En fin julhelg övergick i mellandagar. Sedan gick det åt skogen.
Lördag 28.12.
Matte satt och åt en smörgås och drack lite kaffe när någon högg en dolk rakt in i magsäcken. Det gjorde intensivt ont högt upp i buken och Matte vek sig dubbel. Matte tog medicin mot magkatarr och tänkte att det nog bara var magen som protesterade mot julmaten. Trots att Matte varken ätit mycket eller så annorlunda mot vanligt.... Smärtan ökade konstant och Matte tänkte kolik och tog en kort hundpromenad. Hundpromenader är bra mot mycket! Vilket så klart inte hjälpte. Husse var inte hemma.
Timarna gick och eftermiddagen närmade sig kväll och Matte insåg att något var väldigt galet på insidan. Ett samtal till 1177 kopplades omedelbart till 112 och en ambulans skulle skickas. Dock ringde någon upp omedelbart och undrade om Matte kunde få skjuts, då det skulle mycket snabbare än att invänta ambulans. Troligtvis misstänktes en infarkt. Husse skjutsade och Matte raglade in på akuten som ett fyllo. Kraftigt smärtpåverkad. Där var fullt och Matte hängde mot en dörrpost och höll på att rasa ihop. Någon såg Mattes belägenhet och fixade hjälp. Äntligen. Sedan rasslade det på. Hjärtövervakning, provtagning och väntan. Morfin.Väntan och mer väntan. Mer morfin. Kvällen gick. Blev natt. Någon hittade ett rum och Matte rullades iväg till en säng och Husse rullade hem till hundarna och sin säng. Många timmar i ensamhet blev det för Aili och Dima, som nog sov rätt gott då det var natt.
Söndag 29.12.
Mängder med prover togs. Matte fick morfin med jämna mellanrum mot förfärliga magsmärtor. Alla prover såg bra ut. Hjärtat tickade på fint. Den ena läkaren efter den andra undersökte Matte och inget fel hittades. Matte hade jätteont och fick morfin som fick henne att må illa. Till slut blev det en datortomografi av hela Matte minus utstickande delar som armar, ben och huvud. "Nu kommer vi att se ALLT!" Berättade en hoppfull läkare. För att efteråt bara konstatera att "Vi hittar INGENTING som är fel?!" Föga hoppfullt för Matte. Som låg med dropp och inte fick äta och fick morfin och var spysjkuk och började få huvudvärk.
Måndag 30.12.
Tidigt kördes Matte iväg för att få sin gallblåsa kontrollerad med ultraljud. För att kunna se tjockleken på väggen. Då visade det sig att den inte alls mådde bra. Något av alla prover hade visat på en tilltagande infektion/iflammation någonstans och gallblåsan var inflammerad. Full med grus och stenar. Den skulle bort! Varför Matte fick vara fastande även hela måndagen i väntan på att få bli av med sin onda gallblåsa. Kön till operation var lång.
Tisdag 31.12 - Nyårsafton.
Först fram på eftermiddagen var det Mattes tur att hamna på operationsbordet. Operationsteamet välkomnade Matte med stora famnen och mycket värme och empati - trots en enormt stressig arbetssituation. Matte kände sig trygg och omhändertagen och mådde riktigt bra i detta professionella sällskap! Somnade gott med sin hand vilande i narkossköterskans.
Uppvak. Spysjuk av narkosen och fick av läkaren veta: "Nu är din galla borta och den var rutten! Du är full med opioider så därför mår du illa nu."
Matte piggnade till rätt snabbt och måste upp och röra på sig för att få igång hela systemet så snabbt som möjligt. Efter ett och ett halvt dygns fasta. Matte gick. Fram och tillbaka i den långa korridoren. I en halvtimme. Fast besluten att få kroppen i skick för hemgång på Nyårsdagen. Sov under kvällen och vaknade strax före tolvslaget av fyrverkier på nära håll, i ymnigt snöfall rakt utanför fönstret; vid några villor nere vid Edsviken och på andra sidan vattnet skymtade Ullriksdals slott. En inte alltför tokig, men oerhört annorlunda Nyårsaftonskväll/natt! Med kroppen full av morfin och opium...... Inget lyxigt bubbel.
Onsdag 1.1.2025. Nyårsdagen.
Matte fick åka hem och blev utskriven till lunch. Hämtades av son och sonhustru och återvände till sina hundar!
Matte var beredd på två glada och ystra hundar och skyddade sin mage, som nu hade fem operationshål och var svullen och öm. Som väntat exploderade Dima och flög rakt upp på Matte! Om det hade Matte åsikter och bad Dima göra som Aili. Alla fötterna på golvet! Aili hälsade intensivt och lycklig men stående på golvet och respekterande Mattes önskan om viss måttfullhet. När Dima blev intensiv tog Aili tag i saken och skyddade Matte!!! Hon jagade bort Dima när Matte försökte värja sig mot hans hoppande! Flera gånger. Älskade kloka Aili!
Tiden och vardagen har rullat på och fredagen den 10.1 plockade stygnen bort och Matte tog den sista sprutan med blodförtunnande hemma på kvällen. Allt har gått fint och Matte har promenerat på egen hand, 'naken' utan hundar, till en början. De senaste dagarna har det blivit kortare hundpromenader med helstryp på ystra och impulsiva Dima i halkan. Tack vare titthålskirurgi har läkning och återhämtning gått fin. Mattes inre är nu noga genomsökt och inga farligheter är hittade. Vilket Matte är djupt tacksam för. I buken finns många gömställen för tumörer att frodas på, men inga sådana hittades. Den ruttna gallan var orsak till ohälsa sedan en tid tillbaka och nu är den borta.
Matte hoppas på många år till, tillsammans med sina hundar!
