Tisdag.
Matte hade tid hos ny doktor. Igen. På husläkarmottagningen kommer de och går stup i kvarten och inte kände Matte något behov av att träffa någon av dem tyckte hon. Ringde bara och ville ha sina recept förnyade. Men si det gick inte! Då den doktor som ordinerat inte jobbade kvar och ny doktor måste nödvändigtvis träffa patienten innan någon förnyelse kunde ske. Lite krämpor blir det med åren och något nytt och märkvärdigt var det ju inte fråga om. Men dit måste Matte åka och ett telefonsamtal genererar inte mottagningen några slantar, vilket däremot varje patientbesök gör! Många onödiga besök som tar tid från betydligt mer nödvändiga besök blir det på detta sätt.
Matte som kände sig frisk slog sig ner i väntrummet bland skrällhostande patienter och kände rätt stor oro för att efter lälkarbesöket känna sig betydligt mindre frisk... Med ett nybesök skulle hela Matte kollas, vilket inkluderade längd och vikt.... Bra var att med ny höft hade Matte återfått en centimeter i längd! Dåligt var att med ny höft fick Matte lov att ta det förhållandevis lugnt under hösten och skulle så klart röra sig, men några raska promenader och annat mer ansträngande fysiskt arbete blev inte gjort. Gymbesöken fick igång Matte, men där brände hon inga kalorier. Så kom julen och först därefter blev det snöskottning och kaloriförbränning med raska långpromenader. Men nu föll domen stenhård! Extrakilon hade lagts till de redan aningen för många och den unge mannen till doktor var entydig. Kilon måste bort! Matte var helt enig! Sekunderna på vågen blev en plåga och ett uppvaknande. Matte som tyckte att hon nu rörde på den gamla kroppen mer än det senaste året, hade väl stoppat i sig ett och annnat för mycket och trodde att det skulle vara lagom bränsle. Men Matte har övergödslat i vinter och nu j-r är det godis och kakstopp!
I ren förbannad ilska över sin egen dumhet tog Matte med hundarna på den tidigare planerade promenaden, men farten var på max i en timme! Inget nosande för hundarna annat än en kort sträcka i början och det hade Aili svårt att acceptera på den mycket raska promenaden i kraftig motvind längs med Vallentunasjön. Stundtals stångade sig Matte fram i kamp mot vinden och längs med stranden där isen nyligen släppt, slog vattnet hårt mot stenarna. Matte älgade på som jagad på det populära gångstråket, där flertalet valt att gå sin runda i motsatt riktning. Med vinden i ryggen. Så långt tänkte aldrig Matte, som bara ville gå bort extrakilona på studs! Med orden malande i skallen från många som lagt på sig väsentligt mycket mer: "Hur kunde jag låta det gå så långt?" För Matte räckte det gott att se resultatet på vågen. Trots att byxorna som passat bra de senaste fem åren, fortfarande gjorde henne sällskap på frustrationspromenaden. Matte vill inte ha överviktiga hundar, men är lika hård mot sig själv. Att inte kunna röra på sig som vanligt med utsliten och sedan nyopererad höft är en förklaring. Ingen ursäkt.
Matte blev också uppmanad att ta det lugnt och vila. Så då gjorde hon det med en slät mugg kaffe i solen vid hemkomsten. Men kan någon förklara hur man vilar bort några överflödiga kilon? Nej, tänkte väl det. Den som kommer på lösningen och hittar en metod har pengar att tjäna!
Matte fortsatte alltså rätt snart med sitt trädgårdsjobbande och njöt ihop med hundarna i solen, intill den vilsamt porlande bäcken.