Onsdagen blev ingen vilodag för hundarna. Matte tog med sig hundarna ut i skogen som motvikt till den mycket raska och blåsiga koppelpromenaden nere i Vallentuna dagen innan. Dagens skogspromenad var för njutning och rekreation och inte i första hand motion. Hundarna fick vara lösa men med krav på flocksamhörighet. Ingen tilläts löpa iväg mer än som högst tio meter från Matte. Terrängen är öppen mellan gamla granar och berg med sikt långt bort mellan tallarna. Matte är så gärna godisautomat för god kontakt i skogen! Vildsvinen hade varit framme igen och hundarna skötte sig exemplariskt med god hörsamhet hela tiden. Skryt, skryt! Men skall man kunna gå med tre lösa hundar i skogen måste man vara närvarande och läsa av alla tre hela tiden. Man kan inte gå och tänka på annat, för det märker hundarna. Alla var försedda med pinglor och Matte försökte låta en hel del i inkallningar och beröm för att varsko skogens djurliv. En timmes ljuvligt skrotande i vårskogen med sina tre hundar, fick Matte att må toppen! Solen sken och hundarna noterade dofter, men det är ju ingen nyhet att här luktar både älg, rådjur, vildsvin och räv. De är Mattes och dem RÖR MAN INTE! Spårar inte, vittrar inte efter. Vid viltvittrande serverar Matte gott godis och kör lite dirigeringar upp på stenar och annat. Klättra på kullfallna träd är bra balansträning.
Eftermiddagen tillbringades ute på tomten och hundarna njöt med Matte, som planterade ut flyttade plantor. Aili gjorde som mor sin i samma ålder - gick efter och grävde upp dem igen.... Lös och fin och lättgrävd jord är svår att motstå och Matte hade just visat vad som skulle göras. Typ.
Kvällen tillbringades med träning under Lidingö stadshus. Inledningsvis tränade gruppen med fem Lapska passivitet och väntan. Alla förare satt i grupp på golvet i ett arkiv med varsin hund i sitt knä eller tätt intill. Modji lånades ut till den "andreförare" som saknade knähund. Vartefter hundarna slappnade av fick de en och en lämna gruppen och gå iväg i koppel, för att återvända till gruppen och inta viloposition igen. Intressant var att se att de på denna lilla tur sökte av rummet de gick igenom. Detta var för dem en arbetssituation. Kanon!
Efter en dryg halvtimme sattes hundarna i bilarna och en och en togs de ut på sök. I två dörröppningar placerades hinder som hunden måste lyftas över för att kunna jobba vidare. De två personer som hanterade hundarna var andra än hundens egen förare. Längre bort i området stod Matte som figurant längst bort i en korridor, med dörrar som var uppställda för hindrande av fri sikt i korridoren. På andra sidan väggen, med en kabelgenomföring, fanns den andre figgen högt upp på ett galler i ett hisschakt. På något vis spred sig vittringen via genomföringen. En svårighet. I detta rum bestod "golvet" av glest rutigt galler.Vilket inte innebar ett hinder för hundarna att skallmarkera figgen högt ovanför dem. Dutiga hundar!
För yrhättan och tonåringen Aili var detta med passivitetsträning i grupp i "karantän" en mycket nyttig erfarenhet och Matte blev glatt överaskad när Aili, likt sin mor, snabbt kopplade av och gillade läget i Mattes knä. Modji i "låneknä" fann sig genast tillrätta som förväntat. Násti behöver med tid för att varva ner. Aili fick sedan samma upplägg som övriga hundar, men med bara en figurant. Den vars jacka hon fått lukta på innan söket. Att bli lyft över olika hinder var inget som hon upplevde som anmärkningsvärt och hon jobbade vidare genom området. Till slut hade hon lolaliserat figgen i hissrummet och bad om att få dörren öppnad. Aili sprang in på gallergolvet och sökte uppåt väggarna med nosen och fick beröm av figgen högt där uppe! Hon har ännu inte markeringstränats. Figgen kom ner och godisbelönade och fick sin jacka tillbaka.
En mycket givande träningskväll med trevlig samvaro avslutades med eftersnack och lite mat. Tack alla!