Tisdag.
Matte lämnade flocken och åkte till "Frissan", som Husse envisas med att kalla den mogne man som fixar Mattes hår med jämna mellanrum. Född i Libanon men en fena på tunt och mjukt nordiskt hår! Matte vilade ryggen och lutade sig bakåt och fick skulten tvättad och masserad och serverades kaffe och chokladbitar. Senaste inredningstidningarna lades fram. Främmande språk surrade och Matte njöt av en flykt från verkligheten en stund. Vardagslyx. Nya slipade solbrillor beställdes och sedan åkte Matte hem och fortsatte kärra ut koskit till hungrande växter.
Husse hade passat på att skogspromenera med hundarna, medan Matte var på rymmen och innan solen steg för högt på himlen. Mer observant än tidigare, för att undvika pinnliknande svarta ormar. Den där som Matte och hundarna höll på att kliva på var verkligen svårupptäckt, då den var så smal och något huvud inte tydligt kunde upptäckas. Ögonen syntes inte alls förrän på mycket nära håll.
Lapsk Vallhund är en ras som har anlag för att vakta. Att "larma" med skall! Individuella skillnader finns som alltid i graden av vaktinstinkt, men rasen har generellt lätt att "hålla koll" och säga till om något avvikande sker i deras närområde. Där "närområde" kan tolkas rätt individuellt. När Gázzis kullsyster gick bevakningsutbildning (numera patrullhundkurs) yttrade instruktören:"Här har vi en grupp hundar som har koll på allt som händer i den här skogen och så har vi en hund som har koll på allt som händer i hela länet!" Det var den Lapska Vallhunden. För övrigt var det två tikar i kullen på sju(?) född 1998 och dessa två blev båda certifierade tjänstehundar. Gázzi blev rasens första räddningshund i Sverige och hennes kullsyster blev bevakningshund/patrullhund. Ett bra utfall i en tid då Lapsk Vallhund var ovanligare än nu och då det var ovanligare att de förekom i arbete utanför renskötselområdet. En enda person med Lapsk, kunde man hänvisa till när Matte ville träffa någon Lapsk i arbete. Glädjande nog har det ändrats.
Gázzi var en hund med stor vaktinstinkt och mycket stor integritet. En hund som inte var enkel på något sätt. Inte en förstagångshund. Hon hade mycket egna åsikter om saker och ting och om vem som skulle bestämma. Hon var vaksam och hon hade lätt att ta till skall och "skvallra" om det var något avvikande hon reagerade på. Hon höll rent kring gården från räv, inkluderat hästhagen som gränsade till en fårhage där lammen släpptes på våren. Hon blev en bra arbetshund som hjälpte till med att samla ihop får på rymmen helt på eget initiativ och sedan fösa dem dit de skulle. Vilket inte var i Mattes trädgårdsland. Hon letade rätt på och såg till att Mattes Fjordhäst kom tillbaka hem när gräset var grönare på andra sidan stängslet. Hon blev en bra räddningshund.
Hennes dotter Násti överlät gärna åt sin mamma att vakta gården och hemmet. Skulle det skällas på någon hjälpte hon gärna till, men ansvaret var hennes mamma Gázzis. Så föddes Modji och blev kvar i flocken. Så länge hennes mormor levde fick hon sköta vaktandet i flocken, men med tilltagande ålder och sämre hörsel ansåg Modji att viss assistans kunde hennes mormor ändå behöva då och då! När Gázzi lämnade flocken vid nästan femton års ålder var det naturligt för Modji att ta över vaktandet av reviret och kollen på omgivningen. Násti fortsatte som assistent och medskällare. Med Aili fick familjen ännu en vakthund. Mer kollega till sin mamma Modji än assistent.
Så här års dyker allt fler människor upp, promenerandes förbi Lapskflockens revir. Med eller utan hundar. Hästar kommer förbi med ryttare, dragandes vagn eller promenerandes ledda i grimskaft. Märkliga fordon avgeende ovanliga ljud passerar förbi på asfalten. En liten tjej kom i en himla fart på en sparkcykel och förvånade de båda Lapska. En person med två kopplade hundar, den ena stor lurvig och svart kom förbi på tisdagkvällen. Modji reagerade kraftigt på något hos den stora svarta. Som inte verkade bry sig det minsta om de två Lapska i sitt revir. Modji ville helst av allt rusa till staketet och skälla ut den graciöst småtravande hunden, var rörelsemönster mer liknade en dressyrhästs än en hunds. Höga benlyft! Höft buret huvud! Utan brillor och på håll påminde jycken Matte mycket om Kungspudel men eventuellt med någon inblandning. Aili visade även hon att något hos denna tidigare osedda hund fick henne att reagera. Matte blandade sig i och av tjurrusningen till staketet med utskällning blev det inget av. Modji blev kvar vid huset där hon reste ragg och blev väldigt högbent, utstötande någon form av svalda skall som inte skulle höras till Matte några meter bort. Men även en halvdöv Modjimatte hörde buktalandet.
För närvarande måste Husse och Matte vara på alerten när familjen är ute på tomten. Oavsett syssla så måste viss koll hållas på de båda Lapska, så att de inte tar över huvudansvaret för reviret. På vägen måste man kunna passera utan kommentarer från hundarna! Skvallerträning med ett enda skall kan accepteras, men avrapportering skall ske och överlåtande av ansvaret till Husse och Matte! Kommer någon in genom grinden skall hundarna rapportera detta och sedan överlämna ansvaret. Något som inte är självklart och både Modji och Aili är svårtystade vid besök. Är besök väntade stängs hundarna in och får komma ut och hälsa när det gått ner i temperatur. Är det oväntade besök skall de larma och sedan skall de vara tysta. Lättare sagt än gjort. Vaktinstinkten finns där.
För en del verkar rasens förmåga och behov av att hålla koll och vakta komma som en överraskning. Man vill inte ha en hund som skäller. Men rasens vaktegenskaper har varit vikgtiga i dess ursprungliga uppgift som hund hos renskötare. För många är det även nu uppskattat med en hund som larmar om något avvikande inträffar. Både Modji och Aili tar sin vaktuppgift på största allvar. Modji "går till jobbet" varje morgon efter frukosten. Hon ligger då i korgstolen i uterummet. Precis utanför ytterdörren. Därifrån har hon full koll över hela framsidan av tomten och ut över vägen, samt över de intilliggande fastigheterna. Aili har allt mer tagit platsen som medhjälpare och de tillbringar gärna hela kvällarna där ute med koll på omgivningen. Inte någon kan närma sig ytterdörren utan att bli upptäckt. Förmodligen dristade sig grannkatten till en promenad precis framför hundarna på tisdagkvällen. Det blev ett himla liv när båda flög upp och vrålskällde! Varken Husse eller Matte, som skyndade ut, kunde upptäcka något som kunde ha orsakat larmandet.