Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

 

Ansvariga för innehållet är både Husse och Matte. Skriver gör M. i samråd med H. 

SEX LAPPHUNDAR OCH - EN VARG! Vargfoton!

2017-08-28

Lördag.

Lapskflocken fick besök under eftermiddagen och trädgården fylldes av fyra Lapska Vallhundar och två Finska Lapphundar. En utställning väntade under söndagen och tillfället togs att umgås och snacka hund, då en långväga utställare, tillika valpköpare, behövde nattlogi. 

Alla hundar fungerade bra tillsammans och de kunde röra sig fritt på den inhägnade tomten, samt ut och in i stugorna vars dörrar stod öppna. Mycket lek och stoj och en hel del upprymt skällande blev det i hundflocken! Det åts och det fikades och det fotades en hel del. Men allt roligt har ett slut och när en av de närvarande begav sig hemåt ägnade sig de kvarvarande åt att förbereda lite för natten i gäststugan. 

Matte befann sig längst in i stugan och rätt som det var hördes rop utifrån. Övernattaren var närmast dörren och gick ut för att höra vad som stod på. Varpå hon informerade Matte om att en hundägare stod utanför på vägen och frågade: "Ni har väl koll på era hundar? För det står en varg här!" Kameran med teleobjektiv som nyss nyttjats låg på bordet och de båda mattarna rusade ut på vägen, vilt påhejade av de fem hundarna innanför staketet! Som inte på minsta sätt indikerat något ovanligt i omgivningen. Nu stod en varg på andra sidan av den smala vägen, intill en stor skåpbil i grannens infart! Trettio meter framför kvinnan med tre Border Collie och en "minihund" i koppel. Normalt har hon alltid sina hundar lösa, men kopplar upp dem när hon passerar Lapskflockens revir.

Denna uppståndelse fick vargen att retirera neråt vägen i diket, men den dök snart upp igen och ställde sig tvärs över vägen med sidan mot de tre åskådarna och de kopplade hundarna. Där blev den stående och avvaktade. Då tyckte fotografen att nu var det nog bäst för vargen själv om den avlägsnade sig från platsen och begav sig in i skogen och försökte skrämma iväg den. Svansen åkte in mellan benen och den gick vidare. Uppenbarligen inte in i skogen, utan in på vägen som går runt kvarteret bakom Lapskflockens revir. Den iakttogs där lite senare. Fritidshusområdet består av ca 2.500 kvm stora skogstomter med skog/allmänning insprängd emellan tomterna här och där. Lapskflockens eget revir består av en inhägnad framsida och en lite otillgänglig baksida med berg och skog gränsande till sådan allmänning. Härifrån är den inhägnade tomtdelen lättåtkomlig för någon som kan hoppa ner från berget. 

Vid kontroll på nätet senare på kvällen kunde konstateras att vargen synts på olika håll i närheten under dagen och den hade tagit en kattunge framför ögonen på ägaren. Länsstyrelsen kontaktades på jourtelefonen av Matte och man vet säkert att det rör sig om en varg. Matte lovade skicka bilderna.

Troligtvis var det ljuden från de lekande hundarna som lockat dit vargen. En av tikarna har nyligen avslutat sitt löp och hon hade vistats mycket nere i det buskiga hörnet mot grannens infart. Några få meter från platsen där vargen iakttogs först. Kanske hade de kontakt genom staketet? Kvinnan som passerade och upptäckte vargen hade en löptik. Vargen ser stor ut, högbent men tunn och kanske är det en ensam ung hane som vill bilda familj. Här fanns ett revir för några år sedan och två kullar hann födas innan vargarna försvann. Tikens öde är okänt men mycket diskuterat och alla var definitivt inte förtjusta i vargarnas närvaro. Bråk blev det i skogen mellan olika grupper. Hittills har den här vilsna och ensamma vargen inte behövt hängas ut i pressen, mer än när den lilla hunden dödades i området nyligen. Där påpekades noga att den varit lös och befann sig bakom sin ägare när det skedde. Nu är alla hundar i området kopplade på promenaderna och planen är att försöka skrämma vargen bort från området, då den uppträder alldeles för öppet och oskyggt. En kraftig kedja i fickan följer med på promenaderna numera med familjens egna hundar.

 Söndag.

Inget mer vargbesök under natten, vad Matte vet, men lite osäkert kändes det på morgonen när hundarna skulle ut. Att bara släppa dem lösa på tomten och riskera att överraska en varg en mycket tidig morgon, kändes inte ansvarsfullt. Att morgonen blev mycket tidig, efter en sen kväll, hade sina orsaker. En SKK-utställning väntade en timmes körning bort.

Platsen var fantastisk ute på landsbygden med enorma gräsytor intill en golfbana, hittills okänd för Husse och Matte. Vanligen använd för maskinutställningar enligt en kunnig utställare i gänget. Här behövde inga hundar trängas! Vädret var kanon - varken kallt eller varmt och solen sken med enstaka moln. Fyra Lapska var anmälda och tre av dem hade umgåtts kvällen innan och tränar regelbundet tillsammans! För den yngsta var det debut! En Nástidotter och två Nástibarnbarn i tre olika klasser utgjorde samtliga anmälda tikar. 

Bästa tik blev debutanten! Träningskompisen Stella - Rävrackans Lumi Prinsessa (dotter till Signe född Lahji här hemma) fick CERT och slutade som BIM! Stort GRATTIS! Hon debuterade med glans denna härliga hund! Brain and beauty! Snart debut även i lagtävlingen för räddningshundar!

Andra bästa tik var Aili med CK och reservcert! Trea kom Modji med CK och hon blev Bästa Veteran! Men finalringen hoppades över då det var många timmar kvar dit.

BIR blev en mycket fin kille - Berglejonets Keelhauled. Grattis!

Dömde gjorde Marianne Holmli med den äran och stor empati för de hundar hon hanterade! Mer sådant inom domarkåren tack. I Leksand i början av sommaren mötte familjen en annan fantastisk och inkännande domare med stor empati. Det är levande djur som skall hanteras. Ibland kan man undra om domaren alls är intresserad av hundarna som hundar, av hanteringen att döma. Marianne Holmli kan hantera hundar helt klart. Dessutom var bedömningen denna dag i ring tjugo mycket effektiv och det rullade på snabbt utan stress. Kunde inte vara bättre.

Ailis kritik: Vakker helhet, feminint hoved, pigment som passar till färgen, välkroppet, meget bra benstomme, må bli sikkrare på sig själv, trevligt temperament men saknar selvtillit ngt som syns på haleförelsen. Excellent. Plac. 1. Ck. Btkl plac. 2. Reservsert.

Modjis kritik: Veterantispe som stelles i utmärkt kondition. Vakkert hoved o uttryck men bittelitt mörke örer, bra hals, lite ettergivet i stående, bedre i bevegelser. Välkroppet, benstomme som passer till störelsen, vakker pels o farge, trevligt temperament. Bästa veteran! Excellent. Plac. 1. CK. Btkl plac. 3.

Kommentaren om Modjis lite mörka öron hänger ihop med att hon är i fällning och aldrig shockfäller. Hon har kvar en del blekt sommarpäls, samtidigt som hon fått tillbaka den betydligt mörkare nya pälsen bitvis. Bland annat på öronen! Modji blir aldrig en nakenhund när hon fäller, som familjens övriga Lapska.

Innan hemfärden fick Aili ett jobb! En yrkesfotograf som fotar åt SKK bad att få fotografera Aili uppställd. Hon sökte en brun Lapsk med rastypiskt utseende och därför fick Aili jobbet. Så Matte hängde på med Aili när fotografen sökte en bra plats att fota på och arbetspasset började. Matte har fotat mycket under åren och är det inte det ena är det det andra.....   Alltid var det någon fot på Aili som stod lite fel. Eller så kom hela hon lite snett! Så var det solen och skuggan som skulle bli rätt. Eller kopplet. Ellr gräset! Kortklippt var det men när allt annat stämde så var det en liten grästuss som skymde en del av en fot. Aili hade ett oändligt tålamod och ställde upp sig och ställde om sig och vände sig och vred sig. Matte föreslog att ta bort kopplet helt, trots att det var tunt och av utställningsmodell. Bra! Tyckte fotografen. Så Matte släppte loss Aili och gav henne en stund med hopp och lek för att starta på nytt. Där smattrade kameran igång som en kulspruta och lite oplanerade bilder kunde tas. Kul! Sedan ställde sig Aili så himla fint och alldeles rätt på rätt plats och rätt i förhållande till både sol och gräs och allt annat! Nöjd blev fotografen och Matte utlovades ett foto på mailen. Spännande!

Hem for familjen sedan lite trött men väldigt nöjd och belåten efter en härlig förmiddag! Nástis avkommor hade fått finfina betyg allihop! På en hundutställning. Uppfödda för att bli bra arbetshundar. Exteriör är först och främst en fråga om funktion!

Icke att förglömma!

De är finfina arbetshundar alla tre, inte bara i räddningssöket.

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)