Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

 

Ansvariga för innehållet är både Husse och Matte. Skriver gör M. i samråd med H. 

SNÖ - MEN INTE SÅ MYCKET

2021-12-05

Det förefaller som om "hela landet är täckt av snö" enligt väderrapporten på Rapport. Vilket är en sanning med modifikation vad det verkar. I Lapskreviret ligger ett tunt lager snö på marken. Så tunt att man med lätthet ännu går med lågskor överallt. Lite lagom pudrat så att det ser vitt ut och borste räcker för att få bort snön från trapp och infart. Likadant verkar det vara i ett bälte rakt västerut - mellan all den snö som föll i söder och i norr. Asfaltvägen utanför stugan är förvisso vit av lite tillkörd snö som blivit halkig, men någon plogbil har inte behvöts ännu. 

Dock är den slingriga och backiga och oerhört vältrafikerade vägen som leder ut i skogen plogad en gång. Vilket minskade vägbredden med närmare en meter på sina ställen. Med facit i hand hade den nog varit bättre oplogad. Nu ligger ett tunt lager orörd snö en halvmeter innanför de orange pinnarna, vilket orsakar mängder med risker för krockar när ingen vågar köra på hela vägbredden. Då asfaltkanten inte syns och vägen inte är plogad i sin fulla bredd. En smal väg redan innan. På väg hem från en tur bort från skogen på lördagen, gjordes en huvudlös och livsfarlig omkörning av Lapskflockens bil - precis vid ett möte. Fort gick det! Den omkörande bilisten ville inte utnyttja vägbredden och barkade nästan Husses bil. Backspegeln låg risigt till. En trebilskrock var mycket nära att ske. En mycket otäck situaton, med hundarna bak i bilen. Många är nyinflyttade denna sommar och upplever sin första vinter med denna underdimensionerade och mycket gamla, kuperade, väg. Många kör för mycket mitt ivägen, skär kurvor. Olyckor sker med jämna mellanrum. Här kan man möta mycket stora lastbilar och i nuläget är vägen bitvis för smal för två lastbilar att mötas. Ett inslag frå riksväg 70 mellan Idre och Särna visade samma problematik - men i större skala, på lördagens nyhetsrapportering.

Bilturen hem genom skogen gick bra trots allt och Matte tog med hundarna på en skogspromenad. Kopplade hundar när Matte går där sikten inte är god. På skogsstigen som börjar tvärs över vägen från Lapskreviret var det fullt med spår av rådjur. En räv hade gått här och en hundägare med hund. Någon med stora fötter, långa ben och grova kängor hade också gått här. En cyklist hade lämnat spår på den smala stigen, som initialt var en djurstig och knappt synlig. Bra spårsnö! Ett mycket tunt lager som inte förstorade eller på annat sätt förvrängde spåren. En katt hade även traskat på stigen ett gott stycke in i skogen och långt ifrån närmaste hus. Matte hade gympaskor med broddar i sulorna och gick bekvämt och lättfotad längs den mycket kuperade stigen. Slingrande trädrötter över stigen var hala men sulorna greppade bra. Modji gick bakom Matte och Aili låg på främst i ledet. Lite för mycket bitvis, när doften från katten som var den som senast gått framför Lapskflocken var väldigt stark och spännande. Ett väldigt färskt och oemotståndligt spår tyckte Aili. Matte bad Aili gå sakta och det fungerade väl inte jättebra. Att be henne gå bakom kändes tryggast i branta nerförslut. Under en längre tid har Matte avstått de kuperade skogspromenaderna, då något med balansen kändes osäkert. Avståndet till marken var svårt att bedöma och en synkontroll visade att glasögonen var för starka numera! Ett inte alls ovanligt fenomen tydligen. Äldre får balansproblem och så är det bara nya glasögon som måste till. Synen förändras långsamt. Med nya brillor på näsan kände sig Matte åter trygg i skogen.

Husse var på Friskis och Svettis och Matte var lagom uppvärmd. Nu ville Modji gå in men inte Aili och Matte. Modji och Aili lämnades i uterummet och Matte återvände till skogen. Nu med en lämplig sax. Lite granris behövdes för julpyntande och granar finns det många tvärs över vägen. En kvist här och en kvist där av på marken liggande grenar klipptes av och fick följa med hem. Det kändes inte kallt alls och Matte pysslade lite mer i trädgården. Satte en tanig liten gran under fågelbordet för skydd mot den svartvita katt som dyker upp ibland och försöker fånga fåglar som äter på marken. Det var behagligt ute, men till slut måste Matte ge sig och gå in.

Modji var väldigt tydlig i att hon ville in. Vilket visade sig vara för att hon tyckte att det var fikadags! Det kändes osannolikt att hon frös. Hon låg fint i sin korgstol men vid åsynen av Matte ville hon in. Modji slog sig ner mitt på köksgolvet och tittade mot godisskåpet. Tydligare kan man inte vara som hund. Efter en lång powerwalk har hundarna fått en tuggpinne eller en bit morot när Matte har tagit en banan och nu har Modji fått för sig att efter varenda utevistelse skall godis delas ut. Nya vanor på äldre dagar! Aili stannade helst kvar i uterummet där det var fyra minusgrader. Att det var nio minusgrader ute förvånade Matte. Det kändes inte alls så kallt när kroppen var igång.

Skymningen föll och flocken återförenades. Modji blev lycklig när Matte lagade kycklinggryta och spetsade hundmiddagen med lite av den goda såsen! 

 

 

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)