På söndagen tog Matte och Násti en morgonpromenad direkt till brevlådan, för att hämta tidningen. Ingen omväg denna gång. Därefter blev det mera gräva för Matte. Nu hade det bildats ett dämme mitt för granntomten nedströms..... Eftersom det därefter blir allmänning, kände sig Matte tvingad att gräva ur så att vattnet åtminstone sipprade vidare förbi även den tomten. Förbi på vägen for unga raska män i sina stora maskiner och vinkade glatt. Åt den skitiga och blöta tanten i diket. Sedan går de på gym och stryrketränar eller sticker ut och joggar. Kanske.
Matte tog sedan igen sig en stund och fick i sig lite fika och två skinkmackor. För att inte hinna stelna till begav sig Matte sedan iväg på en för Násti absolut nödvändig cykeltur i området. Hon är just nu i ett ruvande stadium och Matte har gömt alla potentiella låtsasvalpar. Cykelturen blev en vinglig kryss mellan vattenfyllda potthål med andan i halsen vid möten med mobilpratande förare, i breda bilar i full fart. Potthålen halverar bitvis den för en cyklist farbara delen av den sönderkörda vägen. Man vad bryr sig en mobilpratande bilförare om det? Nerför en lång backe funkade farthållningen och Násti fick sträcka ut ordentligt! Inga gropar, inga bilar.
Med cykelturen fick det vara nog med fysiska aktiviteter för dagen. Matte har tillskrivit styrelsens ordförande för att påtala det akuta behovet av att ta bort små träd, buskar och dumpade cementrör ur diket, då dessa föremål nu stoppar vattenflödet och orsakar översvämning på flera tomter.
Matte längtar tillbaka till Svalbard där man från och med i torsdags befinner sig i polarnattens tid. Vilket innebär att gryning övergår i skymning mitt på dagen. Helt mörkt är det ingalunda ännu. Matte hittade lite tröst åt ett längtande hjärta och delar gärna med sig. Det talas om en polarbacill. Den har nog drabbat Matte.
En filmad resa som visar mycket av det Husse och Matte såg på sin egen resa: http://www.youtube.com/watch?v=jDCRjFT8mSQ&feature=related
En hemsida med en webkamera placerad i fönstret hos en man som bor i Longyearbyen. Med en hytta i Björndalen ut mot Isfjorden. Mängder med fina foton: http://www.svein-nordahl.com/svalbard/#wpcf7-f413-w1-o1
Husse ringde och berättade om sina och Modjis aktiviteter i Skövde. På kursen var även den Lapska Vallhunden Sumo med och han och hans matte är placerade i samma grupp som Modji och Husse. I gruppen finns även en kursare från en annan kurs. Hon fann sig omgiven av två Lapska Vallhundar, en ovanlig ras. Varpå hon drog sig till minnes att hon på Djursjukhuset Albano förra sommaren haft hand om en tik med juverinflammation som i färg liknade dessa två Lapska väldigt mycket. Jomenvisst! Hon fick veta att den hunden heter Násti och är mamma till Modji. Världen kan vara mycket liten ibland. Deltagarna på en RHFU kommer från hela landet. Nu delar gruppen på en lägenhet tillhörande räddningsskolan i Skövde.
Under teoripassen vistas hundarna i burar i ett tält. En fläkt finns för värme. Som under en skarp insats. Ett flertal människor är engagerade för bedömningen av ekipagen denna vecka. En första, mycket positiv kommentar gällde hundarna. Det uppmärksammades att samtliga hundar var knäpp tysta hela tiden, där de satt i burar tillsammans i tältet. Ett krav som inte alltid uppfylls. Det brukar alltid vara någon som sitter och gafflar och stör. Násti har nyligen börjat sätta ny päls efter fällning och har på sig ett smidigt Obtractäcke i buren. En fäll låg i buren från början och Husse har lagt dit ytterligare en för att tillåta bäddning.
Under lördagen var det olika övningar där lärare och bedömare skulle göra sig en bild av hundarnas status. Påvisningsövning, byte av hundar, transport tätt tillsammans på lastbilsflak. Under söndagen var det en hel del vandrande i skogen med orientering. GPS, kompass och karta. Det är inte bara fördelar med en GPS. Batterierna kan ta slut och man kan bli utan täckning. Modji har hittills skött sig bra och tyckte att hon förtjänade att krypa upp i Husses säng en stund. Något hon aldrig gör hemma.