På tisdagen begav sig Matte ut i skogen med hundarna direkt efter frukosten. Mopperundan blev det och promenaden gick på till små vattendrag förvandlade stigar. Våt, våt var världen! Längs med myren klafsade det extra mycket. Ingen speciell vittring fångade hundarnas uppmärksamhet och fåglarna var ovanligt språksamma. Doften av blommande skvattram följde Matte genom skogen, som var nytvättad och även nosandet på marken var påtagligt mindre än vanligt hos hundarna. Fukten dröp och tyngde lungorna.
Hundarna lämnades sedan hemma och Matte for till Åkersberga Växtförsäljning för komplettering till trädgården. En snabbtur. Husse slutade tidigt och han hade släppt ut hundarna när Matte återvände hem. Solen sken och fika kunde intagas på trappen. Härligt! Gräsmattan är som en våtmark och gräset växer så det knakar, utan att det finns någon möjlighet att klippa det. Stövlar krävs för att gå på den forna sjöbotten. Det kom för mycket regn på för kort tid för att den uttorkade marken skulle hinna sluka mängderna.
I hyfsat vackert väder packade Husse och Matte bilen för att åka och träna på ett nytt ställe. Matte hade vetskap om någon eventuell regnskur under kvällen och informerade Husse. Matte och Husse förhöll sig lite olika till informationen, vilket fick vissa konsekvenser under kvällen.
Ekipagen var tre och hundarna fyra. En ren Lapskträning. Nástisonen Lime (Aiko) kom även han från trakter där solen sken vid avfärden. Just som de tre hundförarna klev ur bilarna öppnade sig himlen. Dagens regn! Det öste ner och vind fanns ingen. Knepiga vittringsförhållanden för hundarna.
Gázzi togs ut först för ett midre frisök och hon hade en figge uppe på en grushög, samt en figge som låg mellan en plåtlåda/container och bergväggen. Gázzi jobbade bra och hon hade inga problem med att i full fart ta sig upp till figgen på grushögen. Hennes favorit! Upp på alla högar har Gázzi velat ta sig i hela sitt liv. Så även nu. Hon skallmarkerade mycket bra och figgen tog med sig Gázzi ner.
För Modji hade Matte nu varit mycket noggrann vid utplaceringen av figuranterna. Två figgar nära varandra även denna träning. Dessutom råkade det bli så att en stor container, med någon påbyggnad på den ena gaveln, stod några få meter från bilarna. Matte gömde en figurant inklämd mellan containern och påbyggnaden, helt nära bilen och den andra på baksidan av containern. Modji togs ut och skulle rastas i lina innan söket, varför Matte rörde sig mot containern. Modji var inte satt i arbete ännu. När Modji passerade containern fick hon vittringen från den första figgen. Hon var inte alls beredd på att hitta någon intill bilen och innan hon startats. En helt ny situation. Nyttigt! Modji ryckte till och stoppade in nosen i en glipa och tittade mycket förvånat på Matte. Modji visste inte hur hon skulle bete sig, men fick uppbackning av Matte och förstod att denna människa räknades som en figurant som skulle markeras. Modji fann sig och satte sig själv i arbete. Efter godisbelöning insåg Modji att nu var det jobb som gällde och hon drog genast iväg till nästa figge och skallmarkerade mycket bra. Modji hade lärt sig något nytt. Näsan skall vara påkopplad direkt när man hoppar ur bilen. Vare sig man är satt i arbete eller inte och två figuranter kan vara gömda mycket nära varandra och mycket nära bilen.
Figuranterna fick sedan gömma om sig. Båda två fick klättra upp på en och samma jättestora sten. Modji sattes åter i arbete och fick söka vidare i området, som bestod av stora ytor med sprängsten i olika storlekar. Som stora högar eller som ett stort fält. Ett helt vattentäckt område, som en sjö, samt mindre områden med vatten överallt. Några olika grushögar. Ett område som inte var så stort, men som å andra sidan bjöd på både klättring och badande för hundarna för att nå sina figuranter. Dessutom hällde regnet ner hela tiden. Modji fick vittringen av de två gubbarna uppflugna på stenen i det våta månlandskapet (värt ett foto!). Hon for dit och med ett språng var hon uppe hos gubbsen! Hur nu det gick till. Hon bara lyfte och landade högt ovan marken. Figgarna låg ihopkrupna på var sin avsats, med ett par meter emellan och Modji började med att skälla ett par skall på var och en, för att sedan snabbt bestämma sig för att stå kvar och tydligt skallmarkera den ene. När det var avslutat med godisbelöning, vände sig Modji om och markerade den andre figuranten lika noga. Snyggt jobbat! Just så ville Matte ha det. Modji hade förstått.
Násti fick ett frisök med två figgar som lade om sig och när Matte gömt sig för andra gången, ute i den lill sjön bakom en stor sten, fuskade Násti genom att stå kvar på stranden och göra en avståndsmarkering. Bra att kunna även det. Men här gick det faktiskt att gå ut till figgen, om man bara inte bangade för lite promenerande i vatten. Násti fick ingen belöning förrän hon bekvämat sig till att gå hela vägen till Matte.
Kvällens stora behållning var att få se Lime jobba! Vilken kille! Vilken arbetslust och vilket figurantintresse! Lime skulle föras i koppel till dess han signalerade att han hade fått vittring. Första figgen var gömd uppe bland stenblocken och Lime fick vittringen tvärs över en ås. Han visade tydligt att han hade vittring och släpptes lös. Bråkdelen av en sekund gjorde Lime ett överslag om han skulle ta sig upp bland de jättestora stenblocken och bestämde sig nästan samtidigt för att i stället gå runt. Han drog iväg i full fart och behöll intresset och visste att hitta tillbaka in i vittringsfältet. Han tog sig direkt fram till figgen som en bergsget. Snabbt och säkert utan att rusa besinningslöst. En kille som vet vad han gör.
Husse var figurant och nu ville han testa vad grabben gick för. Husse tog sig ungefär 25 meter ut i det stora sprängstenfältet. Där gömde hans sig vid ett stenblock. Framför denna stenöken befann sig den lilla sjön. I den lilla aning av vind som fanns till och från och utgjorde ca 25 meter med vatten som ytterligare miljöhinder. Skulle hunden gå rätt i vind mot legan, måste den ta sig 50 meter ut från föraren genom hälften vatten och hälften sprängstenblock. Lime fördes i koppel och släpptes lös när han vid stranden av den lilla sjön tydligt visade att han fått vittring. Lime provade åtskilliga gånger att ta sig över, men botten var bitvis som kvicksand och han sökte nya vägar. Matte (till skillnad mot Limes husse) var försedd med gummistövlar och gav lite ledning var sjöbotten bar, genom att ställa sig där passage var möjlig. Utan att säga något. Lime tog sig över ett flertal gånger, men tappade vittringen när han kom nedanför slänten med sprängsten. Ösregn och ingen vind. Vittringen for rakt ner i backen. Till slut bestämde sig Lime för att lämna vittringsfältet och ta sig runt och upp mot blockslänten, men han ville ändå ner mot vattnet där vittringen var starkast. In i och ut ur vittringsfältet for den självständgt jobbande ungkillen. Till slut hade Lime testat alla möjliga lösningar och ratat dem, varför han gick helt ur vittringsfältet för att söka vittringen på nytt från annat håll. Han lyckades suveränt med detta och gav sig inte! Från ovansidan tog han sig sedan ut i blockområdet och fram till Husse, 25 meter in bland sprängtstenblocken. Lime gick en bit, stannade och vittrade med nosen högt. Ändrade lite på riktninen och fortsatte mot legan. Bit för bit, lugnt, målmedvetet och säkert. Med mycket stor motivation och problemlösningsförmåga tog hans sig fram till den gömde Husse. Lime jobbade med vittringen som en orienterare gör med kompassen. Man tar sig fram en bit, stannar och kollar kompassriktningen, fortsätter och kollar igen.
Lime gjorde en imponerande insats som inte var sämre än vad många färdiga räddningshundar kan prestera. Svår terräng, hällande regn och tidsödande. Inget fick honom att ge upp sitt sökande efter den person som han visste fanns där ute. Lime fyllde ett år häromdagen. Nu råkar Lime vara född här hemma. Men denna prestation imponerade oavsett varifrån jycken kom! Det ser mycket lovande ut inför den fortsatta utbildningen.
Just som Lime hittat Husse upphörde regnet och solen dök upp igen. Träningskvällen var slut. Alla var blöta. Mer eller mindre. Matte hade gummistövlar och regnkläder och var bara våt längs armarna och i nacken. Husse hade jacka som skyddade bra, men bomullsbyxor och läderkängor. Han var våt ända in på kroppen. För att få upp värmen i Husse serverades en hutt framför brasan vid hemkomsten. Ute var det nio grader. Ett jäkla väder men en väldigt bra träningskväll. Snacket framför brasan kretsade kring vad Lime presterat. Tyvärr regnade det för intensivt för att fotande skulle vara tänkbart.