Lördag.
En förfärligt blåsig dag! Matte traskade iväg med sina hundar klädd enligt att kyleffekten med vinden och sju plusgrader motsvarade en temperatur kring nollan eller strax under. Vinden tog i så skogen kring Matte vek sig. Initialt låg vägarna öde vid halv elvatiden. Två bilar körde om Matte och de kom som en överraskning tätt inpå. I Mattes hörapparater orsakade vinden ett himla oväsen och elbilar göre sig icke besvär med den ljudkonkurrensen tyvärr. För övrigt har Matte hört andra och bättre hörande personer säga detsamma. De mycket smala asfalterade vägarna i området skall rymma både fotgängare med och utan hundar samt barnvagnar, löpare, bilar upp till stora grusbilar och tankbilar och Matte önskar sig trottoarer som det har blivit. Något som givetvis aldrig kommer att hända. Ordföranden i samfälligheten gick nyligen ut med en önskan om sänkta hastigheter och reflexer på både två- och fyrbenta.
Matte lämnade det egna bostads-/fritidshusområdet och genade över till grannområdet, via en traktorväg behaglig att gå på. Här gavs hundarna utrymme att nosa längs vägen i slaka koppel och i lugn och ro och utan risken att överraskas av ohörbara bilar bakifrån. Fåren i hagen intill var väl utspridda och hade inte fått besök av den varg som några såg passera genom området för en tid sedan. Fåren är omgivna av elstängsel och klarade sig fint även de år då området ingick i ett vargrevir där två valpkullar föddes. Matte och hundarna fortsatte promenaden på en annan asfalterad väg ett stycke, för att snart överge den och ta in på en skogsstig som ledde hemåt. Nu hade fler vaknat och fler bilar delade vägen med Matte och hundarna och vinden i trädtopparna överröstade det mesta.
Aili hittade en solig plats i lä intill bäcken och gick i viloläge. Dima slog följe med Matte som höststädade i trädgården. En fin kompis som slog sig ner och höll Matte sällskap, när hon rensade bort frostdödade solrosor och annat. Så snart Matte förflyttade sig reste sig Dima och hängde med. Som tack för sällskapet bjöd Matte honom på lite fotbollsspelande mellan varven. Vilket gav Matte en chans att räta på ryggen och sträcka på benen.
Vinden var kall och solen varm. Matte kände sig genomblåst och siktade på växthuset. Då kom både Aili och Dima springande och hoppades på lite gurkätande! Matte hade plockat in de sista gurkorna innan frostnatten nyligen. Trodde hon. Men hundarnas nosar avslöjade att så inte alls var fallet! En bortglömd gurka hängde kvar och dinglade i sin ensamhet! Den plockades ner och delades mellan Matte och hundarna i den behagliga tjugotvågradiga värmen. Bilder finns på Instagram!
När Matte befann sig i växthuset passade hon på att höststäda även där, så länge värmen var behaglig. Snart kändes det lite väl varmt med kläder anpassade för kylan utanför och Matte tog med sig hundarna ut och fortsatte sitt höststädande i trädgården.
På eftermiddagen for flocken till en grannby där en 4 H klubb driver en servering och lite annat. Serveringen har en inriktning mot ungdomar som får arbetsträna genom att vara delaktiga i alla sysslor kring den lilla restaurangen. Dagens lunch bestående av husmanskost servaras dagligen, till en kostnad av nittionio kronor. Ungdomarna får även ta hand om äpplen och annat som växer i trädgården och restaurangen heter passande nog "Äppellunden". Hit kan man komma och äta alla dagar veckan runt mellan tio och arton och det är ideella krafter som håller detta igång. Varför lokalpressen inte velat uppmärksamma detta är en gåta! Kårsta 4H Klubb är värd all uppmärksamhet de kan få.
Vid hemkomsten sökte sig flocken in i stugan och Matte tände en brasa. Nu fick det räcka med utomhusvistelse för denna dag. Sex timmar i blåsten fick Matte att känna sig ruggig. Både Aili och Dima valde dock att efter sitt middagsmål tillbringa hela kvällen i den tiogradiga värmen i uterummet. Medan temperaturen sjönk utomhus och steg i stugan.