Onsdag.
Träningsgruppen samlades som vanligt denna onsdagskväll och utnyttjade möjligheten att kunna vara i den stora hangarliknande fordonshallen. Temperaturen låg kring nollan och det blåste friskt! Inte minst för den som ligger figurant, är det skönt att få vänta på att bli hittad där inte en iskall vind viner runt kroppen.
Dima fick inleda kvällens träning och Matte ville träna skallmarkeringar med honom. Inte så mycket svåra sök. Här inne kan alla hundar få söka fritt utan koppel eller lina och Matte vill att Dima skall få självförtroende nog för att våga stå och skallmarkera en funnen figurant länge! Ensam och utan att Matte har hunnit fram till honom förrän efter en stund. En figurant i taget fick gömma sig på platser där Matte trodde att Dima lätt skulle fynda och genom att inte kunna få fysisk kontakt med figuranten lättare komma till skall . Lite frustrationsskällande för att få figuranten att komma fram och belöna. Den första figuranten valde Matte att placera i en liten gaffeltruck med öppna fönster, strax innanför ytterdörren. Dima fångade vittringen men var samtidigt springsugen och drog en repa rakt ner till den motsatta kortväggen mycket långt borta! Som att släppa små barn lösa i långa korridorer. SPRINGA!
Dima vände upp och fångade vittringen på nytt och lokaliserade snabbt figuranten i gaffeltrucken och kom till skall direkt. Snyggt jobbat! Nästa figurant hade gömt sig under tiden och Dima hittade snabbt figuranten uppe på ett bilsläp och skallmarkerade även här fint. Så var det den sista figuranten, som klättrat upp en bit på en stege. Här hade Matte glömt att tänka på att vittringen skulle fortsätta uppåt längs väggen på den container som stegen stod lutad emot. Alltså fick Dima problem med att fynda och lokalisera vittringskällan. Så himla korkat av Matte. Dima följde vittringen som steg uppåt och föllner lite här och där runtomkring. Det gjorde honom naturligtvis osäker och i stället för att göra som de Lapska i gruppen, som i det läget fortsätter att jobba under intensiv skallgivning i vittringsfältet, jobbade Dima knäpp tyst. Bra! Skallmarkera skall hunden bara göra när den lokaliserat vittringskällan och vet exakt var figuranten är placerad. Dima jobbade oförtrutet vidare hit och dit och inte förrän Matte kopplade honom och höll honom kvar där han visat det största intresset, insåg han att vittringen kom från personen uppe på stegen. Helt synlig - men han söker inte med ögonen! Han söker med nosen. Nu kunde han till slut få göra ett snyggt avslut hos funenn figurant med en bra skallmarkering! Det började så himla bra! Sedan lyckades Matte få Dima osäker, i stället för tvärtom. Ett klart förarfel med ett fel upplagt sök. Man kan klanta till det för sin hund hur mycket man än har tränat och tänkt till för att göra något bra.
Aili fick ett svårt sök med en figurant placerad på översta hyllan i ett ställage. Här regnade vittringen ner över ett stort område med många tänkbara gömställen rakt nedanför. Här stod den gaffeltruck där en figurant suttit gömd för Dima strax innan. Aili sattes ner som vanligt precis innanför ingången, för att få chansen att göra sig en vittringsbild av lokalen innan hon släpptes på ett frisök. Hon fångade snabbt vittringen från den högt placerade figuranten och lokaliserade platsen för vittringskällan/gömstället. Aili kom till skall och markerade exakt och ihållande. Belöningen kom från Matte, för att figuranten skulle kunna ligga kvar på sin hylla för nästa ekipage.
Nästa figurant lokaliserade Aili därefter snabbt till ett bilsläp och kom till skallmarkering direkt. När den hittade figuranten lutade sig över kanten för att belöna Aili med godis ur en tub, visade den elvaåriga Aili att hon är bra att stå upprätt på bakbenen och slicka i sig godis rätt länge!
Filmer på Ailis fynd av figgar både högt och lågt finns på Instagram och FB/Lapsk Vallhund.