Att ta in en vuxen hund i en flock, om så bara bestående av två människor och en hund, kräver en hel del vad gäller anpassning. Inberäknat samtliga inblandade. Att Aili självklart från dag ett skall uppskatta att en annan hund flyttar in och har åsikter och önskemål, samt behov, kan man inte ta för givet. Inte ens om en löptik får sällskap av en hundkille hon inte själv har valt, kan man vara säker på att samboförhållandet blir en lyckträff. Aili var van att bo med andra hundar när Colin flyttade in för snart två veckor sedan. Han var van vid att bo med andra hundar, samt katter när han flyttade in. Båda hundarna var alltså vana vid att leva flockliv med artfränder. Aili hade dock levt ensam under nästan ett halvår när hon nu fick hundsällskap igen på heltid. Att hon visat att hon saknade och önskade en lekkompis, betydde ju inte att hon ville dela sina liggplatser och sina människor med en annan hund!
Som den människa i flocken som har ansvaret för flockens hundar har Matte jobbat med att få hundarna att fungera fint ihop dygnet runt. Aili har rätt att säga ifrån ibland och Colin måste respektera vad Aili säger. Dock inte in absurdum. Aili måste tolerera att Colin får uppmärksamhet och omvårdnad av Matte och Husse. Ingen själklarhet för Aili alltid. Colin får inte tränga sig emellan när Aili får uppmärksamhet. Till exempel. Båda måste respektera varandras matskålar under måltiderna. Är skålen tom och övergiven får vem som helst diska rent vilken skål som helst. Att de sov i varsin bädd bredvid varandra redan första natten bådade gott!
Leken utomhus har förändrats lite. Det är inte bara springande och jagande som gäller nu. Colin hittade en pinne och den ville Aili ha! Leken bestod i att vara snabb med att stjäla pinnen från den andra och sticka iväg en liten bit för att tugga mera. Så höll de på. Växelvis lurade de varandra och norpade pinnen och stack iväg. En bra lek tyckte Matte. Även hundarna vad det verkade. De har även lekt loss i stugan någon gång. De förefaller trygga med varandra redan. Att umgås på ett för egen del gynsamt sätt med andra hundar finns nog i urhunden Colins gener sedan generationer tillbaka. Antingen väljer man att utmana och slåss och riskerar att få svåra skador eller att dödas. Eller så väljer man att lära sig läsa andra hundar väl och vara smart och undvika slagsmål, med större chans till överlevnad. Colin är en smart hund. Streetsmart! På gott och ont kanske. Lite som många Lapska Vallhundar. Det finns mycket hos honom som även finns hos Aili.
En långpromenad blev det på tordagen och lite vardagsträning med inkallningar och annat för Colins del. Det började snöa och på fredagen var marken snötäckt igen. Under den nya snön finns gammal blöt och sedan frusen snö, som en kullerstensgata över hela gräsmattan. De få kvarvarande blankisfläckarna av olika storlek, på den i övrigt isfria vägen, var på fredagen översnöade. Det ymniga snöfallet pågick hela fredagen och under all fluffig snö låg det här och där is. Matte tog på sig sina rejäla spikkängor och gav sig ut på promenad med hundarna. Med iakttagande av stor försiktighet där det tidigare funnits is. Lik förbaskat gled högerfoten plötsligt iväg med en kaka av packad nysnö som en extra sula under kängan. Med spikarna väl inbäddade i snö och värdelösa. Matte klarade att hålla balansen ända till dess de båda hundarna kände sig hotade bakifrån och satte fart framåt. Då gick det åt skogen för Matte. Eller snarare: Då gick Matte i backen med ett brak. Hårt var det på isen. Högersidan fick ta smällen. Axeln, armbågen och knät. Höftprotesen höll! Hela Matte höll bra på det hela taget och hon lyckades ta sig upp på fötterna och hem. Axeln var öm, armbågen blödde och knät gjorde ont och var stelt. Inget var brutet. Tacksam Matte trots allt.
Fredagskvällen skulle bli ett test för hundarna. Matte och Husse skulle iväg och äta julbord tillsammans med en son och sonhustru. Hundarna skulle få vara ensamma hemma några timmar tillsammans för första gången. De var välrastade under dagen med mycket lek på tomten och middag hade de fått. Rimligtvis skulle de gå i viloläge i köket med matrum. Flockens hundar har alltid varit där när de har varit ensamma. En barngrind i dörren hindrar dem från att komma åt att se vägen med förbipasserande hundar, för undvikande av skällande. Radion står på lågt för att späda ut ljud utifrån och som sällskap. Att ha dem i ett mindre utrymme ger trygghet och lugn och ro tänker Matte och hindar dem från att vistas i hela huset. Det har fungerat utmärkt i alla år. Det visade sig fungera mycket bra även nu. När Matte öppnade ytterdörren reste sig två hundar och sträckte på sig. Frid och fröjd i flocken!
Matte och Husse hade kopplat av och räknat med att det skulle fungera fint. De hade avnjutit ett extra lyxigt och svindyrt julbord med skaldjursbord och hummer och havskräftor och 'bubbel', i kombination med traditionell julmat. En lyx som inte alls var planerad! Helt gratis. Detta på grund av att Mattes bokning på ett annat ställe denna kväll hade försvunnit ur systemet! Det fanns plötsligt inget bord ledigt, fick Matte veta på torsdagen. Besviken och förbannad Matte. På fredagsmorgonen fick Matte frågan om hon kunde tänka sig att acceptera julbordsätande annorstädes utan att behöva betala, som kompensation för det fatala missödet med bokningen. Därför råkade Matte, Husse och två till hamna på Skåvsjöholm för att äta julbord på annan krögares bekostnad. En riktig lyxkväll med mycket fint bemötande. Varför den krögare som tappat bort Mattes bokning nu är förlåten.