Fredag.
Matte och hundarna tog en promenad i området och kände sig jagade av mörka moln och eventuella regnskurar. Dagen tillbringades på tomten med diverse sysslor.
Snickaren dök oväntat upp på förmiddagen och tog tag i rivningen av panelen på glasverandan, som visat sig vara snedbyggd på fler än ett håll! Med de nya glasluckorna såg man tydligt att fjällpanelen satt helt snett! Som alltid för det ena med sig det andra och därmed drar kosttnaderna iväg. Men varför göra något halvdant när man kan göra det ordentligt. Snickaren är en mycket kvalitetsmedveten kille med krav på sig själv att göra ett bra jobb, vilket Matte är mycket tacksam för! Heder åt AXIS bygg i Vallentuna/Kårsta! Innan han måste hämta barn på dagis så hade ny panel kommit på plats på framsidan och huset ser rakt och fint ut!
Lördag.
Matte blev bönhörd över hövan!
En klass-2-varning utfärdades för Roslagskusten för mycket stora regnmängder och därmed flöden under lördagen! Regnmängder på otroliga 60 mm förutspåddes lokalt!
Familjen gick upp klockan 03.00 för att ge sig iväg norröver på utställning och det kändes mer eller mindre korkat, när regnet vräkte ner sedan strax efter midnatt, när Matte vaknade av det hårda smattret på plåttaket. När Lapskflocken gav sig iväg 4.30 hade det redan kommit 15 mm. Men bestämt var bestämt och Nástisonen Lime var medlockad för att visa hur snygg han är!
Vid Sala började det se hoppfullt ut och molnen såg inte lika kompakt regnbemängda ut. Vägarna var torrare. I Avesta svängde familjen av vägen för tankning och en paus och i samma sekund som bilen stannade svängde Limeflockens bil upp bredvid! Inget var avtalat om något möte och ingen av flockarna hade sett den andra. En ren tillfällighet och slump således! Båda familjerna valde att pausa på exakt samma ställe i exakt samma minut fullständigt ovetande om varandras planer och utan att ha sett vararandra svänga av vägen. Tillfälligheter styr livet och världen. Matte är inte religiös. Tror på slumpen däremot. Nåväl, detta av två familjer valda ställe för påfyllning av vätska i bilar och människor visade sig vara stängt före sju en lördagmorgon. Färden gick vidare för ett stopp längre norröver och ett flertal regnskurar av störtregnkaraktär passerade/passerades längs vägen.
Vid ankomst till Leksand höll regenet dock uppe! Kraftiga vindar vid Siljans strand och tretton grader men inget regn!!!!
De sex anmälda Lapska Vallhundarna var först ut klockan nio, vid den internationella utställningens start. Lime var ensam kille och om honom tyckte domaren uppenbarligen mycket! Han mättes och befanns vara "mitt i" vilket domaren gillade utan att nämna siffran. I övrigt föll han också i smaken och fick excellent, CK och CERT samt blev BIM. Huruvida han skulla ha haft ett cacib eller inte blev oklart och troligtvis missades detta, men kollas under söndagen. Nástisonen Lime (Gátchis Átjájuoksa Aiko som blir pappa till Tiivas valpar vilken dag som helst) fick alltså sitt första CERT! Stort GRATTIS!
Fina championtiken Arvåsens Balva, 9 år, visades i veteranklass och blev BIR.
Hur gick det för familjens tre tjejer kan man kanske undra. Modji klarade sig bäst och var den enda som fick excellent. Inget ck på grund av svansen. Násti fick vg då "avsaknaden av ett öga störde helhetsintrycket!" Tyckte domaren som i övrigt var påtagligt förtjust i Násti och gav henne en bra kritik! Ett högt och förvånat "Tretton år!!!" hördes när hon fick veta Nástis ålder. I Aili blev hon inte speciellt förtjust och gav henne ett good. Trots att Aili uppförde sig fint på alla sätt och vis. Sprang fint och stod fint och uppförde sig väl mot domaren. En utställning är en oerhört subjektiv beskrivning av en hund under loppet av någon minut i stort sett. Man ser det man ser just då och smaken är ju olika.
Modjis kritik:
Öppen klass
"7 år gammal park (? Mattes undran) med en aning för långa linjer, mkt vackert huvud, fin hals och vinklar, ländpartiet är en aning för långt, rör sig riktigt fint från alla sidor. Svansen kunde bäras bättre, bra temperament." Excellent. Placering 1
Nástis kritik:
Veteranklass.
"13 år gammal lady i mkt gott skick. Hon är av utm typ och åldern syns inte men hörs. Hon har endast ett öga. Mkt fin kropp och goda vinklar, en aning platta framtassar, rör sig otroligt bra, bra temperament." Very good. Placering 2
Násti skällde enstaka skall, lite hest numera och ville ha godis....
Ailis kritik är inte mycket att skryta med. För lågställd, för runda ögon, för lite ben, för högt buren svans. Men" rör sig ok".
I kritikerna för hundarna, ,inte Nástis men även Limes, står "park" vilket Matte tolkar som en kommentar av en finsk domare att hundarna är bruna. Förtår inte vad det annars skulle betyda, men förstår inte varför färgen kommenteras? Inte heller förstod Matte varför förlusten av ett öga automatiskt skulle dra ner betyget för Násti. Domaren förklarade: "Det är ju helhetsintrycket som skall bedömas och det dras ner av att hon bara har ett öga." Veterinärintyg efterfrågades även och det ansågs inte behövas vid operationen, då veterinären menade att det tydligt syns att hon fötts med två ögon och att ett opererats bort. Ingen har tidigare krävt ett veterinärintyg för denna förlust.
Men man tycker ju så olika.
Hur som haver så "vann" Matte hur som helst då Nástis son fick sitt första CERT och eventuellt ett cacib. Om nu verkligen hundutställningar skall vara en tävling.... Limehusse hade ett bra förslag vid efterföljande fika innan avfärd från stan. Släpp varje hund som skall bedömas, vid vuxen ålder, i en inhägnad och studera den en stund och gör sedan en exteriörbedömning. Den skall inte vara avhängig av vem som visar hunden eller hur. Eller av hur hunden upplever domaren. Bra tyckte både Husse och Matte.
Ju närmare Stockholm familjen kom desto kompaktare och mer regntyngda var molnen och nu låg gränsen i trakten av Sala som tidigare. Närmare kusten. I höjd med Kallhäll var sikten usel och ändå körde folk utan tända lysen, varför de försvann i vattenkaskaderna från framförvarande bilar. Kraftiga inbromsningar skedde. Luften var vit och vattenbemängd så till den milda grad att det tidvis såg ut som om det snöade! Tufft väder att köra i. Risk för vattenplaning hela tiden.
Väl hemma kunde Matte konstatera att väderspåmannen haft helt rätt. Regnmätaren var i stort sett fylld till bredden och visade 60 mm! Matte kunde även konstatera att alla hennes med möda grävda dräneringsdiken haft önskad effekt! Inget regnvatten var stående någonstans. Varken under tillbyggnaden, på gången från grinden eller på gräsmattan! Denna gräsmatta har varit vattnsjuk av betydligt mindre regnmängder som 10 mm och nu var allt vatten undanrunnet efter 60! För bra för att vara sant faktiskt. Dett blev bra. Riktigt bra!
Regnet fortsatte hela kvällen och vid en sprakande brasa somnade Husse och Matte i fåtöljerna. Hundarna knoppade in direkt efter sin middag.