Förra sommaren tränades det inför utställningar på fotbollsplanen här i området i skogen. Frampå hösten tränades det även agility på en sommarstugetomt, med ett mer eller mindre obeboligt hus. Sedan har träningen legat nere på grund av personliga orsaker hos den som äger tomten. Men nu var det då äntligen dags att samlas igen! Denna gång på en gård, en kvarts resa härifrån med bil. Modjis smala, urfällda hals blev lång som en giraffhals när bakluckan öppnades! Ett femtontal Huskies välkomnade med ett kollektivt ylande. Modji har aldrig någonsin hört något liknande och ögonen blev som Mopsögon och öronen Schäferstora! Inte mycket Lapsk kvar alltså. Men söt var hon! Samt tyst. Hon hade inte mycket att sätta emot en flock ylande Huskies, viket hon klokt nog insåg.
En samling agilityhinder i trä, fraktades med traktor bort till en för ändamålet lämplig äng. Några enklare hinder från Rusta kompletterade banan, där endast A-hindret och bommen saknades. Bilarna kunde parkeras i anslutning till banan, vilket möjliggjorde nyttig passivitetsträning. Modji har tidigare varit för ung för att vara med fullt ut på agilityträningen (inga hopp) och har då mest passivitetstränats. Det är inte lätt för en pigg hund att bara titta på, med kravet att vara knäpp tyst. Med klicker nådde Matte ett tillfredsställande resultat förra sommaren och Modji skötte sig utmärkt när hon nu fick vara publik.
Gázzi har gått på agilitykurser och visade goda anlag för agilityträning. Hon var snabb, smidig och följsam. Men fruktansvärt skällig.... Under agilityperioden kom Gázzi att börja skälla okontrollerat även under söket och detta var absolut inte bra. När så Matte fick diskbråck upphörde agilityträningen med Gázzi. Nu fick senioren komma ut på banan igen! Meningen var att Gázzi endast skulle träna på slalom, tunnlarna och gungbrädan. Hon skulle inte hoppa. Men vad gör man med en pigg och självständig hund som tar helt egna initiativ i ren lycka? Matte lät Gázzi hållas, när hon spontant stack iväg och hoppade över ett hinder. Alltså hoppade Gázzi mera och då fann Matte det lika så gott att låta Gázzi gå hela banan med två hopphinder. Långhoppet var Gázzi inte lika sugen på. Gázzi hoppade med lätthet smidigt över båda hindren. Det är verkligen härligt att se en hund vara så lycklig! Slalom har Gázzi lärt sig bra och det satt i ryggmärgen. Hon hoppade i zick-zack mellan pinnarna och det såg väldigt fint ut. Gungbrädan är Gázzi fena på och springer upp i god fart för att tvärstanna när den tippar över. Kontaktfälten är hon noga med.
Modji skulle nu debutera på en agilitybana. Hon provade tunnlarna och gungbrädan förra sommaren. Slalom och hopphinder har Matte låtit henne prova hammavid sedan i somras. Med erfarenheter från gårdagen höll Matte den självständiga och dammsugarbesläktade Modji kopplad till en början. Störningen på denna gräsyta bestod av hästskit av olika färskhetsgrad.
Tunnlarna var inga problem, inte däcket eller hopphindrena heller. Slalom funerade bra, när Matte hade godis och guidade mellan pinnarna. Här tränade Matte med klicker. Gungbrädan har Modji klarat utmärkt från första försöket. Hon slarvar lite med kontaktfältet i början, men stannar spontant och parerar när brädan slår över och går sedan lugnt ner och missar inte det avslutande kontaktfältet. Men långhoppet var obegripligt för en hund van vid konstiga underlag. Hon sprang över de olika träsektionerna som rasade under hennes fötter. Hon sprang på dem, även om de kom att stå på högkant. Varför hoppa? Modji begrep inte det. Så Matte reducerade bredden och hoppade själv med Modji. Med kopplet som förstärkare av flygmomentet. Samt klicker så klart. Då begrep Modji och flög därefter över långhoppet i full längd och utan hjälp. Det gick väldigt fort att få henne att förstå vad som förväntades av henne. Matte blev lite kaxig och släppte lös Modji, trots att andra hundar tränades lösa runt henne. Modji valde att leka med Matte och nosade inte en gång efter hästskiten! Vid ett tillfälle kom Modji flygande över långhoppet och landade halvvägs bort mot tunneln. Där tränade just en av Granncockrarna och Modji drog dit. Men Matte såg och lyckades hejda Modji just som hon kom fram. Modji gjorde en snygg U-sväng och återvände i full fart till Matte! Modji hoppade alla hopp jättefint, även däcket och klarade att köra en bana lös utan att tappa kontakten med Matte. Trots alla störningar. Matte kunde även sätta Modji och kalla in henne över ett hinder för att sedan skicka henne före mot nästa.
Slutsats: Agility passar även Modji bättre än lydnadsträning. Hon är mycket mer motiverad att följa Matte på en agilitybana än på en rallylydnadbana. Även utan godisbelöning hela tiden. Det hinns inte med på agilitybanan och farten och utmaningarna tycks locka även Modji mer, än att gå en bana i fritt följ fint vid sidan. Modji är ändå mycket mer intresserad av att träna lydnad än vad både Gázzi och Násti är. Men agility passade Modji utmärkt. Tempot i rallylydnad passar däremot Matte betydligt bättre på äldre dagar....
Husse gick ut ett spår till Násti och medan det fick ligga till sig körde Matte även Násti på agilitybanan. Intresset var lite sisådär från Nástis sida. Matte skuttade över långhoppet alldeles för många gånger utan att få Násti att ge järnet. Till slut orkade Matte inte fortsätta och Násti kallades lat av sin elaka Matte. Husse stod bredvid och såg tämligen road ut. Han hade inga som helst planer på att träna långhopp med sin hund. Matte lämnade tillbaka Násti och lät Husse gå sitt spår som var ungefär 1.000 meter långt.
Initiativtagaren till dagens träning bjöd på fika och just som fikapausen var avslutad återvände Husse med Násti. Hon hade spårat mycket bra och endast tappat spåret för en kort stund. Násti återfann det snabbt och spårade vidare i ett behagligt tempo, som alltid. Husse fick fika även han i efterskott!
En Huskykille fick lämna sin flock för att socialtränas och mingla på agilitybanan. Inför en utställning om en vecka, behövde han den träningen. Matte åtog sig gärna att vara Huskykompis och ömsesidig kärlek uppstod! Han är inte så van vid umgänge med andra hundar, men Modji avväpnade honom och även där uppstod kärlek. Matte hade relativt svårt för att ta farväl av denna härliga hund och återvända hem. Med två Huskyben på axlarna och en vänlig och vaken blick stadig fäst i sina ögon smälte Matte totalt.
Tack I. för att Du satte fart på oss! Tack R. för att vi fick beöka Din underbara gård och för "lånet" av en härlig hund! Lycka till på utställningen och med dragträningen!
Hela eftermiddagen tillbringade sedan de Lapska, samt Husse och Matte utomhus hemma på tomten.
Tillbaka