Lördag.
En fantastisk höstdag med sol och tio grader måste utnyttjas! Dagen började grådisig, men solen dök upp så småningom. Matte tog med Modji och Aili på en långpromenad på vägarna i det egna området och intilliggande bebyggelse vid skogssjön Hoven. Efter att ha tillbringat förmiddagen i stugan med att rensa i köksskåpen. Glas som inte använts på alla de snart arton åren i stugan bör få flytta till andra hem. Hur fina och glasbrukstillverkade i Sverige de än är. Man lever inte samma liv med två personer i en liten stuga, som med familj och barn på dubbla ytan. Livet skalar ner vartefter och att kunna lämna saker vidare till en loppis, där behållningen går till Världens Barn, känns bra.
Matte trodde att det skulle vara rätt många ute och traska denna goväderseftermiddag. Med och utan hundar. Men uppenbarligen var det inte så, så här vid ettiden. Däremot var det rätt många som var på väg någonstans i bil. Rätt ofta måste Matte korta in koppel och halvt kliva ner i diket för bråttomfolket. Som fyller de smala och trettioskyltade vägarna med sina breda suvar, utan att sakta ner vid fotfolksmöten. Det finns undantag! De sticker ut när de hänsynsfullt saktar in och håller åt sig, för att inte knuffa till någon med utstikande backspeglar.
Matte drog sig undan och kunde koppla av med långa koppel åt hundarna, längs den kvarblivna lilla sträckan av den gamla traktorvägen mellan de båda stamfastigheterna. När Matte tog över föräldrarnas kartor fanns en topografisk karta över just detta område. Där två fritidshusområden byggdes på sent sextiotal - tidigt sjuttiotal på markerna till Älgeby gård och Ekskogens gård. En karta från tiden innan fritidshusbebyggelsen. Med stigar och smala skogsvägar inritade genom skogen och över gärdena. Försvunna sedan länge. Men av traktorvägen finns spår och här gick nu Matte med sina hundar.
Efter en sträcka längs en rätt bred och asfalterad väg, nådde så Matte och hundarna ner till skogssjön Hoven. På stigen över klipporna är hundarna vana vid att få gå okopplade, men så blev det inte en solig lördag när Mate förväntade sig många hundmöten längs sjön. Här var det dock lika tomt på gående som hittills på promenaden. Därför släpptes hundarna lösa längst ut på en udde med härliga hällar, fri sikt och skärgårdskänsla. De skrotade omkring lite, kollade flocken med flyttande fåglar som rastade på andra sidan sjön och skvallrade för Matte om något intressant inåt sandstranden i viken.
Klicka för större bild.
Tillbaka på stigen kopplades hundarna och väl komna till platsen för intresset nyss, berättade de båda om någon som just passerat. Många doftfläckar måste kontrolleras noga.
Solen fortsatte att skina hela eftermiddagen och vid hemkomsten, efter en och en halv timmes mycket raskt gående, fick Modji och Aili varsitt fryst märgben att sysselsätta sig med. De såg ut att må väldigt gott där de låg i solen på gräsmattan och kämpade med att få ut all märg.
Matte pausade även för egen del med en fika och satte sedan igång med att ställa i ordning krukor och trädgårdsmöbler för vintern. Trots att det kändes som en härlig vårdag! När solen kröp ner bakom skogen blev det svalare, men ändå väldigt skönt ute. Matte hade kunnat fortsätta med trädgårdsjobbande länge till, vad ljuset anbelangade. Men kände att nu var det nog dags att sätta sig ner och låta kroppen vila. Efter att ha varit igång många timmar i sträck.
Läs gärna denna dikt av Erik-Axel Karlfeldt. Ofta citeras raden: "Den vår de svaga kallar höst." Det är härifrån texten kommer.