Måndagen blev en för hundarna mer aktiv dag.
Morgonpromenaden gick upp till sjön och längs stranden på en skogsstig. Vid sandstranden låg som ett blågrönt difust skimmer i vattnet. Början till blågröna alger? Hundarna fick inte gå ner i vattnet där! För säkerhets skull. Inga möten med djur på promenaden, däremot med ett par grannar.
Gázzi och Násti fick en cykeltur mitt på dagen. Varmt, 210, så farten var inte hög! Plötsligt är området mer eller mindre tömt på folk en vardag, jämfört med för en vecka sedan. Visst är där en och annan hemma i stugorna, men det märks verkligen att många är tillbaka på jobbet nu. Så mycket lugnare på vägarna! Klart färre stressade bilister och klart färre lösspringande hundar.
Molnen drog ihop sig och vindarna ökade, samt blev kyligare. Men Matte hade bestämt sig för att Modji och Matte skulle bada i dag! Stor chans att få vara ensamma vid badhällarna. Matte tog Modji och nyinköpt badleksak och begav sig iklädd baddräkt och badrock till sjön. Där höll ett gäng barn med mammor just på att packa ihop för att bege sig hem. Modji blev väldigt glad åt att få träffa alla barn! Minstingen hade just lärt sig gå och tultade runt i vattenbrynet där klippan var hal. Men det gick bra och Modji tippade honom inte över ända! Han gillade hundar!
Matte ställde sig i vattnet en bit nerför den sluttande hällen. Därifrån kastades den repförsedda leksaken ut och Modji fick hämta in den. Modji gick gärna så långt hon bottnade. Sedan sluttade det så brant att botten bara försvann helt plötsligt för henne. Matte tog Modji under buk och bröstkorg och höll henne i flytläge. Därifrån kunde hon sedan simma in till land. Men sista biten var så haaal! Vilket även Matte erfor när hon skulle upp på torra land. Matte fegade ur och doppade sig bara till hälften. Mycket dåligt av en gammal simmare! Men luften var kylslagen!
Vid uppbrottet anlände en stor hund till klipporna på andra sidan av en liten vik. Den skällde mycket grovt och skallet liknade det som hördes strax innan Matte och hundarna blev hundöverfallna, dagen före Valborgsmässoafton. Först reagerade inte Modji, så länge hon vattenapporterade. När leksaken var undanstoppad tittade Modji efter hunden. Där blev det tokigt. Nu ekade skallet från flera håll runt sjön och hunden syntes aldrig. Modji fick syn på en häll liknande en valrygg, en bit från stranden. Bakom denna häll hördes hemska hundskall. Matte lyckades avleda Modjis uppmärksamhet med godis. Modji skällde tillbaka mot den skrämmande hunden. Så hördes ljud från skogen också och Modji såg något röra sig bland buskarna! Nu hade hon fått nog och skällde alldeles för mycket! Tre små flickor kom med sina cyklar på en skogsstig och skulle bada... Den första av dem försågs med godis och Modjis spökfantasier bröts tvärt. Skönt!
Nu märktes det tydligt att händelsen med Schäferöverfallet för tre månader sedan, ändå satte något spår hos Modji. Hon är inte alls rädd för Schäfrar. Men hon blir osäker när en stor hund med grovt skall skäller väldigt mycket, nära platsen för överfallet. Vid några tillfällen har Schäfern suttit uppe vid huset på berget och skällt mycket när Matte passerat med hundarna. Då har alla tre hundarna visat en viss osäkerhet. Modji mest. Matte har jobbat hårt på att inte visa sin egen osäkerhet. Med "hundförsvarssprayen" i fickan har det gått riktigt bra.
Eftersom den stora hunden vid sjön fortsatte att skälla var Modji spänd på hemvägen. Ljudet följde henne. När några människor dök upp långt borta på vägen, blev Modji plötsligt osäker. Mötet skedde i korsningen där Schäfern bor.
Det märks verkligen att Modji kommit in i sin första spökålder! Nu skall Matte och Modji gå denna vägsträcka varje dag. Ensamma. Med klicker och godis! Den här platsbundna osäkerheten får absolut inte bli bestående!
! Tillbaka