Tisdag.
Ett år äldre och färre år kvar. Ett år äldre och ännu vid liv, efter månad efter månad med en pandemi. Ett år äldre och alldeles för många jämnåriga är borta. Ett år äldre och rörligare än för två år sedan. Det finns många sätt att se på det.
Matte vaknade en mycket regnig och dimmig morgon och tog en mugg kaffe vid datorn. Hittade en överraskning i form av en stor godispåse från "hundarna och Husse". Kom ihåg tanken på båten till Åland nyligen. En miniflaska bubbel låg i kylen för en "bubbelfrukost" dagen till ära / eller som tröst för ett år äldre. Så iklädd morgonrock satt Matte vid datorn och tog ett glas bubbel som efterrätt till muggen med kaffe. Ett glas var vad den lilla flaskan rymde och det var alldeles lagom när magen var tom. En känsla av viss upprymdhet spred sig i kroppen. Inte får man dricka bubbel i ottan!? Jo, det får man visst när man inte skall ut i trafiken eller klättra på en stege och när man inte är omyndigförklarad och när man vill sätta en guldkant på en regnig tisdag när man fyller 73 år. Även när det är så ojämnt det kan bli.
På bra humör tog sig Matte sedan an dagen, vilket innebar att gå ut i regnet och plocka många, stora feta och äckliga sniglar. Samt vattna gurkor, tomater och paprikor i växthuspaviljongen. Husse morgonpromenerade med hundarna bort till brevlådan och hämtade morgontidningen.
Dagen led och regnet öste ner bitvis och duggade däremellan. Då passade Matte på att gå ut en stund med hundarna på tomten och råkade samtidigt tappa bort lite saker. Vilket ledde till att hundarna fick hjälpa till att hitta dem och återbörda dem. Rätt arrangerat förvisso. Apporteringsträning med verklighetsanknytning.
En del av dagen pratades bort med en gammal kompis och har man levt ett häst- och hundliv tillsammans finns det alltid mycket att snacka om. Många minnen så länge man nu får ha minnet i behåll.
Dagen led och så småningom var det dags att lämna hundarna hemma för att ge sig iväg ut till anrikaVaxholms Hotell, där Husse skulle bjuda på lyxmiddag. Av gyttret på kajen och på gatorna i lördags syntes ingenting i regnet. Folktomt var det och många lediga parkeringsplatser fanns det klockan fem. Husse och Matte undviker mingel och smittspridningen i Stockholmstrakten ökar fortsatt. Restauranger med trängsel är en av orsakerna. Husse och Matte undviker inomhusätande, minglande med andra. Men vad gör man när det ösregnar. Äta utomhus kändes inte som ett attraktivt alternativ. Så här dags var den stora och luftiga, glest möblerade matsalen folktom. Så när som på personalen. Helt ensamma satt Husse och Matte vid ett fönster och tittade ut över kajen där skärgårdbåtarna kom och for i en aldrig sinande ström. Bilfärjorna körde kors och tvärs mellan fastlandet och de intilliggande öarna. Att åka över Rindö till Värmdö är ett trevligt sätt att ta sig förbi Stockholm.
Lagom när det var dags att återvända hem till hundarna började fler gäster anlända. Matsalen såg inte fullt så öde ut längre. Halva himlen var blå och halva himlen var blågrå. Regnet hade upphört. Över fastlandet var det mörkt och en åskfront såg ut att närma sig. Över skärgården var det klarblått. Så är det rätt ofta. Regn över land och sol till havs. Hemma hade regnet tydligen vräkt ner av mängden i regnmätaren att döma. Regnandet fortsatte och inte var varken Modji eller Aili särskilt intresserade av att gå ut när ytterdörren öppnades. De ville ha mat och sedan gjorde de försök efter försök att tycka att det var trevligt att vara ute en stund. Men återvände till uterummet och avvaktade. Ville ut! Men inte i ösregn. Dörren stod öppen och de fick välja själva. Matte passade på att ta med dem ut på promenad när det bara duggade lite och sedan blev det åter dags för snigelplockande och gurkvattnande. En dag hade gått. Både Modji och Aili har noga koll på gurkorna, tomaterna och paprikorna! Gott! Nu gav sig Aili inte. Två tomater var mogna nog att plocka! Det tyckte inte Matte. Lite till får de hänga där och rodna. Den som väntar på något gott får vänta lite till. Inte är de stora men väldigt goda!