Torsdag.
Snön har regnat bort och den kraftiga vinden kändes förvånansvärt mild. Första Advent firades med vinterkänsla och julstämning, när Lapskflockens familj samlades, för det traditionella julbordet i fin miljö på Nygård. Andra Advent nalkas med vårkänsla och en vilt forsande bäck! Blött är det överallt och enstaka luriga isfläckar döljer sig i fjolårsgräset.
Matte tog med hundarna på en julgransletarpromenad. Hittills har det varit lätt och lämplig gran har kunnat gallras ut i stugans närområde. Bara granar som ändå skall bort är välkomna som julgranar. Sådana som växer för nära vägen i diket och kommer att sågas ner, eller granar som växer in i andra träd. De finaste skall vara kvar! En gran med en lite gles eller platt sida blir perfekt i ett hörn.
En behaglig barmarkspromenad blev det på vägen runt kvarteret. Här är det tomter gränsande till vägen och dikesrenarna är välrensade. Matte sökte sig av vägen för närmare studier i ett tätvuxet parti som är allmänning och några lite glesvuxna exemplar fanns att välja mellan. Hundarna hittade massor att lukta på här mellan träden, där rådjuren gärna betar av den blöta marken. Ännu en familj föreföll ha flyttat ut permanent i ett nyköpt hus hittills använt bara sommartid. Ännu ett verkar väckas till liv efter renovering och försäljning i närheten. Biltrafiken i området ökar mycket snabbt och alla verkar ha bråttom. Ingen respekterar 30-skyltarna och Matte och hundarna fick kliva av vägen när en bred bil i full fart närmade sig. Hur någon vågar gå med lösa hundar här är en gåta.
En sväng togs runt ett vintertomt hus och här låg ännu fallna träd kors och tvärs, efter stormen Alfridas härjningar vid Nyår. Några smågranar hade nu fått livsutrymme och kommer att bli fina julgranar om några år! Den kraftiga vinden hade fått tag i lite av varje och Matte återställde ordningen. Under tiden satt Modji och Aili uppbundna och följde Mattes förehavanden, samtidigt som de noga nosade av den mark de kunde komma åt i full koppellängd. Här trampar rådjuren runt dagligen och här vistas en hund lite då och då. Matte tog med sig hundarna vidare och vid hemkomsten hade de båda Lapska väldigt mycket spring i benen! Att sitta fast i koppel på en promenad, styrda av Matte, är väl bättre än ingen promenad alls och denna var rätt omväxlande med väg och skog. Men inget är som att få ösa på och springa i full fart efter eget huvud!
De sprang som hade de varit instängda en hel dag i en bur! De är vuxna nog att förstå när det är halt och har tvingats till viss måttfullhet under en vecka med halka. Nu släppte de loss helt! Elvaåriga Modji med dottern Aili sex år. I varv efter varv jagade de varandra runt tomtens framsida! De rusade över bron över bäcken! De hoppade från den lilla bryggan och flög ut över gräsmattan! Vem som jagade vem växlade och Matte njöt av livsglädjen de gav utlopp för. De hade väldigt roligt!
Matte höll sig sysslesatt ute en god stund och låste inte upp stugdörren förrän det började skymma. När både Modji och Aili satt på trappen och väntade på att bli insläppta.
Snart anslöt Husse till flocken, lagom till eftermiddagsfikat framför brasan.