Tisdag.
Lite snö hade fallit över den såpade isen på vägen och när Matte skulle ut med hundarna blev det problematiskt. De fick först rasta sig fritt på tomten. Matte funderade sedan på att ta sparken även denna dag, men alla de små vassa stenarna i isen var nu osynliga och när de hugger fast i medarna blir det tvärstopp. Gå i skogen kan man ju göra, men där är alla vindlande tallrötter över bergknallarna lika förädiskt såphala. Likson bergknallarna i sig.
Matte letade rätt på de rejäla snökedjor att fästa på kängorna, som sönerna så omtänksamt förärade Matte en jul!
Med dem på fötterna kunde Matte gå som vanligt. Nästan. De högg bra i isen, men kändes stumma och hårda genom sulorna. Ingen stötdämpning där inte! Matte antog utmaningen och efter den första sträckan då hundarna fick nosa och pinka med många stopp, ville Matte ösa på för förbättrad kondition. Relativt sett så gick det tidsmässigt inte så fort egentligen. Men energiåtgången på denna metalliskt skramlande promenad var stor. Matte skramlade på med de hakförsedda kedjorna under fötterna och kände att nu blev det varmt! Halsduken lossades, blixtlåset i jackan åkte ner. Hundarna travade på i normal promenadtakt när Matte kände sig som varande ute på en riktig kraftprestation i uppförsbacken. Vilket förmodligen var ett gott tecken på att konditionen sannerligen behövde förbättras....
Hemkommen kunde Matte konstatera att tiden det tagit att traska runt den sträcka, som vid relativt normalt och behagligt promenadtempo med rätt många stopp tar fyrtiofem minuter, hållits. Den stora skillnaden var att det kändes som om Matte avverkat sträckan på den tidigare rekordtiden trettiosju minuter. Allt är ju relativt och under dagens förhållanden på promenaden fick Matte jobba mer än vanligt, för att inte hamna på en tid långt över maxtiden på en runda.
Solen sken på bänken vid vedboden när Matte och hundarna kom hem igen. Matte satte sig på handskarna och pustade ut. Bara att kränga på och av sig dessa snökedjor med skorna på, var en gymnastisk prestation i sig för en artrosstel kärring.
Matte och hundarna gick sedan in en stund och höll igång elden i kaminen. Vilade lite och åt lite lunch. Men solen sken och än var det inte dags att dra sig inomhus för dagen. Matte klippte först klorna på alla hundarna, vilket gick mycket snabbt och smidigt sedan Matte knäckte koden, byggd på konkurens med hunden stående med Matte över. Som när man skor en häst lyfts fötterna sedan vartefter och allt går fort och lätt. Två hundar är åskådare när en får klorna klippta med en extern godisbelöning frestande nära. De står sedan på kö och väntar på sin tur!
När detta var klart tog Matte med sig påsen med små torkade fiskar, medan hundarna satt bakom glasdörren till uterummet och åsåg det hela. Fiskarna ströddes sedan rätt glest över hela framsidan av tomten, för hundarna att leta rätt på. De hade att göra ganska länge innan de bestämde sig för att inga fler fanns att hitta. Matte såg till att även fåglarna höll sig sysselsatta med olika sorters mat. De satt i träden runt om och kom flygande så snart Matte lämnade matplatsen.
Men solen kröp snabbt ner och det började skymma när Matte och hundarna tyckte att det kunde räcka med frisk luft och drog sig in i stugan.