Måndag.
Under söndagen föll snön i stort sett hela dagen. Stilla och fint, ett snöfall med tre minusgrader. Ingen blötsnö! Omgivningen blev vintrigt ren, ljus och vacker igen! Men under snön fanns det ställvis förädisk is och där bilarna kört till snön var det farligt halt. Det blåste lite och Matte klädde sig varmt och vindtätt när hon gick ut med hudarna.
Till en början bet den isande nordliga vinden rejält i kinderna! Kort promenad tänkte Matte. Men kommen upp på berget och sedan i lä för det kändes det faktiskt riktigt skönt! Matte tog med sig hundarna på en längre promenad än planerat och höll god fart tack vara sina Icebugs. Vägen var oplogad och inte många hade kört till snön, varför det var enkelt att undvika hjulspåren. Matte lät sina killgalna två tikar, yngst och äldst, nosa en hel del och tog det som intervallträning. Det var dock i slutändan Matte som avgjorde hur ofta och hur länge! Nosa var väl i ärlighetens namn inte det enda de gjorde. Det pinkades en himla massa och inte en hanhund i området lär längre vara okunnig om var två löptikar befinner sig. Modji löper inte som ofrivilligt kastrerad, men så klart dras hon med och måste pinka lika mycket även hon. Aili pinkar allt högre upp och Modji överträffar nog många hanhundar i höjd i förhållande till mankhöjden.
Området låg vackert vitt och orört och det var inte mer snö på den oplogade vägen än att det var lättgånget. Vägen tillbaka hem gick över ett annat berg och nu måste Matte lätta på kläderna när hon fått upp ångan! Snart var Lapskflocken tillbaka nere i dalgången som leder hemåt och här svepte nordanvinden åter kall längs med vägen! Vilket efter en timmes fortgående svalkade skönt! Násti pinnade på och hade inga problem med att hålla farten i trav hela vägen. Ännu en härlig promenad, som blev riktigt härligt vintrig med alla de tre Lapska!
Intressanta uppgifter har dykt upp. Skymningsfolket gjorde livet för Lapsflocken väldigt annorlunda och inte lika roligt som innan de dök upp för ett drygt år sedan. De har nu tvingats flytta och är försvunna från trakten. Fler än Lapskflocken är tacksamma. På nätet kan man på ett forum läsa att en i paret besatt stora kunskaper sedan många år tillbaka om sin egen oförmåga att hålla sams med sin omgivning! Beskrivet med egna ord i detalj. Besatt en oförmåga till empati och inlevelse i andra människors situation och behov. Uppträdde gärna som en besserwisser och saknade förmåga att kommunicera verbalt. Den kunskapen, självkännedomen föreföll bortglömd när paret flyttade hit. Hur mycket skall man som granne eller arbetskamrat behöva stå ut med, när någon är diagnostiserad med en beteendestörning, som innebär oförmåga att fungera socialt i samverkan med sin omgivning? Hur mycket skit skall man som granne behöva ta från någon som har en beteendestörning? Vilken innebär att man ständigt hamnar i konflikt med sin omgivning. Sägs upp och tvingas flyttar runt. Fungerar inte med vare sig hyresvärd eller grannar och kan inte behålla en anställning.
Hur stora krav kan den personen ha på att omgivningen tar hänsyn till att personen i fråga är diagnostiserad som socialt inkompetent mer eller mindre?
Det är andra gången som Husse och Matte får en granne som ständigt flyttar, då livet i andra människors närhet inte fungerar och stora konflikter uppstår. Därav undran. Knäppa grannar finns det gott om tyvärr. Som förstör livet för sin omgivning. Lite knäppa är vi nog alla men utan diagnos. Med en diagnos bör man ha en viss självkännedom och kanske i förväg informera om hur man fungerar eller inte. För korrekt behandling. Vilket denna person gjorde på ett specifikt forum för sju år sedan. Men hur skulle Lapskflocken kunna veta det. När hen själv bara körde på och blev av med även denna bostad.
Även den observanta vakthunden Modji undrar.