Klockan 02.00 på måndagmorgonen ringde väckarklockan i redarsviten på Spitsbergen Hotel och Husse och Matte vaknade efter några få timmars sömn. Solen sken på toppen av Hjortberget och om en timme skulle flygbussen avgå från hotellet. I en av salongerna fanns kaffe, bröd och pålägg och nattportiern från Skåne hälsade god morgon. Han har redan jobbat fem säsonger här uppe och är i gott sällskap av alla de svenskar i olika åldrar som valt att arbeta på Svalbard. Näst skandinaver är thailändare den största befolkningsgruppen.
Dimman lade sig tung nere i dalen och på flygplatsen, belägen på den smala strandremsan mellan Isfjorden och Platåfjället, var sikten synnerligen dålig. Men upp kom planet utan problem och Matte snuvades åter på tjusiga vyer av de spetsiga och snöklädda bergen från ovan. Matte försökte få lite sömn och borde ha somnat av det entoniga ljudet av en italienare på sätet bakom. Han malde och malde, talande mycket långsamt och entonigt. Non stop. Men med mycket skarp och gäll röst, som överröstade allt som sades i högtalarna! Varken sövande eller njutbart. När han förmodligen slocknade en liten stund halvvägs till Oslo, knoppade även Matte in en stund. Men snart var italienaren igång igen....
Drygt två timmar senare landade Husse och Matte i ett soligt och somrigt Oslo, för att byta plan för vidare färd mot Stockholm. På Arlanda väntade hundochkattvaktarsonen med Mattes bil. Toppen! Han klev själv av vid en pendeltågstation längs vägen för vidare färd hem och in till Stockholm och Husse och Matte for ut i skogen till sin lilla stuga.
Hundarna och katten mötte i ytterdörren med tydliga glädjeyttringar. Men sedan hände något. De blev avvaktande. Det var som om det inte var klart. En person fattades! De föreföll vänta på sin nye husse. De slog sig inte till ro och de var framför allt helt ointresserade av Husse och Matte. Avvaktande var stämningen. Väntan på något. Vartefter eftermiddagen gick övergick hundarnas beteende mer och mer till avslappnad vardag, när Matte hängde tvätt i solskenet och rensade bland blommande rosor.
Alla djur har mått bra och de har haft en mycket bra vecka. Dagliga promenader i skogen och sällskap hela tiden. Medicineringen har skötts omsorgsfullt av de två gamlingarna och några gånger har alla hundar fått följa med på biltur. Deras nye husse for hemifrån när det var mulet, men så slog vädret om när han skulle fara på loppis. Ingen skugga hittades åt hundarna, så först fick de glass och sedan for gänget hem igen. Meningen var att dela en halvliter på fyra, men glassen gick i backen och hundarna fick dela en halvliter på tre i stället. De misstyckte inte på något sätt! Mattesonen hade ockå en bra vecka med djur ute i skogen, till skillnad mot boendet på Söders höjder i Stockholm. En längtan tillbaka till landet kunde anas! Uppvuxen som han är på en gård.
Matte presenterade sälskinnet för hundarna och den enda som var lite nyfiken var Modji. Gázzi och Násti såg inget konstigt i att Matte hade ett nytt skinn som hon bredde ut på golvet. Här finns fårskinn lite överallt tillika ett renskinn. De torkade hönsstruparna som Matte köpt i Longyearbyen togs emot med jubel! Hundarna åt med välbehag!
På kvällen hade Husse lite pyssel inne att klara av och Matte tog en långpromenad med hundarna i området. Alla tre var pigga och nyfikna på nya dofter. De har mest promenerat i skogen under den gångna veckan. Kvällen var ljum och Matte och hundarna dröjde sig kvar ute så länge som möjligt. Så länge det fanns ljus att läsa. En veckas post och tidningar skulle gås igenom. Myggljus höll undan både knott och mygg och kvällen var riktigt behaglig.
Men nog fanns en längtan efter snöklädda, sylvassa toppar samt glaciärer, vida vyer och mäktig natur, fjällflora och stora vatten, djupa fjordar.......