Påskafton.
Familjen for ut till Torpet för att fixa lite och för att låta hundarna vara lösa på lite större ytor. Matte tog itu med att tömma den andra av två stora latrinbehållare, som nu stått orörda i några år. I den första hade innehållet bestående av bara vätska i form av regn och smältvatten reducerats till ett minimum och den var lättvält. Den andra innehöll för några år sedan innehållet från tömda skittunnor, flytande i mängder med regnvatten och smält snö. Nu var även detta innehåll avdunstat enligt planen. Kvar fanns en mjuk kaka av det som varit fast. Tung och fuktig och ganska så äcklig. Med rätt teknik lyckades Matte med hjälp av markens lutning få denna kaka i rörelse och fick till slut omkull hela behållaren, så att den blev stående på kant i lätt nerförslut. Fortsättning följer.
När Matte kommit så långt i skithanteringen hörde hon konstiga ljud. Strax intill grävde Násti förtvivlat under gny och gnäll mellan två stora flyttblock. Här byggde Násti en lya tidigare i en glipa under tunnare vedpinnar som låg på tork. Veden är borta sedan ett par år, men platsen är magisk för Násti. Som så här dagen efter sin fjortonårsdag skulle gräva en lya för att föda en kull valpar. Trodde hon. Matte avbröt lyabyggandet då det hetsade upp Násti alldeles för mycket. En sådan intensitet har hon aldrig visat tidigare. Grävt har hon gjort, men aldrig med ljudgivning. Hennes mamma Gázzis sista löp i livet vid fjorton och ett halvt var speciellt. Gázzi hade besök av en kastrerad hanhund och honom ville hon desperat ha! Ålderna spelar sina spratt med gamla tanter ibland. En sista chans....
Nu dröjde det inte länge förränt Násti i stället började hetsgräva under en tät gran, men även detta avbröt Matte genom att strö ut smågodis i blåbärsriset. Vilket fungereade utmärkt som distraktion, i konkurens med de två andra hundarna. Sedan tog Matte med hundtrion på en inspektionsrunda runt staketet och Násti följde gärna med. Så helt fixerad vid lyagrävande var hon inte. Aili löpte samtidigt och hon visar inga tendenser alls till att vara skendräktig. Varken Modji eller Gázzi har grävt lyor och haft låtsasvalpar. Násti är lite speciell härvidlag.
Något långdraget besök blev inte detta, då middagsgäster väntade så småningom.
Lite mer utevistelse hann det ändå bli hemmavid och Husse skogspromenerade med hundarna, medan Matte plockade enstaka högar med hundskit på tomten och donade med lite annat trädgårdspyssel.
Ute snöade det sedan på påskfjädrarna i det lilla trädet och över krokusarna. Snön dröjde kvar och gav vinterstämning när middagen intogs i glasrummet, bland en hel del blommande blommor, som en vinterträdgård. I kaminen brann en brasa. Ganska mysigt faktiskt. Aprilväder i april är ju som det är och Matte växte upp med talesättet: "Aprilsnö är fåragö!" Snö i april är alltså lika gynnsamt för växtligheten som fårgödsel. Väta som tränger ner långsamt gynnar tillväxten på våren.
Hundarna uppförde sig väl hela kvällen och ingen fick för sig att röra av den framdukade buffén. Aili uppträder alltmer vuxet och moget och är inte fullt så vild när familjen får besök. Nu vid tre och ett halvt års ålder. I alla fall inte varenda gång. Matte minns varningen vid första besöket hemma hos Ailis pappa. Var beredda! Han är sjövild när det kommer folk!
Sociala och mycket vänliga hundar som gillar att få besök. Om Ailis pappa tyckte Husse och Matte mycket. Explosiviteten och intensiteten i välkomnandet finns hos dem båda. Även Násti och Modji älskar att få besök, men de exploderar inte. Aili börjar visa drag av sin mammas lite coolare stil. Utvecklingen ser bra ut! Även Aili blir nog vuxen vad det lider. Måtte hon bara inte sluta att vara en riktig knähund! Värsta knähunden familjen haft. Ljuvligt!