Lördag - Påskafton
En dag som familjen ägnade åt att bara vara. I stort sett. Matte hade inte orkat kånka hem några flaskor Påskmust, viktiga till måndagens mer påsklika middag. Därför gjordes ett snabbesök nere i byn.
Därefter tog familjen en långpromenad i det övergivna området. Fler har nog farit härifrån än hit över helgen. De fastigheter som stått obesökta sedan innan snön kom, är mycket väl inplogade med stenhårda och stora plogvallar. Vägarna är smala nog innan och bereder nu definitivt ingen plats för parkerade bilar. Kommer man inte in på sin tomt med bilen så är ett besök omöjligt. Vägarna är bitvis enkelriktade åt två håll nämligen. Här är det långt till våren med många decimeter hårt och tjockt snötäcke. I soliga lägen var det som att promenera i socker. Mycket tröttsamt.
Husse forsatte att jobba lite med den på framsidan nerrasade snön. De tidigare frilagda betongplattorna täcks nu av ett hårdpackat snötäcke igen. Som blivit isigt på ytan. Men ryggen måste skonas och solen lär få göra sitt. Matte hade benont och läste lite på bänken i sol och lä vid vedboden. Visst är det väl något skumt med att trots att ryggen satt sig och passet visar en fyra centimeter kortare kärring än för några (väldigt många faktiskt) år sedan, är det MYCKET längre ner till marken nuförtiden! Stövlar är att föredra framför knytskor. Hundarna måste bli bättre på att plocka upp tappade prylar. De flesta kläder krymper på bredden och byxorna blir bara längre och längre. Matte varseblir och vill inte förstå.... En dag på hårda golv på Kistamässan, sockerpromenad, snöskottning, ishackning.....
Husse och Matte sökte tröst i en mugg kaffe och ostmackor där i solen vid vedboden. Bäcken porlade och livet var nog rätt gott. Trots värk både här och där på den ene och den andra.
Hundarna njöt på varsit trappsteg till verandan. Snöfritt, torrt, soligt och i lä. Efter att ha fått påskgodis i form av varsin rak och hård grisknorr.
När Násti väl kom igång och började röra på sig på morgonen, började såret över ögonhålan att sava. Till och från hela dagen. Det har väl stängts en del blod och sårvätska inne i hålet efter ögat. Nu när stygnen är väck kommer vätskan ut. Det ser i övrigt väldigt fint ut, med jämna sårkanter. Pälsen är på väg tillbaka över hela det rakade området. Matte torkar vartefter och tvättar lite. Sårvätskan kan vara lite frätande.
Ännu är ingen regelrätt valpannons utlagd angående ett nytt försök i höst med Modji och Kirous. Men glädjande nog har intresserat bruksfolk redan snappat upp planerna! Tidigare intresserade finns kvar på listan. Lapska Vallhundar som rena sällskapshundar får man köpa annorstädes.
Matte fick just höra i helgen att man i Finland bestämt sig för att motverka att rasen förvandlas till en ren sällskapshund. Arbetsegenskaperna måste värnas om och rasen skall framgent fortsätta att vara en arbetande ras. Arbetsegenskaperna kan endast bevaras om det finns en efterfrågan. Det vore sorgligt om en bra arbetande ras förvandlas till en "robust, frisk, sund och lite ovanlig familjehund som gillar att vara i skogen" i något land. Värna om de egenskaper som gör Lapska till bra arbetande hundar. Kanske inte alltid så lätta hundar, om de har mycket vilja, mycket motor och stor självständighet. Men BRA hundar. Alla Lapska är dessvärre inte bra arbetshundar. Bara för att de är Lapska. Bra arbetshundar kan även vara bra utställlningshundar. Det är inte en fråga om en rasuppdelning. Det krävs en välbyggd hund för att kunna jobba hårt.
Så här tänker i alla fall Husse och Matte.
Månne artikeln om provapådagen i tidningen Brukshunden häromdagen, kan ha bidragit till uppmärksamheten? Lapska Vallhundar som tränar räddning.