Måndag.
En vårdag välkomnades - men det är för tidigt! Rent klimatmässigt. Nu är det ju vinter!? Men det lär väl hinna vända igen och hela mars kan vara en ljuvlig vintermånad. Här är Matte i år väldigt ambivalent. Det bör inte vara vår redan! Å andra sidan längtar Matte, väldigt egoistiskt just i år, efter barmark för säkert gående med ett aningen instabilt och muskelfattigt vänsterben. Vägen utanför stugan är isgata till största delen och endast isfri i mycket solutsatta lägen. Tomten är täckt av snö och is till stor del.
Mitt på dagen begav sig Matte ut, iklädd Icebugs och försedd med en isbroddad krycka. Skogsbacken på andra sidan vägen lockade, där den låg helt bar och utan snö och is. Backen upp mot bergsplatån är lång och skuggad och inte att tänka på för en promenad för Matte. Men den gamla stigen, plant jämte vägen kändes möjlig. Om Matte bara lyfte både kryckan och fötterna ordentligt. Sedan i somras har Matte inte kunnat sätta sin fot i någon skog, då vänsterbenet vägrat samarbeta. En stor saknad! Så nära, men så väldigt onåbar. Minsta uppförslut har varit svårt att forcera och snubbelrisken har varit stor. Nu gick Matte över den smala brädan över diket med stor koncentration, fortsatte till höger och lyfte fötterna högt i blåbärsriset strösslat med nerblåsta kvistar. Kryckan flyttades kontrollerat och långsamt för maximal säkerhet. Matte tog stora steg med höga benlyft och det gick hur bra som helst! Så nog måste Matte ändå testa att gå en liten bit uppför backen. Det skulle säkert vara bra muskelträning för gåapparaten och det sladdriga låret. Nu är inte Matte dumdristig, bara lite nyfiken och även detta fungerade bra. Ett kort solbelyst stycke på torr mark bar det uppför och sedan nerför gånger två. Lyckokänslan var påtaglig. Inte bara en fot! Två fötter och en kortare "promenad" fick Matte att må gott. En stunds vistelse i skogen är för Matte en lisa för själen, såväl som ett bra och varierat gående. Mjukt underlag och inte monotont. Ett delmål uppnåddes! Matte tog sig över diket och in i skogen för första gången på många månader! Utan hundar förvisso. De satt på trappen och hade full koll på Mattes aktiviteter på andra sidan vägen. Kanske hoppades de på gemensamma skogspromenader inom en överskådlig framtid! Det är länge sedan nu.
Efter gemensam vila på renskinn i solen greppade Matte en spade och hackade bort solbearbetad och lite porös is kring yttertrappen. När Matte ändå var igång tog hon sig ut i snön och fick ner kvarlämnade ljusslingor från några buskar. Både Modji och Aili valde att sitta kvar på den soliga och varma trätrappen, där de hade full koll över en lång sträcka av vägen. Grannarnas katter började få vårkänslor och stod för hundunderhållningen!
Husse kom så småningom hem från stan och tog med hundarna på en skogspromenad. Han rapporterade om stora isfria partier och ett mycket behagligare gående än för bara några dagar sedan.