Söndag.
Tre minusgrader och sol. Vinterkänning. Vattnet fryser lite här och där. I vattentunnorna och på sjön. Isfläckar, frostiga gräsmattor, frusna och prasslande eklöv. Knytten är nu 6½ vecka och anpassningen till livet utanför barndomshememmet fortskrider. Vintern nalkas och de måste vara beredda på kyla och snö. Att fejka snö är inte så lätt och frostnupna gräsytor med en del mossa i, får vara ett lite mesigt substitut så länge. Mannipojken får mycket snart stifta bekantskap med riktig vinter. Medförande både snö och 10-15 minusgrader. Ända till nordligaste Norge, skall hans nya matte ta med honom. Med den skära och nakna, supergoa valpismagen. Där finns ett varmt hus för honom att värma sig i tillsammans med sin "storasyster". Även hon en Lapsk. Övriga knytt har också "äldre syskon" som väntar på dem. En till får en Lapsk storasyster och en får en Belgarkille som storebror. Aili blir kvar hos både mor och mormor. Så inte blir de utan hundsällskap när de flyttar. De får nya mattar och hussar som vet hur man hanterar vilda knytt och lär dem veta hut! I samarbete med de fyrbenta "storasyskonen". Så bra!
Matte tog med alla knytt, ett och ett, på koppelträning på tomten, redan på tidiga förmiddagen. För att utnyttja kylan och frosten i gräset, innan vinden tilltog för mycket. Under tio minuter fick var och en vara ute i koppel tillsammans med Modji och Násti, som passade på att jaga varandra och leka med en pinne. Spännande! Tyckte småttingarna och ville gärna vara med. Men att leka i koppel är ingen lysande idé. Åskådarplatsen blev deras.
Efter lite kortsova och sedan mat, fick knytten komma ut igen. Då på den med nät inhägnade sommarstugetomten tvärs över vägen. Solen var på väg ner bakom granarna och inte hade den hunnit tina upp någonting under sin korta närvaro. Vinden var kall men aningen svagare på denna sida vägen. Alla de fyra syskonen släpptes lösa för "hopp och lek" tillsammans utomhus. Här sluttar gräsmattan uppåt mot huset och knytten fick lite andra upplevelser än på familjens egen platta gräsyta. Gammal sjöbotten. De upptäckte det pyttelilla gamla växthuset och fann stort nöje i att jaga och smyga på varandra runt den gjutna sockeln till växthuset.
Saivi är en tjej som ser detaljerna och hon upptäckte en liten öppning i det kycklingnät som omgärdar och skyddar några buskar för nerbetning av rådjuren. Så där kröp hon in! Buskul! Hon kunde tugga på kvistarna utan någon som helst konkurens! Till en början. Men syskonen hennes är inte bakom flötet och hade nu en stark motivation till att hitta in till Saivisyrran! Vilket de så klart lyckades med. Att få ut dem var värre. Husse fick ut en på ett ställe och in kröp en annan på ett annat ställe. Kul lek det här Husse! Matte försökte febrilt nästa ihop nätet, för stoppande av problemlösarknytt som gillade att verka på eget initiativ. Vilket resulterade i att Mattes knyttbitna (inte knottbitna) händer blev ännu blodigare än tidigare.
Till slut föreföll knytten vara nöjda och belåtna med att fara omkring som duracellkaniner och flockade ihop sig kring en urgammal silvergranstam. Husse greppade två och Matte greppade två och tryckte in dem under sina jackor. Det lät ju enkelt. Men det var det inte. För att beskriva det exakta förloppet krävs det lite för många bokstäver..... Infångandet av ett knytt på en stor och öppen yt,a involverar ofta två icke compatibla viljor.
Just innan knytten somnade på köksgolvet fick de grannbesök. Av pur artighet lät de sig klappas och lyftas lite och skötte sig fint genom att inte hugga sig fast i någons läpp, näsa eller ögonbryn. De var nog bara för trötta. Medan de två mattarna sedan snackade hund (vad annars?) knöt sig knytten tätt tillsammans på fällen och somnade.
Matte kunde sedan tömma alla blomlådor och krukor på under natten frusna sommarblommor och Husse tog med Násti och Modji på en ordentlig långpromenad allt under det att skymningen föll på tok för fort.