I natt sov Modji lugnt hela natten. Två nätter i rad har hon levt rövare vid tretiden.... Nu tänkte Matte att Modji förmodligen var lite trött efter vaccineringen i går och därför lät sin Matte sova ut ordentligt. Men -
s
När Matte tog initiativet till att flocken skulle upp och äta frukost, blev det full fart på Modji. Rivstart! Vrålhungrig! Tokbusig! Duracellkanin med personligt rekord sträckan kaminen och bortre väggen i sovrummet! Hon räknade inte riktigt med bromssträckan.....vilet höll på att sluta med att hon åter skulle ha sett ut som den Rottisvalp hon liknat tidigare. Nu när nosen väl hade fått lite längd.
Matte hamnade i ett relativt viktigt telefonsamtal. Med kompisen P. som tur var!!! "Vänta lite, jag måste plocka ut Modji ur bokhyllan." "Jag hörde inte, jag blev tvungen att häkta loss Modji från det stora fårskinnet, hon har dragit ner det från soffan och försöker döda det." "Är det ingen täckning? Hör Du nu? Jag har Modji hängande i byxbenet och har lite svårt att flytta på mig." "Du, jag måste bara rädda badrumsmattan, hon springer i full fart med den fladdrande över ryggen!" "Jag förstår att jag låter splittrad, men Modji har just kommit på att hon fått längre ben och når högre upp!"
Rätt som det var sov Modji sött ihop med mormor Gázzi och Matte fick lite "egentid" som småbarnsmammor nuförtiden anser sig ha rätt till. Det ordet var inte uppfunnet när Matte hade sina småbarnsår på sjuttiotalet. Då var barnen med överallt. Alltid. Är det därför ordet "egentid" blivit modernt bland småbarnsmammorna nu? De ville inte vara med överallt. Alltid. Så nu tänker de på sina barns bästa! Att de skall slippa! Eller....?
Mattes "egentid" tog slut och väl var det, för längtan efter att pussa på vilddjuret hann bli stor! Matte tog ut alla hundarna på tomten för lite lek i snön. Ytan är lätt frusen, men inte mer än att även lilla Modji trampar igenom. Men det finns nog inget som hindrar henne. Hon rusar runt med de andra och klarar sig bra! De vuxna jagar varandra och tampas och Modji är mitt i. Hon blir omkullsprungen titt som tätt, men piper aldrig, utan rullar några varv och är snabbt på benen och iväg igen! Hon tycks alltid vilja vara där det händer något. Hon verkar vara väldigt tålig! Härligt!
Sedan tog Matte en barnvagnspromenad, men till en början fick Modji promenera i koppel. Matte hade satt på Modji en gammal kattsele av någon fånig anledning. Den fungerade inte och Modji brydde sig inte ett vitten om att den bakre remmen hamnade i hennes ljumskar!? Hon bara knatade på. Konstig liten valp! Halsbandet fungerar utmärkt och Modji går i koppel som om hon var född med det. Förmodligen är hon så upptagen av att uppleva allt runt om, att hon inte har tid att bry sig om oväsentligheter som ett koppel. Grannhundarna kom skällande fram till staketet men tystnade direkt. Modji blev väldigt upphetsad och sprang först bakåt en bit, men stannade direkt och stod stadigt på alla fyra och viftade på svansen! Därefter skuttade hon fram mot de fyra stora hundarna och tyckte helt klart att det var en hanterbar och trevlig situation! Gázzi och Násti är helt neutrala mot dessa hundar som de känner väl, men inte träffar och leker med. Matte passade på och klickade Modji när hon tittade på hundarna och belönade med små kulor av valpmaten. Allt för att ge Modji positiva signaler när hon ser andra hundar!
På promenaden fick Modji hälsa på ett äldre par och svansen gick som en propeller! Gázzi blev riktigt avundsjuk och hoppade upp på den förvånade damen! Men som gammal Schäferägare hade hon inget alls att invända utan konstaterade att mormor också ville ha uppmärksamhet!
Tillbaka hemma fick Modji gå den sista biten själv och mötte åter de fyra grannhundarna. Hon får ännu inte ha närkontakt med dem. Nu var hon ännu mer förtjust över att se dem och gick baklänges för att kunna se dem så länge som möjligt! Om en vecka skall hon få hälsa på ettåringen i den vita flocken!
Tillbaka