilder på Lihkku när hon är med räddningssökgruppen vid det gamla sjukhuset 11½ vecka gammal. Även när hon är med och tränar skogssök. Lihkku tränas precis likadant som Modji tränats. Med vindstigar och hittaövningar samt miljöträning. Kurragömma för valpar! Kravlöst och på lek. Kunniga och kloka räddningshundförare ingår i träningsgruppen. Lihkku har fortfarande en rak och fin svans såsom sina tre syskon. Idjas öron har nästan rest sig helt och hon rapporteras vara både olik sin syster Lihkku och samtidigt lik henne i annat. De träffas regelbundet och får leka med varandra.
Lihkku har påbörjat sin rabiesvaccinering för att kunna följa med till Sverige. Hennes familj brukar fira jul i norra Sverige hos vänner och Lihkku skall vara med på räddningslägret nästa påsk. Även Idja har påbörjat sin rabiesvaccinering för att kunna komma med till Sverige om det skulle passa. Nederländerna ligger inte så långt bort och Husse och Matte börjar fundera på att åka ner och träna räddning med "Lihkkus grupp". En lockande resa så småningom!
♦Tillbaka