Onsdag.
Kvällens träning skedde på en industritomt, med möjlighet att även kunna komma inomhus i en stor fordonshall för att träna. Den perfekta platsen när vädret var lite osäkert med eventuellt regn i antågande. Tränade gjorde Aili med sin son Sumo och morbror Lime (Gátchis Átjájuoksa Aiko).
Aili fick inleda med ett frisök utomhus, med två figuranter gömda på platser okända för Matte. Vinden var god och Aili hittade sin första figurant rätt snabbt, högt uppe på en stapel med syllar. Nästa figurant hade gömt sig mer i lä, i marknivå intill staket och byggnad där vindarna inte fick lika fritt spelrum. Minnena från den heta sommaren och Modjis sista tid dyker upp ständigt och just här var Modji med och gjorde ett sista litet, begränsat kopplat sök en väldigt varm kväll, efter en väldigt het dag den tjugonionde juni. Två veckor senare lämnade hon sin flock. Fina minnen och mycket sorg.
Ailis morbor Lime (samma mamma, Násti, som Modji) har fyllt elva år i sommar och är en duktig sökkille med mycket energi och stor arbetsmotor. Han tog sig an sitt frisök i full fart och med nosen med sig, varför han snart hittade Husse som gömt sig uppe på den höga stapeln med syllar, där Aili nyss hade hittat sin första figurant.
Klicka för större bilder.
Sumo fick ett liknande sök och skötte sig fint även han, men Matte hittades sist och kunde inte fota Sumos sökarbete. Sumo är en kille med stort föremålsintresse som belönas med leksaker. Gärna pipleksaker. Det måste inte vara just kamp, men han kampar gärna om han får tillfälle.
För att få till lite omväxling fortsatte sedan träningskvällen med mera sök inomhus. Aili hade tre figuranter, på för Matte okända platser, att leta rätt på och skallmarkera. Denna hangarliknande fordonshall är mycket svår för hundarna att söka i, avseende vittringsförhållandena. Högt i tak och dragigt från dörrar på båda kortsidorna. Vittringarna far upp i taket och längs väggarna och beter sig helt olika beroende på yttertemperaturen. Det har inte varit någon nackdel direkt för några av hundarna i träningsgruppen, som fått träna här inne redan som valpar och som mycket unga nybörjare. En tvätthall ligger insprängd i ett hörn i lokalen och när någon är här inne och tvättar ett fordon, samtidigt som hundarna söker, får de en nyttig störning i form av kraftigt buller och vittring från en person eller fler. Ventilationen från tvätthallen mynnar ut i fordonshallen på ett par ställen vid taket.
Aili hittade Sumomatte gömd under en tom "big bag". Matte såg ingenting först, men hörde ett väldigt prassel och sedan ett fint markeringsskall. Aili hjälpte till att skala bort säcken från figuranten för snabbare belöning. Husse hittades sedan, där han gömt sig för Aili uppe på en stor grävmaskin.
Sedan fick Aili ett nöt att knäcka när hon fångade en vittring som for iväg längs hela långsideväggen och spelade henne spratt. Aili fick vittringen och tappade den och började gå på gamla meriter och hade förutfattade meningar om exakt var figuranten var gömd. Hon vet ju var hon tidigare har fyndat! Men fel var det och hon måste jobba rätt länge på denna sista vittring. Bra träning! Till slut hade hon lokaliserat Limehusse på golvet intill väggen, dold av några skivor.
Även här inne sköljde minnena över Matte. Det var här Matte hade gömt sig och hittades av Modji, som sökte som vanligt i hög fart och hoppade smidigt över hinder i hennes väg, kvällen innan hon plötsligt inte kunde stödja på höger framtass. Det första tecknet på ohälsa som sedan visade sig vara polyartrit. Inflammation i alla leder. Inklusive käklederna. Kortison sattes så småningom in och allt såg ut att gå bra. Men det höll bara i två månader innan en försämring inträdde. Samtidigt som kortisonet nästan fasats ut och värmeböljan drabbade Modji hårt. Alla dessa minnen. När man är gömd och väntar på att bli hittad hinner man tänka lite för mycket ibland.
Torsdag.
Matte hade tid hos frissan för att bli fin inför sonens bröllop. Väl nere i "byn" passade Matte på att skrota runt lite i centrum. Ett besök på nyöppnade Espresso House var planerat. Här hamnade Matte uppenbarligen i ett öppet kontorslandskap?! De enda lediga sittplatserna var höga och obekväma barstolar samt ett stort runt bord med en spotlight riktad rakt på. Matte testade att sätta sig här men bländades av den skarpa lampan av strålkastarkaraktär. Ingen plats att sätta sig ner och koppla av på, kände Matte. Som förvånad såg samtliga mindre bord med normala stolar och plats för fyra besökare vara upptagna av datorjobbare som behövde hela bordsytan för sig själva och samtidigt satt och pratade jobbsamtal. Den obligatoriska soffgruppen var upptagen av två unga grabbar som behövde fyra fåtöljer och hela bordet för att kunna få plats. Matte hade förväntat sig något helt annat efter att tidigare, i ett annat centrum, ha funnit lugn och ro och bekvämt fikande på en annan servering i samma kedja. Ett ledigt bord dök upp, men Matte måste sjäv duka undan efter den som inte orkade bära sin bricka till brickstället.
Är det så här det har blivit "där ute" under Mattes pandemiisolering? Hemmajobbandet är ensamt. så man ockuperar ett bord på ett fik samt fyra stolar, i stället för att sitta ensam hemma. Arbetsplatserna har skurit ner på lokaler och arbetsbord, låtande andra stå för kostnaderna. Som caféerna i närheten av de anställda. Nej, det blev ingen större njutning att sitta mitt bland en hoper datorjobbande människor som var och en blockerade ett helt bord och därmed fyra sittplatser. Nej, Matte har inte hängt med sin tid här.