Fredag.
Det blåste, det regnade till och från och det var fem plusgrader. Hundarna var måttligt roade av att vara ute på tomten. Matte tog med dem på en timslång promenad i området och under den timmen dök det bara upp ytterligare en person som var ute och traskade; Utan hund. Brevbäraren stannade till för en kort stund med en hälsning. Världen är liten och ett liv har runnit iväg. För fyra decennier sedan var Matte kollega med hans mor. En son klasskompis med hans syrra. Man får perspektiv på hur snabbt tiden har gått. Det känns ju inte alls så länge sedan. Alla dessa dagar som var livet. Som var så oändligt då och påtagligt mycket mer ändligt nu. Blandade känslor. Fina minnen dök upp när Matte traskade vidare med sina hundar. Tacksam över att ännu kunna göra just det! Gå utan smärta med utbytta höfter. Matte gillar dessutom när det är "lite väder". Det är lite utmaning att ge sig ut när det biter i skinnet och det är framför allt så skönt efteråt. Som vinterbadande kanske. Vid hemkomsten undrade Husse om Matte ville ha fika, men Matte hade några saker att kolla först och dröjde sig gärna kvar ute en liten stund extra, när regnet just pausat. Hundarna var uppvärmda och satte igång en jaktlek över de nyutslagna krokusarna, i sydslänten på den väldränerade infiltrationskullen. Som vanligt finns det mycket man vill göra när man inte får och Matte fick lägga band på sig för att inte anstränga sig fysiskt. Nu skall ögonlocken få läka i lugn och ro.
I badrummet står en främmande kärring och stirrar Matte i ögonen. Matte känner inte riktigt igen sig själv, när ögonen nu öppnats på vid gavel. Det var ju inte så att ögonlocken ramlade ner över en natt och Matte har vant sig vid sitt trötta och halvsovande utseende. Ett utseende som tydlgit märks på ett foto från när Aili hade en valpkull för snart tre år sedan. Ett halvöppet vänsteröga. Märkligt är bara att en optiker inte skickat Matte vidare för länge sedan, när det inte gick att komma åt att mäta trycket utan att hålla upp ögnlocket på det ena ögat. Nu var det efterstarr som orsakade en remiss till en ögonläkare, som hade ögonen öppna och såg vad som dessutom måste åtgärdas. Det är Matte mycket tacksam för nu när ögonen öppnats på vid gavel.