Vädret var blött och ruggigt med snöfall trots ett par plussgrader, men hundarna och Matte gav sig iväg på den dagliga långpromenaden ändå på tisdagen. Nästan hemma dök Argschäfern upp igen vid brevlådorna, med sin husse och matte. Nu var Matte blöt, frusen och på hugget och marscerade på rakt mot Argschäfern och hennes människor. Modji gjorde en ansats att börja skälla men Matte var målmedveten och fick tyst på Modji. Argschäfern agerade ca trettio meter bort och ägarna fick problem. En stannade upp med den förbannade (gurglande och kastande sig i kopplet) hunden och en hämtade posten. De fick brått därifrån. Matte höll sina hundar i halvlånga koppel och saktade inte ner. De Lapska nosade sedan intensivt där Argschäfern hade gått. Ägarna har helt klart svårt att hålla sin hundilskna hund. Vilket känns mycket obehagligt. Hunden är mycket storvuxen för att vara en Schäfertik och frågan är vad hon egentligen är? Så kallad "Bergsschäfer"? Ägarna är äldre och småvuxna båda två.
Platsen för kvällens träning ändrades från utomhusträning till inomhusträning i Näsbydalskolan.
Matte hade planerat ett frisök med störning för Modji. Tre figuranter och den första figgen skulle vara gömd i ett mörkt utrymme in under golvet, vid sidan av kulverten. Matte visste inte var de övriga två gömde sig. För att komma in i det mörka utrymmet måste Modji hoppa upp en bit och över tre stegar ställda på kant. Planen var att Matte skulle tippa en metallskena ner på en järnlucka, just som Modji passerat och skulle hoppa in till figgen i det mörka utrymmet. Men när Matte släppte iväg Modji fick hon inte vittringen från denna figurant starkast. Hon stack iväg bort till det möblerade omklädningsrummet, toaletterna och förråden. Matte tippade metallskenan just som Modji passerat, vilket kändes rätt fånigt, då Modji var upptagen av sin sökuppgift och inte hade tid att ta notis om ett kraftigt skrammel bakom ryggen. Modji hördes skallmarkera mycket långt borta och när Matte väl pallrat sig dit hade figuranten börjat belöna Modji. Instriktionen var att figuranterna skulle börja belöna när de själva ansåg markeringsskallet vara bra. Ibland skall Modji skälla till dess Matte kommer fram. Matte vill ha variation i träningen. Inget skall vara förutsägbart och alltid lika. Modji jobbade vidare och fann Husse liggande på ett bord, som var staplat på ett annat bord. Bra markering även här. Modji hoppade upp till Husse. Matte gjorde sitt bästa för att föra oväsen och störa Modji. Som inte lät sig störas. Modji jobbade vidare och sökte igenom hela området mycket noga. När hon kom tillbaka till startpunkten fick hon vittringen från den figurant som Matte hade trott att Modji skulle finna först. Modji flög över stegarna och in i mörkret, för att genast skallmarkera sin figurant.
Gázzi fick tre figuranter gömda på platser okända för Matte. Den första figuranten spelade hundrädd och försökte springa ifrån Gázzi. Hon har varit med förr och plockade fram vallningsanlagen. Stoppade figgen och skallmarkerade till dess Matte kom fram. Ståndskall framför den flyende figgen! Bra jobbat. I omklädningsrummet hittade Gázzi nästa figurant, som hon skallmarkerade allt under det att Husse satt bakom en stängd dörr och skrålade inne på toaletten.... Ingen vittring kom ut och Gázzi försökte lokalisera sin sjungande Husse. Till slut kom hon på att han inte stod i duschen (dörren bredvid) och skallmarkerade bra mot toalettdörren. Gázzi är luttrad och van vid en mängd olika störningar när hon jobbar.
Husse och Násti fick ett frisök med tre figuranter, som var gömda relativt nära varandra. En figge låg uppe på en kabelstege och den vittringen brukar ramla ner runt hörnet av en betongvägg. Bland uppstaplade skolbänkar och stolar. Alltså gömde sig Matte där under en trasig kartong. Násti markerade båda figgarna växelvis och Husse såg endast Matte. Varför han först ansåg att Násti var klar på platsen när Matte var funnen. Men Násti vände tillbaka och var envis, varför Husse förstod att där fanns ytterligare en person gömd. Násti visade uppåt med näsan och Husse förstod var figgen var gömd. Ett mycket trångt utrymme tätt under taket.
Sigge fick för första gången söka med en liten blålysande nyckelringslampa i sökskynket. Han blev så begeistrad när han i mörkret upptäckte ljuset som följde honom, att han gång efter gång återvände in i mörkret efter det att han funnit och markerat sin figurant där inne! En blå liten ljusprick reflekterades mot olika föremål och det såg väldigt lustigt ut när Sigge for omkring i riktigt bråtig miljö i mörkret. Bara för att det var så himla kul!
Tidigt på onsdagmorgonen var det åter dags för ett progesteronprov på Djursjukhuset Albano. Násti låter sig snällt stickas i benet och vet nu exakt var hundgodisburken står! Extern belöning efter att ha stått alldeles stilla på ett bord med stasat framben och ett nålstick. Hon reagerar inte över huvud taget. I väntrummet blev hon kompis med den Heliga Birman "Skrållan". En katt som reste till veterinären lös i bilen. Hennes matte kopplade henne i flexikoppel och promenerade in med henne på mottagningen. Där satt hon sedan jämte sin matte och hoppade ner för att hälsa på Násti. Tycke uppstod och Matte fick några fina bilder, som ännu är kvar i mobiltelefonen.
Utanför mottagningen mötte Násti sedan en storvuxen blandraskille. Stor och bred skalle, stark och omedgörlig. Han såg ut som en blandning av Rottis, Dogo Argentino, Rhodesian Ridgeback eller liknande. Hans husse hade noll koll och noll kontakt och jycken skulle efter Násti till varje pris. Killen ryckte som besatt i kopplet. Násti ägnade honom ingen uppmärksamhet. Den lilla Kinesiska Nakenkillen som hon mötte i förrgår på samma plats, var betydligt intressantare! Men så visste han att uppföra sig.
På djursjukhuset hade de data och telefonstrul varför Matte inte fick något besked om hormonhalterna under hela dagen... Till slut ringde Matte upp och samtalet bröts just som Matte framfört sitt ärende. Lite senare ringde en veterinär och meddelade resultatet. Det innebär att Matte och Násti far till Helsingfors på torsdag.
T Tillbaka