Tisdag
Násti lämnades på Albano Djursjukhus av Husse på morgonen, på väg till jobbet. Inskrivning klockan 7. Ögonöppningen som läkt ihop, så när som på ett litet hål, ur vilket det kom "geléklegg" skulle öppnas igen. Det är en dryg månad sedan den första operationen, då ögat togs bort på grund av en godartad men snabbväxande tumör. Den troligaste orsaken till att detta hål blivit kvar, var att ögonlockskanterna inte skurits tillräckligt rena innan de syddes ihop. Inga sårytor som kunde växa ihop. En reklamation på arbetet, om man så vill. Men aningen mer komplicerat när det rör sig om att skära upp ett djur för andra gången....
Matte våndades på armlängds avstånd från telefonen under förmiddagen. Oviss om i vilken tur Násti stod att opereras. Sist skedde det först på eftermiddagen.
Klockan 12 ringde veterinären och meddelade att operationen gått bra och att Násti var vaken. Hon hade skurit upp ögonhålan, rensat ur, skurit av mer av båda ögonlocken och sytt ihop med fem stygn. Lika många stygn som vid den första operationen. Násti kunde hämtas när som helst. Alltså gav sig Matte och Modji iväg omedelbums för att hämta hem Násti.
Násti var inte alls lika pigg som efter den första operationen. Hon gick lite konstigt och var lite vinglig. Men förmodligen hade det gått kortare tid sedan uppvaknandet. Vägen hem gick via Kyrkbyn för att betala räkningen från Mysjkins besök, då Folksam drog ut på direktregleringen dagen innan. Tvåtusen fick Matte betala för provtagningen, efter reglering. Även katter är värda att vara försäkrade. Násti föreföll koppla av i bakskuffen med sin dotter.
Väl hemma fick Násti hålla sig i stillhet och det var inget problem. Hon valde själv att vila på trappen i eftermiddagssolen.
Klockan 19 satt Násti på glasverandan och kollade läget ut mot vägen. Tillsammans med Modji, samt Matte som fikade. Rätt som det var såg hon ut som om hon skulle svimma. Hon lät lite konstigt och vinglade. Matte gick in med Násti. Sedan började Násti pipa, gny och vandra omkring. Hon blev allt mer stressad och orolig. Inget hjälpte för att lugna henne. Hon hade fått en smärtstillande spruta vid hemgång och skulle inget mer ha denna dag. Men när klockan var 21.30 och Násti bara blev mer och mer påverkad, stoppade Matte i henne 1½ Metacamtablett, medskickad av veterinären.
Násti kom så småningom till ro och framåt elvasnåret slocknade familjen. Klockan två kunde inte Násti sova längre. Mysjkin och Modji var berörda och oroade över den gnyende Násti. Matte grubblade febrilt över vad som kunde ha gått snett. Násti hade ätit och i övrigt varit pigg och gjort vad hon skulle på kvällspromenaden. Men nu var hon påtagligt stressad.
Onsdag
Klockan sex steg familjen upp och när Násti skulle säga hej då till Husse, rosslade Násti. Lungorna? Matte släppte ut hundarna på tomten och gick tvärs över vägen för att ta hand om hönorna och ankan. Utkommen ur hönshuset hörde den lomhörda Matte ett mycket konstigt ljud. Det var svårt att avgöra vad och varifrån. Men snart stod det klart att Násti satt framför trapppen hemma och skrek och ylade. Hemskt!
Matte tog båda hundarna med sig och for direkt till Albano för att få reda på vad som gått snett.
En mycket lång väntan tog vid och nu betedde sig Násti inte alls om vid de tidigare besöken i väntrummet. Då kopplade Násti av och slog sig till ro på golvet. Nu var Násti mycket stressad, orolig och gnydde konstant. Bytte ställning, låg, satt, stod. Lika taggad som inför ett sök. Helt galet och inte alls likt Násti. Som dagen innan varit mycket lugn även sedan hon lämnats på kliniken. Stackars, stackars Násti! Hon hade ont. Med stor säkerhet. Men var? Varför så ont nu och inte alls ont vid den första operationen?
En veterinär kom till slut och Násti var flåsig och obekväm. Olikt henne. Ingen feber, inget hördes på lungorna. Såret såg bra ut. Den veterinär som opererat fanns i huset och konsulterades om något inträffat under narkosen. Det hade det inte.
Nu fick Matte veta att vid den första operationen hade ett mer "potent" medel, M, använts. Det används vid mer smärtsamma tillstånd. Som när ett öga plockas bort. Vid omoperationen hade medlet A (?) använts och det använder man vid mindre smärtsamma operationer. Vid sedering med detta medel "kunde hundarna vara flåsiga och pipiga under en tid".
Matte undrade tre saker. Vad är "en tid"? Inte kan väl ett dygn räknas som "en tid" i detta sammanhang? Var det status smärta som gjorde att hundarna betedde sig så? Vad var skillnaden, smärtmässigt, på att plocka ur ögat, rensa och sy ihop och på att skära upp den läkta huden, rensa ur ögonhålan på nytt och sy igen med lika många stygn? Matte känner inte att något svar gavs. Men erbjöds att lämna kvar Násti för lungröntgen och observation under resten av dagen. Utan debitering. Matte tackade men tackade nej och motiverade det med att inget konstigt hörts på lungorna och då Násti var extremt stressad skulle hon må bättre av att vistas hemma. Djursjukhuset finns en knapp timme bort. Omifallatt. Med sig hem fick Matte starkare värktabletter till Násti. Men måste konsultera kliniken innan de gavs.
Násti valde själv att ligga i sin korg på glasverandan under eftermiddagen. Matte plockade skräp på tomten. Så snart Matte försvann bakom huset blev Násti orolig och gick ut på trappen för att kolla. Hon var så trött nu att hon somnade och vilade en hel del. Därför höll sig Matte i Nástis omedelbara närhet resten av dagen.
Násti har ätit bra och är i övrigt lugn nu på kvällen. Husse och Modji har åkt iväg på träning.
Matte tycker att allt detta lidande för Násti, verkligen var väldigt onödigt.
Matte hoppas på att hela familjen får sova gott i natt.
Nyss kom ett nytt larm om skarpt sök på söndag. I ett annat län. Lapskfamiljen måste vila lite nu. Ibland måste man hjälpa sig själv innan man kan hjälpa andra. Násti är sjukskriven en tid framöver.