En räddningshund måste göra en godkänd funktionskontroll varje år för att bevisa att den fortfarande fungerar som räddningshund. Även föraren bedöms, eftersom hunden inte jobbar ensam. Vid en skarp insats är det ett räddningshundekipage som förväntas kunna göra en insats för att rädda liv.
På söndagen gjorde Násti och Husse en funktionskontroll förlagd till brandstationen Viktoria i Uppsala och Ballastanläggningen Vedyxa i dess närhet. Upp klockan fem på morgonen, för att Husse skulle hinna fram till klockan åtta, då provet skulle ta sin början. En funktionskontroll skall pågå under en hel dag, för att man skall se att ekipaget orkar vara i arbete så länge. Under dagen skall hunden belastas på olika sätt och bedömningen av ett större frisök sker inte förrän på eftermiddagen. Det första som faller när hunden blir trött är markeringarna. Att hunden markerar en funnen person är synnerligen viktigt. Markeringen talar om för föraren att här finns en människa. Kanske långt under rasmassor eller bakom låsta dörrar.
För att man skall kunna avgöra om hundens markeringar är tillräckligt bra, efter många timmars belastning, startar provet med en påvisningsövning. En person är gömd på så sätt att den inte syns. En dold figurant. Oftast används någon typ av låda med lock. Man vill inte testa hunden på ett sök, man vill endast få se markeringens kvalitet innan hunden belastats. Násti skickades mot lådan, men hon siktade förbi lådan mot en byggnad strax bakom. Just som hon passerat lådan fick hon vittringen av figuranten, varpå Násti tvärstannade, vände sig om och skallmarkerade omedelbart. Mycket bra jobbat!
På brandstationen fortsatte sedan provet med bedömning av koppelsök, mörkersök och markering av dold figurant. Koppelsöket skedde runt en buss där en figurant var gömd. Mörkersöket bedömdes vid ett sök i den låga byggnad med många armar, kallad spindeln, där rökdykare tränas. En av de två domarna satt här som figurant för att själv kunna bedöma hur hundarna jobbade. Vittringskällan kan vara svår att hitta även om man tänder den svaga belysningen, då vinden spelar fritt genom alla olika öppningar. Under "spindeln" finns även kulvertar. Nu var hela byggnaden mörklagd. Den dolda figgen låg under under marknivån, en fördjupning med en nästan osynlig järnlucka över. Hundarna skickades mot en kullfallen järnvägsvagn för att söka av ett mindre område. Figgen låg under marken, strax bredvid vagnen. Násti klarade av samtliga moment utan några problem. Hon gjorde ett mycket bra jobb.
För att belasta hundar och förare fick de sedan gå en "miljöbana". Samtliga ekipage skulle samtidigt transportera sig enligt "följa John". En ledare tog med sig de sex ekipagen genom vattenfyllda (20 cm), mörklagda och trånga kulvertar, där förarna tvingades gå dubbelvikta. Uppför och nerför gallertrappor. Kors och tvärs genom området där man måste samarbeta för att kunna ta sig fram. Över och igenom besvärliga passager. Många lyft av hundar och hjälpande händer och knuffar i rumpor. Hundarna måste klara att vara tätt ihop under lite stressiga förhållanden, de måste tillåta hantering av vem som helst och de måste ha full tillit till sin förare och till de övriga förarna i gruppen. Att lyfta någon annans hund över ett hinder, är inte som att lyfta sin egen hund från golvet. Greppen kan bli lite hur som helst och hunden måste samarbeta och slappna av för att lyftet skall bli möjligt. Tillit! Mellan samtliga i gruppen. Två och fyrbenta. Viktigt! Begreppet "miljöbana" har Husse introducerat både i Finland och i Nederländerna bland räddningshundförarna. Där man nu använder det svenska ordet!
På eftermiddagen skedde bedömningen av ruinsöket och ytsöket på Vedyxa. Förarna visste inte hur många figuranter som var utlagda i rasmassorna, bestående av betongskrot och stora sprängstenblock. Överallt sticker armeringsjärn fram och området liknar det man ser vid jordbävningar när hus fallit samman. Ekipagen hade tjugo minuter på sig för att söka igenom rasmassorna. Násti flög fram över rasmassorna och jobbade självständigt ut från Husse, samtidigt som hon höll kontakt med honom. Perfekt. Hon hittade tre personer och skallmarkerade dem mycket bra. Det visade sig vara de tre som var gömda. Hon missade ingen. Under söket hade ett skott avlossats. Násti reagerade inte över huvud taget och Husse hörde inte skottet....
Ytsöket skedde över en väldigt stor och ganska öppen yta, delad i två av en väg. En lägre belägen och en högre belägen. I området finns diverse bråte. Femton minuter hade ekipagen på sig för att söka igenom området. Hundarna skulle vara kopplade. Husse använde sig av vinden och lät Násti vittra av området i motvind från den ena kanten. Inget intresse. Efter att ha gjort ett slalomsök igenom området avrapporterade Husse att han och Násti inte hade hittat någon människa. Det visade sig att området var tomt. Bra jobbat!
Under dagen hade även "distraktion hundar" testats. En räddningshund måste kunna jobba med andra hundar i sin omedelbara närhet. Klockan 16 var funktionskontrollen slut. Ekipagen hade då varit "i tjänst" under 8 timmar. Inte riktigt som en runda på agilitybanan.
Násti godkändes med ett protokoll som inte hade kunnat vara bättre! Alla kryss satt i de svartmarkerade rutorna. Två domare bedömer var för sig och de båda protokollen var identiska.
Vid genomgången nämndes att Násti hade gjort det bästa mörkersöket av alla hundarna. Husse och Násti framhölls som dagens bästa ekipage! Domarna efterslyste större självständighet hos hundarna! De hade inte gått ut tillräckligt långt ifrån sina förare. Ett av de sex ekipagen blev underkänt. Husse var klart äldst, likaså Násti! Med tanke på att Násti födde fyra valpar den 2.6 och därefter blev sjuk i juverinflammation med hög feber och att juvret sedan brast med långvarig läkning, var hennes prestation fantastisk! Karenstiden har just gått ut och hon har inte hunnit träna som vanligt mer än några gånger. Konditionsträningen har Matte tänkt igenom noga den senaste månaden. Båda domarna var imponerade av Nástis prestation! Husse och Matte hade inte kunnat drömma om att hon skulle vara i sådan toppform! Helt otroligt. Förhoppningen var att hon ändå skulle bli godkänd trots allt som hänt. Hon ser ut som en skabbräv, men nu ser man å andra sidan hennes välmusklade kropp. En härlig arbetshund! Husse och Matte hoppas att hennes avkommor fått hennes arbetskapacitet och arbetslust!
För räddningssök tycker Husse och Matte att den Lapska Vallhundens självständighet (kan jobba långt ifrån sin förare), kombinerad med vallhundens samarbetsförmåga är idealisk. Deras förmåga att skälla bra är även den idealisk för skallmarkeringar. Men man måste naturligtvis styra upp självständigheten och skällandet. Även storleken är idelalisk för räddningssök. Men rasen är liten och heterogen, så stora skillnader finns mellan individerna.
Matte var hemma och klippte mer gräs under dagen. Gázzi och Modji fick en cykeltur och båda längde fint på stegen. Gázzi gillar att springa och då måste hon få fortsätta att göra det. Hemkommen ville hon åter få igång Modji på jaktlek. Nu uppförde sig Modji bättre än häromdagen och det blev en del spring på gräsmattan också.