Måndag.
Flocken har städhjälp en gång i månaden och nu var det dags igen. Mycket välkommet när Husse går med två kryckor efter knäoperationen och Mattes knä, som hakade upp sig i slutet av juli och blev så mycket bättre, försämrades när Husse fick ett nytt knä. Det blev liksom mer för Mattes ben att göra, när Husse dessutom fick vissa komplikationer efter sin knäoperation. Ingen hade ens sopat golven den senaste tiden - vilket var mycket uppenbart när två hundar byter päls inför vintern. Tussar med Ailis underull dansade över golven när man öppnade ytterdörren och då den dessutom stått öppen mycket, har hundarna kunnat gå ut och in som de behagat och inte har Husse kunnat torka fötterna så bra, eller ta av sig skorna varje gång han kryckat ut och in. Dimas svans har även bidragit med en del gula björklöv, som fastnat i hans långa yviga och fina svans. Blöta löv fastnar under tassar och inte minst skor. Underbart med städhjälp några timmar alltså! Timmar som flocken måste hålla sig hemifrån.
Flocken skulle precis ge sig iväg till Torpet, när två sommargrannar dök upp vid grinden och frågade om de fick ta en långpromenad i skogen med Aili och Dima. Stugan bommas snart igen för vintern och några gånger tidigare i sommar har de varit ute och sprungit med Aili och Dima. Som kommit att älska dessa grannar! De vill ogärna passera deras stuga, när de vittrat in att de är på plats. Aili och Dima har skaffat sig en reservflock helt klart. De följde glatt med bortåt vägen och Matte och Husse fick fara till Torpet utan hundar; något som kändes oerhört konstigt! Det har hittills aldrig hänt att Matte har varit vid sin lilla stuga, inköpt mycket för hundarnas skull, utan att någon hund har varit med där. Den första sommaren vid Torpet, var det Ailis mormors mor Gázzi och hennes mormor Násti som var med här och för deras skull inhägnades då hela den 2.000 kvm. stora tomten. Något som Ailis mamma Modji fick stor glädje av, liksom senare Aili själv och nu även Dima.
På vägen skulle nägra prylar lämnas av hos Mattes yngste son och därefter körde Matte ner till färjeläget i Östanå, för en bit mat på pizzerian/butiken. Färjorna över till Ljusterö gick i skytteltrafik och hur alla som planeras flytta ut till ön skall kunna ta sig över till fastlandet smidigt i framtiden, undrar Matte. Köerna är redan nu, mitt på dagen en måndag i september, långa. Mycket nytt skall byggas på ön enligt planerna.
Färden gick vidare längs kusten norrut och mycket snart nåddes målet. Den lilla stugan i Vettershaga, dit ångbåten tidigare gick från Stockholm. Torpet ligger i skogskanten, en liten bit från hamnen och här råder det stora lugnet. Oerhört lugnt var det nu. Märkligt lugnt och snudd på för lugnt. Inga hundar som sprang runt tomten och kollade läget, när de varit borta en tid. Vilka djur hade rört sig i deras andra revir? Fårnätet har täta maskor nertill och relativt högt så det är nog mest byns katter som varit där på jakt.
Efter en fika hämtade Matte sekatören och gav sig på det lilla konstiga äppelträdet; som aldrig blommor och där grenarnas kvistar växer i vinkel och trädet var ett enda trassel när det blev Mattes. Systematisk årlig beskärning i september har skapat viss reda i kvistoredan, men inga blommor oavsett. Är detta verkligen ett äppelträd? Som den förra ägaren uppgav. Husse behövde röra på sitt nya knä och kryckade runt lite på jämn mark och däremellan satt han med benet högt.
Så var städningen klar där hemma och det var dags att ta över ansvaret för Aili och Dima. De hade just varit ute på en andra och lite kortare promenad och anlände hem samtidigt med Matte och Husse. Allt hade, som väntat, gått bra och hundarna blev glada när deras flock återförenades. Men de var oerhört kluvna när deras nya kompisar gick ut genom grinden och försvann.
Ailis och Dimas dröm är säkert att få bo i kollektiv, med alla sina favoritmäniskor i samma flock! Fyra människor som ständigt kan ägna all sin uppmärksamhet åt just dem! Kela med dem och promenera med dem dagarna i ända! Drömma kan man ju alltid..... Just drömmen om att bo i kollektiv delar inte Matte, som var ung när kollektivt boende var mycket populärt. Ungar och hundar var allas ansvar. Glöm det hundarna!