Torsdag.
Nu är det precis som de två vintrar på 1970-talet som Matte var dräktig med sina två söner. Det föll snö, snön smälte, det frös på och det blev isgata överallt. Då fanns inga fina skor med spikar i sulorna som Icebugs. Då halkade Matte omkull med sin tjocka mage. Som tur var klarade både söner och Matte sig väl. Det var hemskt. För femtiotvå och fyrtioåtta år sedan. Precis som nu var det stor halkrisk mest hela tiden vintern igenom. I mitten av mars 1975 var det barmark och härligt vårväder. Den första april var det tio minusgrader och den sjunde april vräkte snön ner och den låg kvar ett tag i Stockholm. Men i januari och februari var det ishalka mest hela tiden. Precis som nu. Husse hade spikskor på fötterna när han gick morgonpromenaden med hundarna för att hämta tidningen. Men isen var stenhård efter en kall natt på den helt istäckta vägbanan och spikarna i skorna greppade inte optimalt. Husse klarade sig dock utan att gå överstyr.
Väglaget gjorde att Matte inte vågade ge sig ut på någon hundpromenad och valde i stället att miljöträna Dima. Färden gick österut och till Åkersberga Växtförsäljning, där hundar hälsas varmt välkomna även i restaurangen/cafét. Båda hundarna var med. Matte lät Dima komma in och miljöträna först, då han behöver mycket sådant där det rör sig mycket människor. Det var nu andra gången Dima fick hänga med hit och han kände igen sig. Hans nyfikenhet är väldigt stor och tar överhanden när något initialt känns lite osäkert. Att det rörde sig människor överallt runt omkring honom bekom honom inte alls, men när en kille i personalen satte sig på huk för att hälsa på Dima upplevdes han som skum. Dima blev väldigt lång nä han försiktigt sträckte sig fram för att hälsa! Han ville så gärna men lite läskigt var det. Han brydde sig inte det minsta om alla människor och allt surr, så länge ingen satte sig på huk och aktivt sökte kontakt med honom. Vilket han fick träna på nu. Fler än en i personalen smälte inför Dimas vänliga och intresserade blick.
Matte drog omkring på en liten kundkorg på hjul och hanterade Dima som skötte sig exemplariskt i koppel, även vid passage genom lite tunga dörrar där Matte måse akta Dimas tassar. När Matte stannade upp för att välja fröer valde Dima att lägga sig ner och studera omgivningen. Han hade inga som helst problem med att koppla av, trots att han var omgiven av många för honom okända människor. Så har det tydligen inte alltid varit. Matte jobbar på att bygga upp Dimas självförtroende. Nu gick det utmärkt att släppa kopplet och lita på att Dima skulle ligga kvar när Matte sökte efter rätt sorts gurkfröer och lite annat.
Klicka för större bild.
Den här dagen var det som sist när Dima var här, isgata ute och många hundar var på besök som dagens sysselsättning. Det var omöjligt att hundpromenera. I fiket bands Dima upp vid ett bord och Matte hämtade kaffe och kaka. Dima såg ut att trivas gott i miljön!
Efter fikapausen betalade Matte för vad hon handlat och lämnade det hon köpt tillsammans med Dima i bilen. Nu var det Ailis tur att att få hänga med in i butiken ett varv. Även hon fick mycket uppmärksamhet och nu var det några kunder som föll för färgen på Ailis päls. Aili njöt av uppmärksamheten där hon orsakade kö i kassan på väg ut. Båda hundarna hade fått egentid med Matte och det är viktigt. Hundar har en känsla för orättvisor och har någon varit iväg hemifrån eller från bilen ensam, nosar den andre av kompisen noga vid återföreningen för att skaffa information om vilken typ av utflykt som gjorts. Ett veterinärbesök eller något annat, som inneburit godisbelöningar?
I skymningen hade lite av isen töat bort under dagens plusgrader och lämnat smala isfria stråk på vägen. Varför Matte dristade sig att ta en kortare hundpromenad, innan det var dags att göra kväll.